Lägger fria bildningen lapp på luckan?

Jag tigger, bönar och ber att få hålla mina språk i bibliotekets trevliga utrymmen!

Ett samtalsämne – ett inflammerat sådant – dominerar för tillfället. Hur ska det gå för vår fria bildningsverksamhet? Hur mår Medborgarinstitutet i vår lilla stad?

När folk ringer och ringer och inte får svar på sina frågor om sina favoritkurser, när utrymmena sinar och alla blir argare och argare. När ledningen (när den behövs som allra mest) åker ut på vift i stället för att sköta sina jobb och informera folket, alltså åtminstone svara i telefon – när läget är som mest kritiskt, vad gör samhället?

Till lust och leda har vi fått veta att pengarna sinar och allt skylls på det. Men för min del vet jag att den fria bildningen hör samman med biblioteken. Under de senaste åren har jag fått hålla mina språkkurser i bibliotekets utrymmen till allas stora glädje, både min och mina kursdeltagares. Ett speciellt språkrum inreddes i Ekenäs medborgarinstitut – nu har det beslagtagits av en kometliknande musiklärare och mina åldersstigna deltagare flyttas upp i före detta klassrum. Inte lätt när man är över 90 år.

Jag tigger, bönar och ber att få hålla mina språk i bibliotekets trevliga utrymmen! Vi ska inte glömma att det var just i nuvarande biblioteket som Medborgarinstitutets tidigare blomstrande verksamhet ägde rum – så snart dåvarande rektorn gick i pension byggdes huset om till bibliotek. Och kurserna måste flytta ut.

Hur ser framtiden ut för stackars Medborgarinstitutet? Finland är ett land med mycket gamla anor och en modell för resten av världen när det gäller fria bildningen.

Maja Stadius Ekenäs

Mer läsning