Låt ungdomarna göra misstag

Jag tyckte aldrig om matematik i skolan. I gymnasiet valde jag den kortaste möjliga matematiken och fick i regel vitsordet sex i kurserna. Numera undervisar jag statistiska metoder på universitetsnivå. Under studietiden vid Åbo Akademi var jag också länge osäker om det var statskunskap som jag ville studera.

Jag spelade mest fotboll, både på gräset och på datorn, och skötte studierna vid sidan om, utan att brinna för ämnet som jag hade valt. Så småningom började samhällsvetenskaperna ändå kännas meningsfullt. Efter dryga 10 år som forskare i statskunskap börjar jag tro att jag nog inte längre tänker byta huvudämne.

Att använda sig själv som exempel är sällan särskilt analytiskt, men jag tror att många känner igen sig. Att vara ung är att söka det som man vill göra med sitt liv. Det kan gå fel först, men det blir bra till slut. Den reform för antagningen till universiteten i Finland som regeringen planerar, ger väldigt lite möjligheter för de unga att stanna och fundera över sina existentiella val. Målsättningen är att få alla in i universiteten så fort som möjligt, och snabbt ut i arbetslivet. I stället för inträdesförhör ska studentexamen få en avgörande roll i vem som kommer in och på vilken utbildningslinje.

Om studentmössan hittills har symboliserat firandet på första maj, ska den få en mycket allvarligare betydelse i framtiden. Reformen skulle betyda, att man redan i gymnasiet ska ha en klar bild av vad man vill studera. Ett misslyckande i gymnasiet skulle avsevärt begränsa framtidens valmöjligheter. Och det kan faktiskt vara så att inte precis alla sextonåringar vet att det är juridik, psykologi eller medicin som de vill jobba med de kommande 40 åren. Utan de högsta möjliga vitsorden blir det nämligen omöjligt att komma in till de ämnen dit de finns flest sökande, om vi utvecklar ett sådant system som regeringen drömmer om.

Det finns dessutom andra egenskaper än bra vitsord i gymnasiet som gör en person lämplig till en viss utbildning och ett visst yrke. De som undervisar på universiteten håller säkert med om att studentbetyget inte har någon betydelse för framgången i universitetsstudier bara man hittar det rätta ämnet. Det viktiga är att matcha rätt person med rätt utbildning.

Det nuvarande systemet är arbetsdrygt och kräver reform, men inte den som föreslagits. De unga behöver samhällets förståelse och tålamod under den känsliga övergången från gymnasiet till högre utbildning. För samhällsekonomin blir slutresultatet optimalt när folk har möjligheten att vid behov känna efter, fundera och eventuellt också först välja fel. Sedan hittar man nog sin plats i samhället. Det är mänskligt. Men den mänskliga aspekten i samhällsreformer hör tyvärr inte till den nuvarande regeringens spetsprojekt.

Lauri Rapeli Forskningschef vid Åbo Akademi