Man behöver inte alltid förstå – Thomas Lundin sjunger Viola Renvall

Thomas Lundins tonspråk är förhållandevis enkelt och visaktigt, och passar rätt bra med texterna, som inte de heller är speciellt tillkonstlade. Bild: Lina Enlund

Thomas Lundins nya skiva är en akustisk hommage till poeten Viola Renvall (1905-1998), som Lundin kallar ”vår mest bortglömda poet”. Skivan är den första där Lundin själv har komponerat alla stycken. Alla texter är dikter av Viola Renvall.

Skivans instrumentering är akustisk och minimalistisk. Största delen av låtarna är pianodrivna, och cellon har en stor roll i de flesta av arrangemangen. I några låtar hörs ett sympatiskt dragspel och en blyg bas. Någon rivig bandmusik är det inte frågan om, snarare traditionella visor som samsas med ett par chansonliknande nummer. Helhetsintrycket är eftertänksamt, ärligt och lugnt. Lundins tonspråk är förhållandevis enkelt och visaktigt, och passar rätt bra med texterna, som inte de heller är speciellt tillkonstlade.

Skivan inleds stämningsfullt med låten Stundom om nätterna, vars vackra text har fått en väldigt fin melodi. Jag älskar i synnerhet Lundins val att gå till moll på ordet "tröst" i strofen "Man behöver inte alltid förstå för att få tröst". Andra spåret Om du har fått en glädje i dag har en glättig text som blivit klädd i toner med en hurtig trall, som påminner om gammaldags frikyrkolåtar, och som förutom en tuba innehåller ett roligt countryviolinspår trakterat av Peter Enroth.

Varierande spår

Det tredje spåret Sommarregnet har en melankolisk text som kontrasterar med en melodi i dur. Harmonin utmynnar i en slutknorr som osökt för tankarna till Benny Andersons kompositioner, men låten kändes i sin helhet något utdragen. Minuten är en av mina favoritlåtar på skivan, eftersom den får sagt allt väsentligt i ett litet och vackert paket, som inte innehåller något överflödigt och ger texten tillräckligt med utrymme. Ingenstans i världen är en balanserad, stämningsfull och fungerande låt, men jag saknade variation i ackorden.

Min absoluta favoritlåt från skivan är Under Månskäran, var Lundin träffar exakt rätt med sin minimalism. Det är också fräscht att höra gitarr efter så många pianodrivna stycken. Dessutom växer arrangemanget mer än vissa andra på skivan. Visa vid medelhavet är rolig, men jag har personligen litet svårt med dragspelets intonation, som inte alltid är riktigt samma som hos resten av bandet (eller resten av dragspelet). Den något heroiska Allt det outtalade för tankarna till Hector eller Leonard Cohen, och hör också till mina favoriter på skivan. Den allra sista gången är en tangoaktig historia, som är den låt i vilken Emma Strömbäcks cello bäst kommer till sin fulla rätt. I mörkret låter som modern gospelmusik med musikalinslag. De stiliga pianotolkningarna på skivan serveras av Richard Mitts.

Kärlek till utgångsmaterialet

Arrangemangen kunde i min smak vara något mer varierande inom låtarna. Ibland känns det som att alla instrument spelar under hela låten i onödan, även i sådana delar där de kunde vika undan för en stund för att ge mer utrymme åt texterna. Cellons mixning låter i mina öron något tunn i många av låtarna, och kunde också ha fått mer volym genom hela skivan. Lundins sång är välklingande och tolkningarna inlevelsefulla, men hans sång kunde i sin tur i mitt tycke ha varit mixad litet svagare. Det skulle inte ha slagit hål i sidan att ha lite mer rubato i låtarna, nu fick jag känslan av att många av dem var inspelade med klick, vilket i visgenren kan störa inlevelsen.

Överlag känns detta som en skiva gjord med väldigt stor kärlek för utgångsmaterialet, och helhetsintrycket är genuint och varmt. Denna skiva fungerar också som en utmärkt påminnelse av att Viola Renvalls poesi är tidlös i sin anspråkslösa vishet, och att den definitivt förtjänar att bli ihågkommen.

Skiva: Man behöver inte alltid förstå - Thomas Lundin sjunger Viola Renvall. Artist: Thomas Lundin. Medverkande: Richard Mitts - flygel, dragspel och keyboard, Emma Strömbäck - cello, Peter Enroth - gitarr och fiol, Benny Ojala - tuba, Marcus Söderström, bas. Mixning: Anders Höglund, Midas Studios. Inspelning: Petter Erikslund & Anders Höglund, Midas Studios.