Kung Ubu som komisk och familjetillvänd pjäs

Den groteska och våldsbenägna pjäsen Kung Ubu av den franske författaren och dramatikern Alfred Jarry från slutet av 1800-talet förvandlas med Skärgårdsteatern till en humoristisk och färgsprakande föreställning för alla åldrar.

Kung Ubu

Av Alfred Jarry.

Med Skärgårdsteatern & Konstuniversitetets Teaterhögskola.

Regi: Rasmus Slätis.

Scenografi: Lars Idman.

På scenen: Josefine Fri, Antonia Stenfelt, Joel Forsbacka, Emilia Jansson, Herman Nyby, Martin Paul, Antti Saarikallio, Astrid Stenberg, Emelie Zilliacus, Tom Salminen, Sampsa Timoskainen, Katariina Lantto.

Premiär på Byarsborg 26.6.18.

Speltid: ca 2 timmar inkl. paus.

Turnén fortsätter. t.o.m. den 27.7. Visas den 1.7 kl. 19 på Hembygdens väl i Bromarv och den 22.7 kl. 14 och 19 på Walhalla i Barösund. Hela turnéplanen finns på teaterns hemsida.

Jag såg Kung Ubu som ung grön kulturredaktör på Teater Viirus scen på Råholmen 1992 och upplevde då en föreställning präglad av förvirring, skräckblandad förtjusning och en massa våld. Osökt ställde man sig frågan, gick det an att förevisa dylikt för publik?

Utan tvivel gick Kung Ubu stick i stäv med redan då upplevda Shakespearepjäser på Svenska Teatern, men snabbt lärde man sig att Viirus var och är Viirus. Och som nu, att Skärgårdsteatern är Skärgårdsteatern. Med Rasmus Slätis som maestro och Konstuniversitet Teaterhögskolans studerande som eminenta exekutörer.

Ursprungligen var Kung Ubu skolpojkens Alfred Jarrys nidbild av en vidrig lärare i fysik, men som i egenskap av tyrann och envåldshärskare hade sina likar överallt i samtiden, också vår egen. Tankarna går till Turkiet och moder Ryssland.

Pjäsen upprörde och förfärade publiken då den hade premiär 1896. Ändå kom berättelsen om den barnslige och maktgalne Ubu – lika snabb att ställa till krig, som att avrätta motståndare – att inspirera ett flertal av 1900-talets kommande -ismer inom teatern och konsten.

Jarry gav också upphov till den så kallade patafysiken, definierad som "läran om undantagen och de inbillade lösningarna" – en slags metafysikens bångstyrige lillebror.

Cartoon-aktig

Om Kung Ubu med Teater Viirus 1992 trots en humoristisk underton var en mera allvarstyngd och "hemsk" skapelse, en studie i depotism för vuxna ögon, utmanar Rasmus Slätis på Byarsborgs scen i Spjutsund på Skärgårdsteaterns scen den vedertagna spelstilen med en stiliserad cartoon-aktighet.

Aktörerna framstår därmed som en samling tecknade figurer, som med sin slapstickhumor ställer sig i den absoluta förgrunden medan allt som Kung Ubu, med mor Ubu som hjälpreda, företar sig i egenskap av folkmördare och hycklande virrhjärna närmast blir ett bakgrundsraster.

Det "ofarliga" och komiska markeras av klädsel och detaljer i densamma, inte minst då Astrid Stenberg och Emelie Zilliacus delar på rollen som Far Ubu i gul regnrock och bakåtvänd keps medan Herman Nyby och Josefine Fri är Mor Ubu i morgonrockar i gult och i orientalisk stil.

Krigiska eskapader

Sampsa Timoskainens general drar ut i krig med papperskrona på huvudet och ger sina order med medveten finsk brytning och ett fånigt flin på läpparna. Sibbobördiga Emilia Jansson – bekant från bland annat från amatörteaterscenen i Hammars – gör sin Kapten Bordure i mörka solglasögon och tufft Ramboaktigt utspel.

Skuggspelet bakom en vit skärm då Kung Ubu låter avrätta adeln och domarna blir också den en rolig tillställning liksom Kung Ubus krigseskapader på käpphäst, klädd i flytväst och flugnätskåpa på huvudet.

Slutscenen då alla drar hem från krig och elände ombord på ett gungande fartyg, till ackompanjemang av skådespelarnas sång och levande instrumentalmusik, bildar pricken över i:et för både scenografen Lars Idman, regissören Rasmus Slätis och hela ensemblen.

Kung Ubu är en pjäs som efter inledningens aningen trevande snedsteg växer till sig och blir en verklig pärla i Skärgårdsteaterns produktioner.

Egil Green