Le Petit festival vill få dig att stanna upp

Rörelse. Jasmin Sjöholm, Juliet Lehtinen och Tinja Rautomaa har lärt sig nya uttryck på verkstaden i modern dans. Bild: Elsa Kemppainen

Redan i början av veckan är det fullt upp på Brankis i Hangö. Modern dans är upptakten till den mångfald av konstnärligt uttryck som ska utmynna i Le Petit festival. Dansen är – liksom all annan konst – balsam för själen. Det motiverar Mi Grönlund som är eldsjälen bakom festivalen.

– Idén är att låta dem vara sina egna koreografer, säger Namiko Gahier Owaga.

Framför henne i den stora salen i Brankis kliver ett tiotal flickor fram likt mammutelefanter, runt, runt snurrar de. Det vankas workshop i modern dans med lokala unga.

Här gäller det att låta intuitionen styra rörelsen och var och en för sig skapa den egna dansen – stärka kreativiteten som en muskel.

– Deltagarna får upptäcka hur deras kroppar fungerar, säger Owaga, en av tiotals konstutövare som tillsammans skapar festivalen i Hangö.

Det är inte svårt, var och en av oss kan dansa på det här sättet bara vi släpper loss. "Not to impress, but to express", säger koreografen, inte för att imponera, utan för att uttrycka. Hur det hela ska tolkas hänger på åskådaren.

Under den tre dagar långa verkstaden kopplas språket och rörelsen sakta ihop som punkter i ett rithäfte.

– Det här är definitivt annorlunda än mina vanliga danstimmar, säger Juliet Lehtinen, en av deltagarna som får upptäcka nya sätt att uttrycka med kroppen som redskap.

Växelverkan som nyckel

Visste du att Hangö är känt i Dubrovnik i Kroatien? Mi Grönlund är skådespelaren som tagit Le Petit festival från Kroatien till Hangö. Mellan städerna sker en växelverkan där båda tar och båda ger.

Det vilda havet, horisonten, naturen i Hangö – en helt annan värld än Dubrovnik med sin miljonturism.

– Kontrasten är spännande mellan städerna, det här är ett unikt samarbete.

På festivalprogrammet står namn från bland annat Kroatien och Japan, många okända för den finska publiken. Festivalen är en intim upplevelse, säger Grönlund, den är full av fantastiska konstnärer som gett konsten sitt liv. Men vi snackar doldisar som kanske inte hör till de kändaste eller mest upplyfta på fältet.

Petit festival vill vara varm och lätt att närma sig. Konsten får skina, och att vara svår är aldrig ett självändamål. Bland annat gatukonst, framträdanden av unga, lokala dansare och en hel söndag tillägnad barnen ska göra festivalen inbjudande för alla.

Idén är egentligen enkel: förena genom konsten. I Hangö, kanske också i mindre städer överlag, bildas lätt grupper – kulturella, språkliga eller sociala klickbildningar. Genom att ta in internationella namn kan alla samlas på lika villkor. Festivalen ska därtill vidga vyerna och öppna upp, inspirera till ett nytt sätt att se på Hangö.

Att finnas till för alla är a och o.

– Festivalen har hittat sina vänner, säger Mi Grönlund som är glad över att också lokalbefolkningen deltagit ivrigt under de två somrar festivalen ordnats.

Tröskeln ska vara låg för de lokala, men samtidigt tjänar den sitt syfte som träffpunkt för konstfolket, inte olikt andan på en 1800–tals konstnärsträff där konstnärerna visar upp sina verk och dryftar världens gång.

Kroppen en lekplats

– Dansen handlar om att se din kropp som en lekplats och hitta kärleken till att röra på sig, säger Namiko Gahier Owaga, i gympasalen i Brankis.

Hon talar om att röra sig med omvärlden i stället för att streta emot, om att finnas till hands för rörelsen. När vi sitter vid små kontorsbord är vårt rörelseutrymme litet, men när vi sträcker på oss och låter kroppen leva blir det större.

– Ofta lever vi med ett väldigt litet utrymme för kroppen. Det kan förstoras genom dansen.

Dans, säger hon, är kroppens poesi. Kroppens och hjärnans kontakt kan utvecklas genom dans, man kan bli mer medveten om sin kropp genom att låta fantasin skena i väg, genom att lyssna på kroppen och vad den vill.

– Det har varit sjukt kul hittills, väldigt avkopplande också, säger Tinja Rautomaa som deltar i verkstaden.

Balsam för Hangösjälen

Också Mi Grönlund jobbar med expressivitet, hon har med stöd av Utbildningsministeriet introducerat verkstäder i konstnärligt uttryck i de flesta Hangöskolor. Dansen ska finnas till hands för alla oberoende av ekonomiskt läge.

– Vi sluter oss gärna trots att det vi mår bra av är att öppna upp oss.

Dansen är ett medel för att komma närmare inpå jaget, säger festivalledaren. Kroppen minns. När du inte tänker eller försöker kontrollera dig på andra sätt – då är du fri. Det här sker nästan överraskande när den som är van att överprestera och spänna sig plötsligt börjar röra på sig och andas.

Och det som gäller dans, det gäller också resten av den konstnärliga festivalen: Det viktigaste i konst är att se världen ur nya perspektiv. Bland etablerade aktörer ska nya, fräscha namn få plats, det ger nya synvinklar.

– På det sättet är festivalen som balsam för själen för Hangö.

Mi Grönlund har själv lämnat ett stort teaterhus för ett friare liv för fyra år sedan. Helsingfors byttes ut mot Hangö: där fanns havet, naturen och en trähuslägenhet att rusta upp.

Egentligen kan de besluten ha lett till att vi i dag har Le Petit festival: det var under en tågluff i Europa som Mi Grönlund mötte Vinko Prizmic som senare skulle komma att grunda festivalen. En kort träff på ett konstgalleri hade en oförglömlig inverkan på Mi Grönlund – den inspirerande konstnärskretsen lämnade ett avtryck.

Det var först många år senare som finländaren och kroatern hade kontakt igen, han berättade om en festival han grundat. Kort och koncist gällde det här till att det kroatiska konceptet nu rotat sig också i Hangö.

– Det är mitt hjärta, mina vänner och min själ, säger eldsjälen Mi Grönlund.

Le Petit festival

Ordnas i Hangö 25–27.8.

På programmet står dans, musik, performance, dockteater, konstutställningar, verkstäder och fotokonst.

”Water is life”, vatten är liv, lyder temat för i år, och konsten tar över åtminstone Hotell Regatta och Hangö stadshus, men också gator och parker.

Mer läsning