Lumpor och skam har blivit glam

Biståndsverksamhet. Gita Lindholm på Fynda organiserar och packar ihop lådor som går till utsatta i Lettland och Litauen. Bild: Märta Nummenmaa

Loppmarknads- och second hand-kulturen växer i Västnyland. Fler raseborgare väljer att handla ekonomiskt och ekologiskt. I takt med det blir loppmarknaderna allt flera. De är välfyllda med allt från kläder till möbler och kärl.

Loppmarknaderna och second hand-affärerna i Raseborg fylls av glada köpare en solig februarilördag. I second hand-affären Fynda i Ekenäs går många och ser sig omkring.

– Just den här lördagen har vi inte lika många kunder, vilket nog beror på att det kommer OS-skidning på tv. En vanlig lördag på Fynda blir man nästan tvungen att gå sidledes – så många besöker oss, säger Gita Lindholm som jobbar på biståndssidan.

Sonja Nyström är en av de som valt att gå på en loppmarknadsrunda i Ekenäs just denna lördag. I Emmaus-Westervik, Raseborgs äldsta loppmarknad, står hon och tittar på kärl.

– Jag brukar gå på loppis när jag har tid. Ibland blir det en gång per vecka och någon gång kan det gå lite längre tid emellan. När jag växte upp var loppmarknaderna inte lika bra – då handlade det om lumpor och saker som var så gott som färdiganvända. Loppmarknaderna i dagens läge är mångsidiga, fräscha och det finns saker av hög kvalitet.

Loppmarknaderna är välbesökta. Förut handlade de flesta på loppmarknader av ekonomiska skäl, men i dagens läge går begagnat ofta före nytt i takt med att fler blir mer medvetna om hållbar utveckling.

– Vi har ett jämnt flöde av kunder, både gamla och nya, men man märker att allt fler går på loppis av återvinningsskäl och etiska skäl, säger Gustav Laxell på Missionstorget i Karis.

Fördelaktigt den främsta principen

Missionstorget i Karis har haft dörrarna öppna sedan våren 1992. Principen för deras verksamhet har alltid varit densamma – vem som helst får donera och så säljs varorna för ett billigt pris.

– Det som ändrat under åren är att vi inte längre har insamlingslådan öppen alla dagar i veckan, utan endast på tisdagar och lördagar. Dessutom kan vi tyvärr inte ta emot större möbler på grund av utrymmesbrist. Det står alltid personer i kö utanför innan vi öppnar försäljningen, säger Laxell.

Deras huvudprincip är att ha så fördelaktiga priser som möjligt. Vinsten går sedan till hjälpverksamhet.

– Vi får mest in damkläder och kläder är nog förmodligen också det vi säljer mest av. Det som kanske skiljer oss från andra loppisar är att vi har mycket fördelaktiga priser. Priset på ett plagg är sällan mer än en eller två euro. Vinsten är inte den viktigaste orsaken till att vi gör det här. Alla ska kunna hitta snygga, fräscha och framför allt billiga saker hos oss, säger Laxell.

Missionstorget har alla slags kunder. Vissa kommer bara för att titta vad som finns, medan andra letar efter specifika saker, såsom glasföremål och Arabiakärl.

– På lördagar har vi speciellt mycket kunder. Då det är säsongsbyte kommer det alltid in mer kunder som letar efter kläder inför den nya säsongen, säger Laxell.

Från biståndsresor till värdesaker

I Ekenäs hittar man Fynda, en second hand-affär för bistånd och mission. De gick tidigare under namnet Missionsboden och Bikupan, men deras nya namn ska passa bättre på både svenska och finska.

– Vi får in massvis av donationer, vilket vi är mycket tacksamma över. En del av det vi får in säljer vi, medan en annan del går till vårt biståndsarbete, säger Gita Lindholm.

Allt från kläder och hygienprodukter till täcken och skolväskor doneras till utsatta i framför allt Lettland, men även Litauen. Frivilliga packar produkter i lådor som de sedan åker ner med några gånger per år.

– Fattigdomen är stor i bägge länder. Speciellt barnfamiljer och äldre personer har det riktigt illa där och vi förser dem med behövliga saker. Vi har också årliga projekt där vi gör morsdagskassar i maj och julmatpaket i november. På hösten fyller vi skolväskor med material som de kan behöva i skolan, säger Lindholm.

Prylar som inte går till bistånd är bland annat fina värdesaker, finkläder, lampor och sådant som inte hör till de mest behövliga produkterna. Dessa saker säljs i stället i Fynda.

– Vi har allt från kunder som kommer hela vägen från Helsingfors till vanliga raseborgare som går här. Fynda är som en social träffpunkt för många – det är nästan rena rama vardagsrummet.

En växling i inställningar och åsikter

En second hand-affärs verksamhet som skiljer sig från de tidigare nämnda är solidaritetsorganisationen Emmaus-Westervik. Till skillnad från de andra har de anställda som jobbar för att upprätthålla verksamheten.

– Vi har ändå många frivilliga som jobbar för oss. Vi skulle inte klara oss utan dem, säger Ira Donner.

Det började som en kommunitet i en gammal folkskola i Västervik där frivilliga jobbade och bodde tillsammans. Loppmarknaden slog upp sina dörrar år 1976. I dag finns ingen verksamhet i Västervik kvar, men namnet på second hand-affären förblir Emmaus-Westervik.

– Det ger ändå en bild av vår bakgrund och alla vet vem vi är. Sedan vi flyttade verksamheten in till Ekenäs har vi fått väldigt många nya kunder. Utöver de vanliga kunderna ger vi dessutom köpkort till bland annat socialbyrån. De får dela ut dem till flyktingar och övriga som är i behov av hjälp, säger Donner.

Ira Donner säger att man märker att allt fler går på loppmarknad och att fler börjar tänka ekologiskt.

– Återvinning blir allt viktigare för många. Vi får in massvis av saker och många blir allt mer medvetna om att man har för mycket saker. Folk får bättre samvete och känner kanske det som en god gärning i stället för att köpa nytt, säger Donner.

Hon säger också att synen på loppmarknader och second hand-affärer har förändrats med åren.

– Det är trendigt att gå på loppis i dagens läge. Förr kunde loppmarknader vara fyllda av lumpor och en del tyckte till och med att det var skamligt att gå på loppmarknad. Så är det inte längre, säger Donner.

En som gärna går på loppmarknader och i second hand-affärer är Åsa Sundström från Lappvik. Hon plockar gärna ihop saker hemma för att föra till loppmarknader och handlar också själv.

– Jag går på loppis speciellt av ekologiska skäl. Det finns alltför mycket saker och då är det bättre att återvända. Det finns hur mycket fint som helst på loppmarknader och man kan verkligen fynda. Även om man inte hittar något så är det roligt att bara gå runt och titta, säger hon.