Låt inte landskapen bli en marionett

Åsikter. De västnyländska kommunerna har den senaste tiden jobbat hårt med sina utlåtanden om den planerade landskaps- och social- och hälsovårdsreformen.Bild: Ksf-arkiv

Landskapen borde ha rätt att beskatta, annars blir de bara statens förlängda arm. Den åsikten kommer fram då de västnyländska kommunerna uttalar sig om social- och hälsovårdsreformen.

Staten ska inte blanda sig i de kommande landskapens operativa verksamhet. Staten borde däremot dra upp de strategiska riktlinjerna. Ska landskapen ha något att säga till om på riktigt behöver de beskattningsrätt.

Det här är något flera västnyländska kommuner har tagit fasta på när de formulerat svar till staten om den planerade landskaps- och social- och hälsovårdsreformen.

Den senaste tiden har kommunerna filat på utlåtanden till staten om de två nämnda reformerna. Genomförs förändringarna står Finland inför några riktigt stora omvälvningar de närmaste åren. Till exempel kan cirka 220 000 kommunalt anställda flyttas från kommunen till ett landskap, det här på grund av att social- och hälsovård lyfts bort från kommunerna.

Alla kommuner ska lämna in sina utlåtanden till Social- och hälsoministeriet och Finansministeriet senast onsdagen den 9 november.

Ge plats åt små kommuner

Att kommunerna pratat ihop sig kring vissa frågor märks. Stadsstyrelsen i Hangö behandlade enkäten den 31 oktober och i beredningen konstateras att man haft möten med Raseborg, Ingå, Sjundeå, Lojo och Vichtis.

Till exempel konstaterar både Hangö, Ingå, Sjundeå och Lojo att centralortens starka inflytande är ett problem i Nyland – och på andra ställen i landet. I Nyland handlar det om huvudstadsregionen som med sin stora folkmängd dominerar över de små kommunerna utanför Ring III.

Därför föreslår de fyra kommunerna att alla kommuner borde få minst en plats i det första landskapsfullmäktige. Alternativet är att garantera alla områden någon form av representation.

Kyrkslätt har inte varit med på de västnyländska träffarna och kommunens många och långa svar skiljer sig till vissa delar från de andras utlåtanden. Fullmäktige behandlade ärendena måndagen den 7 november.

Kyrkslätt nämnde inte att centralorten skulle vara för dominant. I stället tog man fasta på att landskapen saknar beskattningsrätt och att det betyder att den som ska ordna social- och hälsovård får mindre självbestämmanderätt jämfört med tidigare.

Raseborg på alerten

Hur mår tvåspråkigheten i regionen? Tar man kommunernas svar som en mätare så kan man säga att Raseborg är språkligt medvetet medan Ingå, Lojo och Hangö ligger lågt. I Hangö stadsstyrelses svar på enkäten lyfts språkliga aspekter fram på ett (1) ställe. Det var i frågan om faktorerna som avgör statens finansiering är motiverade. Det här var också den enda frågan där Lojo och Ingå nämnt språkfrågor. Alla tre påpekar att när statens finansiering räknas ut borde tvåspråkighet få en egen koefficient.

Raseborg tar som nämnt mest aktivt fram språkfrågor. I stadsstyrelsens beredning till fullmäktige nämns språkliga rättigheter eller tvåspråkighet på många ställen. Staden påpekar att välfärdsskillnader går att utjämna, men att tvåspråkighet borde beaktas eftersom den är en viktig del av vardagen i tvåspråkiga kommuner.

Stadsstyrelsen konstaterade bland annat att: "I många fall är det ur patientens synvinkel livsviktigt att kunna kommunicera på sitt modersmål."

Styrelsen tyckte inte att svenskan, som är ett nationalspråk, beaktas tillräckligt i landskapslagen.

Styrelsen hade också ett konkret förslag till lagändring: "Det bör stadgas i lagen om ett organ för nationalspråkens jämlika behandling."

Kyrkslätt tar upp frågan om tillgängliga tjänster på lika villkor för både finsk- och svenskspråkiga. I stadsstyrelsens beredning till fullmäktige den 7 november föreslogs att när en serviceproducent registrerar en tjänst så ska det framgå på vilka språk producenten erbjuder tjänsten.

Sjundeå fullmäktige konstaterade att om man centraliserar tjänster så kan det utgöra "ett betydande hot" mot möjligheten att få tjänster på både finska och svenska.

Den med pengar bestämmer

En av de stora förändringarna i social- och hälsovården är att ansvaret för den ska flyttas från kommunerna till landskap. Ett av målen är att minska skillnader i hälsa och välfärd. De västnyländska kommunerna tror att det här kan lyckas, förutsatt att landskapen får tillräckligt stort inflytande på sin verksamhet.

Här kommer frågan om pengar in. Alla sex västnyländska kommuner nämner landskapens beskattningsrätt, eller rättare sagt brist på beskattningsrätt. Att vara beroende av bidrag från staten naggar landskapets självbestämmanderätt i kanterna.

Hangö stadsstyrelse konstaterar att verkligt självstyre inkluderar beskattningsrätt. Flera av de övriga kommunerna är inne på samma linje. Raseborgs stadsstyrelse anser att landskapen blir en statlig aktör om den föreslagna modellen blir av.

Jo och nej om avstånd

Hangö, som ligger längst bort från huvudstadsregionens stora sjukhus, har på frågan om tillgänglighet svarat att tillgänglighet inte är ett problem i Nyland. Lojo och Ingå delar den här åsikten. Raseborgs stadsstyrelse ansåg däremot att man måste komma ihåg glesbygden och se till att den har service på rimligt avstånd.

Sjundeå har påpekat att närservice borde definieras tydligare och att tillgängligheten till service aldrig blir helt rättvis på grund av resesträckor, förbindelser och modersmål.

I Hangö var det stadsstyrelsen som godkände svaren till ministerierna. En del kommuner har behandlat sina utlåtanden i fullmäktige innan de sänds till social- och hälsoministeriet. Ingå fullmäktige höll möte den 3 november medan Raseborgs, Sjundeås och Kyrkslätts fullmäktige höll möte måndagen den 7 november, Lojos fullmäktige samlas den 9 november. Eftersom några av mötena har hållits efter denna tidnings pressläggning kan vissa ändringar ha gjorts i utlåtandena.

Följande steg i processen är att en del av utlåtandena eventuellt skrivs in i regeringens utkast till proposition.

Rättelse 8.11: Ingås fullmäktiges engagemang i språkfrågorna noterades inte i artikeln. Fullmäktige godkände den 3.11 enhälligt, på förslag av Robert Lemström (SFP), ett tillägg till beredningens utlåtande. Det lyder: "I samband med servicereformen ska göras en bedömning av de språkliga verkningarna så att service kan garanteras på de inhemska språken."