Liten film behandlar stora frågor

Det handlar om Mörby gård – men ändå så mycket mer. För Julia Ingo är det självklart att hennes film om identitet och arv har premiär på den lokala filmfesten.

En vänskap och en film fick sin början i ett rött torp på Mörby gård. För snart två år sedan hyrde regissören Julia Ingo, trött på den klaustrofobiska storstaden Helsingfors, torpet för sommaren. Idyllen var komplett: Julia Ingo minns ännu hur hon hänfördes av det gamla kulturhistoriska landskapet med åkrar och hav.

Godsägaren Anna Alm var den första människan Julia Ingo lärde känna när hon flyttade till Raseborg. De filosoferade tillsammans om socialt arv och hur det inte alltid går ihop med den moderna verkligheten. Vad betyder det att förvalta ett arv?

Därpå följde några lyckliga sammanträffanden: rätt människor möttes och hade samma vision. En film blev till.

Kortfilmen om Anna Alm på Mörby gård, men också om något större och allmänmänskligt, har premiär på Ekenäs filmfest.

Förväntningar och förhoppningar

– Jag vill inte vara något mer än någon annan, säger Anna Alm i filmen medan hon slänger foder åt djuren.

Anna Alm tar Hand om Mörby gård, godsägare i tionde generationen. I allmänhet var godsägaren man, och Anna Alm är som ung kvinna annorlunda än den stereotypa herren.

– Filmen tar upp kontrasten mellan den anrika traditionen och den unga flickan som ensam äger allt, säger Julia Ingo som tar paus från sitt dagsjobb som ansvarig för marknadsföringen på bageriet Backers i Pojo för att berätta om sin premiäraktuella film.

Vi har kollisionen mellan dagens moderna värld där alla ska ha lika rättigheter och samma förutsättningar, och traditioner som finns kvar av nostalgiska skäl eller för att vi vill känna oss trygga.

– Traditioner är bra, men vi måste våga ifrågasätta dem för att kunna förstå andra människor. Hur kan vi leva här tillsammans allihop, frågar sig Ingo och tar diskussionen till en djupare nivå.

Traditioner kan vara sammanförande, säger hon, och så kan de vara frånstötande. Själv kommer Ingo från en bondesläkt och ser vissa inbyggda mönster, ingrodda värderingar som påverkar omedvetet. Det kan handla om ett visst dåligt självförtroende eller en tro på jantelagen och att titta snett på de finare eller rikare.

– Sedan är det upp till var och en att bestämma: leva upp till arvet eller låta bli.

Vill jobba med kvinnor

Filmen hade knappast blivit till om inte Ingo träffat sina konstnärliga själsvänner, fotografen Laura Mendelin och ljuddesignern Lotta Westermarck. De hade samma vision, samma bildspråk, samma långsamma, filosofiska uttryck.

– Jag hade länge sökt en fotograf att jobba med och blev glad när jag hittade Laura, berättar Julia Ingo som av en slump stötte ihop med sin konstnärliga själsfrände i Helsingforsnatten.

Ingo ser det också som viktigt att jobba med ett kvinnligt team i en mansdominerad bransch. När allt från den tunga tekniken till det förväntade slutresultatet utgår från det manliga är det mot normen att vara kvinna i filmbranschen.

– Filmerna är ofta gjorda av män, för män. Vi behöver fler team som består av kvinnor.

På jakt efter det mänskliga

– Vi blev vänner så här, säger Julia Ingo och lyfter upp två korsade fingrar för att visa hur tight gemenskapen blev med Anna Alm.

Men närheten blev också ett problem, för vem berättar inte andra saker till sin goda vän än till en publik på, låt säga, Ekenäs filmfest. Det blev svårt att dra gränsen mellan det privata och det allmänna. Samtidigt bidrog vänskapen till en intim känsla som kanske annars hade varit svår att uppnå i en dokumentärfilm.

– Jag har aldrig gjort film av en så nära vän.

Julia Ingo har en förkärlek för det allmänmänskliga. Hon letar inte efter det udda, hon framhäver inte olikheter – däremot söker hon det som är lika hos var och en av oss. I grunden känner alla kärlek, rädsla och osäkerhet.

Också Ingos tidigare filmer berör identitet som tema. En handlar till exempel om en transsexuell kvinna i Buenos Aires. En annan handlade om en sångerska med scenskräck. En tredje handlade om en man som fick en hjärnblödning och måste omvärdera hela livet.

– Jag vill studera människan utan att döma.

Fakta

Ekenäs filmfest

Fyller Bio Forum, Naturum och Kuturhuset Karelia med filmer av alla de slag 19.1–22.1.

Programmet finns på www.ekenasfilmfest.fi

I år finns även festivalpublikationen Skript i tryckt form. Den kan laddas ner på festivalens webbplats eller avhämtas från visningsställena och Ekenäs bibliotek.

Dokumentärkortfilmen (13 minuter) Arvet om kollisionen mellan ett socialt arv och det moderna livets värderingar och förväntningar har premiär lördagen den 21 januari klockan 16 på kulturhuset Karelia.