Lokala museer behöver nya krafter

Många lokala museer kämpar med sviktande arbetskraft och knappa resurser. Finlands hembygdsförbund hoppas på en större kommunal insats för bevarandet av den lokala historien.

År 2018 firas Europeiska unionens temaår för kulturarv. Staten har förbundit sig att genomföra temaåret med delaktighet och rätt till kulturarvet som huvudteman. Finlands hembygdsförbund föreslår i ett pressmeddelande att året och dess betydelse tas på allvar även inom kommunsektorn och att de lokala museerna ses som en resurs i genomförandet av temaåret.

Museichef Dan Lindholm vid Västra Nylands landskapsmuseum säger att museernas grunduppgift är att föra kulturarvet vidare hela tiden, så i landskapsmuseet har man inte särskilt funderat just på det här temaåret.

– Men jag tror att det är något man kan ta fasta på speciellt i de lokala museerna i vårt område, säger Lindholm.

Mångsidig museipalett

I Västnyland finns sex professionellt skötta museer: landskapsmuseet, Hangö museum, Lojo museum, Fiskars hembygdsmuseum, Vichtis museum och Högfors museum.

Bland fyrtiotalet museer som sköts av frivilliga finns en bred flora av innehåll – hembygdsmuseer, butiksmuseer och temamuseer. Museerna sköts av en förening eller av privatpersoner och har uppstått för att svara på ett behov eller ett intresse.

– Det finns ett intresse för museer och jag anser att alla museer har sin plats. Hur de sköts beror på resurserna, säger Lindholm.

I Museiverkets nyutgivna rapport Paikallismuseotoiminta Suomessa 2015 (Lokal museiverksamhet i Finland 2015) nämns resurserna som en av hotbilderna för de lokala museerna. Bland de museer som svarade på en enkät som Museiverket skickade ut varierade museernas utgifter från 50 till 300 000 euro per år. Intäkter får museerna av kommunerna, bidrag och inträdesavgifter.

Knappt med intäkter

Ett av många små hembygdsmuseer i västra Nyland är Sjundeå hembygdsmuseum, som drivs av föreningen Hembygdens vänner i Sjundeå. Resursproblemen är väl kända även här.

– Museet drivs på frivillig bas och vi har inte haft möjlighet att ha museet öppet året runt utan bara under veckosluten på somrarna, säger Hilkka Toivonen som är en av de aktiva.

– Vi behöver flera frivilliga som är intresserade av att komma in och lära sig om historien och berätta för våra besökare, säger hon.

Också ekonomiskt är det knappt för museet. Understöd av fonder har man främst fått då man publicerat lokalhistoriska böcker. Kommunen bidrar med ett understöd på 250 euro om året. Därtill får museet för en symbolisk hyressumma förfoga över det gamla skolhus där det är inhyst. Intäkter får museet också bland annat av att hyra ut en av de övriga byggnaderna som ligger intill museet.

Skolorna viktig mottagare

Utvecklingspotential ser Toivonen bland annat i samarbetet med skolorna. I dagens läge strävar man efter att alla femteklassare i kommunen ska få komma på besök till museet.

– Oftast är det på våren som skoleleverna kommer på utflykt till museet. De kan använda sig av nyckellinjerna och ibland har de cyklat och tillbringat hela dagen på gräsmattan utanför museet och vi har berättat om museet och gravrösena, som hör till vårt område, säger Toivonen.

– I skolorna finns stor potential för oss. Där når vi alla som flyttat hit och inte vet något om Sjundeå.

Också Dan Lindholm tror att skolorna är en viktig mottagare för de lokala museerna.

– Museet är kanske inte det första man tänker på då man går i åttan eller nian men jag tror att det är viktigt att så fröna redan då. Det kommer man kanske ihåg sen när man blir äldre och tänker att museet var ju ändå en helt trevlig plats, säger Lindholm.

Museer ett måste

Hembygdsförbundet betonar att de lokala museisamlingarna är en viktig del av det kollektiva minnet, som ingen annan aktör än samfundet själv svarar för. Om tillgången till samlingarna försämras eller om de rentav försvinner eller kasseras är förlusten slutlig. Följden av detta är en försämring av det kollektiva minnet, en kollektiv demens.

– Det måste finnas hembygdmuseer! Varje kommun med självrespekt måste känna till sina rötter och veta vad det har funnits på orten tidigare. Det är det vi bygger framtiden på, säger Hilkka Toivonen.

– Det största värdet med de lokala museerna är den lokala kännedom de besitter. De är specialister på det ämne deras samlingar handlar om. Tyvärr har trenden de senaste åren varit att museer slutar, säger Dan Lindholm.

Då ett museum på landskapsmuseets område stänger övergår samlingarna ofta till landskapsmuseet.

– Vi har absolut inte resurser att ta allt till vara. Så jag hoppas att det inte är en trend som håller i sig, säger Lindholm.

Ett exempel från de senaste åren är sanatoriemuseet i Mjölbolsta, som inte kunde fortsätta i de tidigare lokalerna. Samlingarna är flyttade till landskapsmuseet och tanken är att sanatoriemuseet ska öppna igen i nya lokaler till sommaren.

Digital framtid

De små museerna i området får stöd av landskapsmuseet för att driva verksamheten så bra som möjligt med de resurser som finns. Främst handlar det om rådgivning.

– Vanligast är att museerna behöver råd om hur de ska katalogisera sina samlingar. Det är ju grunden att allt är katalogiserat, annars faller botten ur verksamheten, säger Lindholm.

Allt fler museer digitaliserar sina samlingar men för små museer kan det vara en för stor utmaning. Digitala satsningar av olika slag är däremot på agendan redan nu. I våras ordnade Finlands hembygdsförbund en utbildning för lokala museer i att använda appen eMuseo, som ska göra det möjligt för lokala museer att bli mer tillgängliga för besökare också utanför öppettiderna. Den första omgången med över 50 museer började använda den redan i fjol. Nu står lokalmuseerna i Nyland i turen.

Information om alla lokala museer i Västra Nyland finns samlade på museiportalen Vastranylandsmuseer.fi.