Lydmanska huset återfår sin forna glans

Lydmanska huset vid Rådhustorget i Ekenäs återhämtar sig sakteligen från en ryslig tillvaro. Under nästan hela 1900-talet utfördes förödande åtgärder på den ståtliga byggnaden, tillbyggnaden från 1989 gjorde inte saken bättre. Nu pågår en metamorfos. Man vill vända klockan tillbaka.

Där det Lydmanska stenhuset står vid torget i Ekenäs stod ursprungligen ett ståtligt trähus från 1813. Det förstördes i en brand 1879. Konsul Lydman som ägde fastigheten beslöt då att bygga ett nytt hus – men i sten denna gång, han ville inte riskera att huset skulle brinna ner igen.

Arkitekt Constantin Kiseleff, som hade ritat det gamla brandtornet på Slottsbacken samt Seminariet, anlitades och var klar med ritningarna 1880. Året därpå var huset färdigt och följande år rappades fasaden.

Det är snart ett år sedan Arthur Aminoff tillsammans med sin bror Philip Aminoff och hans familj genom bolaget Pilviken köpte Fastighets Ab Ekenäs Rådhustorg som äger Lydmanska huset och tillbyggnaden från 1989. De vill ge huset en renässans, ge det sin forna glans åter – så långt det går.

Förödande åtgärder

Byggnaden har varit med om mycket. Av det som ursprungligen var tre lägenheter, en sprit- och vinbutik samt källarrestaurangen Gropen finns ingenting kvar.

Man kan nästan prata om misshandel, åtminstone vanvård och vansinniga om- och tillbyggnader, konstaterar Arthur Aminoff.

– 1920- och 1950-talen hände de värsta sakerna i huset. Det verkar som om man fick göra vad som helst med ett hus på den tiden. Det började uppenbarligen på 1920-talet med att man slängde ut eldstäderna i huset.

Sammanlagt fanns det 23 kakelugnar, tre köksspisar och en stor bagarstuga med en bakugn. Taken sänktes och golven höjdes på 1950-talet. Man slog hål igenom tegelväggarna för att dra elledningar igenom dem. Bärande tegelväggar togs bort och gamla tak- och väggmålningar gömdes in eller förstördes. Handsnickrade spegeldörrar byttes till släta fabrikstillverkade dussindörrar.

I källaren kapades tegelvalven nästan genomgående slätt längs taket. En trappa i tegel, som förenar första och andra våningen, har flyttats några centimeter i sidled för att få plats med elledningar inne i väggen och samtidigt murade man fast två fördjupningar för statyer i trappväggen. Sedermera har trappan mellan våningsplanen murats igen helt och hållet, gömts in och glömts bort.

Också husets karakteristiska torn ut mot torget revs på 1950-talet – det nuvarande kom till 1989. På 1950-talet byttes alla fönster och de mot torget blev enorma skyltfönster. Ljusinsläppande fönster i kökstrappan mot gården har murats igen och gjort trappan kolmörk.

– Vi vill byta tillbaka till liknande fönster som huset ursprungligen hade, säger Arthur Aminoff.

Han kallar sig husgråtare och för honom är alla dessa tidigare ingrepp helt ofattbara.

– Vi talar inte om att vi ska restaurera, vi måste i stället försöka återskapa samtidigt som vi anpassar huset till dagens behov.

Så illa åtgånget är det nämligen.

– Det har inte varit billiga åtgärder, det som gjordes på 1920-, 1950- och och 1980-talen krävde tvärtom stora pengar.

Hyreslägenheter?

Billigt, eller enkelt för den delen, blir det inte heller att återställa och husets interiör och exteriör.

– Vi ska försöka återställa rumsindelningen. Tanken är att huset igen ska ha tre lägenheter och en butikslokal. Någon spritbutik blir det knappast igen, men varför inte ett byggnadsapotek till exempel? Gärna något som fungerar året om. I källaren blir det säkert inte en restaurang, men eventuellt en gillestuga, säger Arthur Aminoff.

