Lokalhistoriska personligheter på scen i sommar

Historiskt. Produktionsteamet för pjäsen Varggropen i Sjundeå gillar tanken att spela teater nära den plats där skeendena i pjäsen verkligen ägde rum. På trappan till Miina Sillanpääs Lepopirtti inväntar Sven Sid, Tarja Lahtinen, Barbro Backman, Lena Selén, Berndt Gottberg, Alek Pérez Lahtinen och Susse Ekström sommaren och en ny teaterpjäs. Bild: Mira Strandberg

Två starka kvinnor som hamnat i skymundan ställs i rampljuset i pjäsen Varggropen i Sjundeå i sommar.

– Om Miina Sillanpää hade varit karl hade det funnits gator uppkallade efter henne. Både hon och Charlotta Lönnqvist är exempel på oerhört starka kvinnor som blivit ganska förbisedda. De har bara blivit bortviftade fast de var jätteeffektiva, säger Lena Selén, som tillsammans med Berndt Gottberg har skrivit manus till pjäsen Varggropen.

Men nu ska det bli ändring på det. Charlotta Lönnqvist och Miina Sillanpää och deras insatser för Sjundeå och för kulturen ska betraktas med en nutidstwist. En Pokémonjagande pojke och hans mamma upptäcker i pjäsen sådant som varit fördolt.

– Tillsammans upptäcker de två de mest märkliga saker i Sjundeå, säger Selén.

Fokus på kvinnor

Charlotta Lönnqvist, som stöttade författaren Aleksis Kivi i hans verksamhet och lät honom bo hos sig på torpet Fanjunkars, hade enligt pjäsförfattarna mycket gemensamt med Finlands första kvinnliga minister, Miina Sillanpää.

– Hon var en viktig profil i Sjundeå och jobbade bland annat för att utbilda flickor som skulle jobba i kök. Flickorna som kom från små torparhem hade ingen kunskap om hur man ska sköta ett hem. Lönnqvist jobbade för kvinnors utbildning, precis som Sillanpää, säger Selén.

Miina Sillanpää i sin tur köpte huset Lepopirtti i Sjundeå för att ge pigor en möjlighet att få semester och rehabilitering. Hennes insatser var banbrytande och hennes inflytande var viktigt bland annat i Ensikotiverksamheten, som stöder familjer med problem att anpassa sig till familjelivet.

Dialog bortom tid och rum

Trots att berättelsen kretsar kring personer som levt under tre separat århundraden skapas en dialog mellan dem.

– Det är teaterns magi att människor som levt i helt olika tider kan mötas, säger Sven Sid, som ska regissera pjäsen.

– Det här är ett fantastiskt tillfälle att bli bekant med Miina Sillanpää, Charlotta Lönnqvist och Aleksis Kivi. Jag är mycket intresserad av historia och det är intressant att göra en pjäs med människor som funnits på riktigt. Det är klart att man alltid lite broderar ut berättelsen men känslorna mellan två personer är tidlösa, säger Sid.

Han har tidigare gjort tre produktioner om verkliga personer: pjäser om Topelius, Mannerheim och Charlie Chaplin på Svenska Teatern.

– Det är roligt att läsa historiska fakta om personerna, det blir så konkret på något sätt. Jag tror att det ligger i tiden att göra pjäser och filmer om riktiga personer, säger Sid.

Läget ger mervärde

Ytterligare en dimension får pjäsen genom det faktum att det som utspelas på scen har hänt på riktigt bara ett stenkast ifrån utescenen vid hotell Cumulus i Sjundeå.

– Det ger speciella vibbar att vara just här och göra pjäsen, och det vill vi ge vidare, säger Barbro Backman, som är med i produktionsteamet och även hoppas på en roll på scenen.

– Vi vet att Aleksis Kivi vandrade längs en skogsväg från stationen över till Purnus, där han bodde innan han bodde på Fanjunkars. Samma väg kom pigorna gående till Lepopirtti, säger Selén.

Blev biten

Pjäsen är den andra uppsättningen föreningen Porkala parentesen gör. Efter succén med Gränsjägarens brud år 2014 är det många som vill vara med på nytt.

– Nästan alla som var med då vill vara med på nytt. Men även nya är välkomna med, säger Selén.

En av dem som vill återuppleva sommarteatern är Alek Pérez Lahtinen, 10 år. Han har en specialskriven roll som Aleksi, son till en av pigorna som kommer till Lepopirtti.

– Jag tycker jättemycket om att spela teater. Det är roligt och spännande att komma in i sin roll och lära sig replikerna. Jag skulle vilja ha en roll i en film någon gång, säger han.

Aleks mamma, Tanja Lahtinen är också med för andra gången. Hon kom med lite som en bonus i den förra pjäsen, eftersom Alek var med. Lahtinen vill inte ha en talroll, utan upplever att hennes plats är i kören som även i år ska finnas med i pjäsen.

– Det är så roligt när det finns så många människor i olika åldrar som alla uppmuntrar varandra och kämpar för ett gemensamt mål, säger hon.

Ett allmänt möte för alla som är intresserade av att medverka i pjäsen ordnas på hotell Cumulus i Sjundeå söndagen den 5 mars klockan 13. Premiär blir det den 6 augusti.