Litet får man tumma på "idealismen", kök och badrum kommer att uppfylla modern standard, eftersom det är det folk vill ha i dag, säger han. Lägenheterna kommer eventuellt att hyras ut, det är i varje fall planen – fast Arthur Aminoff erkänner att han känner växande, varma känslor för huset … så vem vet om han hittar sig själv i en av lägenheterna?

Detektivarbete

Innan återuppbyggnaden kan påbörjas finns mängder och massor med förarbete att göra ännu. Här är Ekenäsbon Anita Sandholm en viktig pusselbit. Det är hon som genom idogt detektivarbete, med skalpell och granskande ögon letar fram gömda och ibland övermålade eller övertapetserade tak- och väggmålningar, knackar i väggar och konstruktioner.

– Min roll? Jag är varken konservator eller restaurator, snarare självlärd husarkeolog, säger hon och skrattar.

Hon efterlyser alla tänkbara fakta och historier om huset, gärna fotografier. Statyerna som stått i trappavsatsen mellan första och andra våningen efterlyses förstås också.

– Tänk om de finns kvar? Om de står i någons trädgård?

Då kan de kanske hitta hem igen eller kopieras. Det har man också tänkt göra med takrosetterna som ursprungligen fanns i taken, men förstås också revs på 1950-talet.

Man ser hur Anita Sandholm går i gång på det här, hur hon brinner för att leta och rota, rädda fragment. Målningar som hon hittar ritar hon av, gör schabloner på, för att återskapandet litet längre fram ska vara möjligt. I ett av rummen hittades en närapå intakt takmålning ovanom det sänkta taket. Den togs ner i delar och sparas. Det är litet oklart om den ska rekonstrueras eller restaureras.

Det är många lager med skivor som ska bort för att få fram alla vägg- och takmålningar och originalgolven av gedigna plankor. Det här arbetet är ett led i en byggnadshistorisk utredning, en utredning som dessvärre ännu inte är komplett eftersom en del av husets originalritningar saknas.

Ny byggnad intill senare?

Byggnaderna på gården har förstås konditionsgranskats och Varubodens nyare del är helt slut, utdömd, och ska på sikt rivas. Redan nu har man rivit passagen mellan Lydmanska huset och den nyare delen från 1989.

Till dess dåliga skick har en katastrofal dränering bidragit, samt att regnvattnet inte ens letts in i de regnbrunnar som ändå finns. Vad som eventuellt ska byggas där senare funderar man närmare på då planeringen av paradhuset är klar.

Inte heller dräneringen runt Lydmanska huset har varit som den ska. Tidigare rann allt regnvatten ner längs det sluttande torget och in under huset. Men det åtgärdas – i somras täckdikade man på torgsidan, nu görs motsvarande arbete inne på gården.

Historiska axplock

I konsul Lydmans hus vid Rådhustorget har folk både bott och jobbat sedan huset stod klart 1881.

Ekenäs Vinförsäljningsaktiebolag hade sin verksamhet i hörnbutiken 1896 fram till förbudslagens införande 1919.

Handlanden Axel Ehrstedt bedrev verksamheten i huset 1905-1928.

Ekenäs handelslag köper fastigheten 1928.

1934 byggdes huset till med en del längs Stora kyrkogatan.

1931–1959 fanns restaurangen Ekenäs matsalar i husets andra våning.

1989 revs tillbyggnaden från 1934 och en ny butiksbyggnad byggdes längs Smedsgatan för Varubodens behov. Varuboden flyttade ut 2003 då S-market öppnade vid stationsområdet.

På första våningsplan verkade inredningsbutiken Pentik från 2004 tills butiken flyttade till gamla posthuset 2015 (och därifrån vidare till sin nuvarande adress på Kungsgatan).

I källaren har också Ekenäs köp och sälj verkat, den stängde 2016. l