Kulturhus som drivs med stort hjärta

Repertoaren har varit omfattande under de tio år som Karelia bjudit publiken på olika kulturprogram i Ekenäs.

– Den här tegelväggen lät vi stå kvar i sitt ursprungliga skick. Med rätt ljussättning bildar den en fantastisk bakgrund till exempel för en jazzkonsert.

Under vår rundtur i Kulturhuset Karelia i Ekenäs har vi nu kommit till scenen. Erik Pöysti visar och berättar hur estraden kan användas för olika ändamål och hur den över huvud taget tog form för sitt nuvarande bruk.

– Vi rev och rev och sedan byggde vi upp ett fint och fungerande scenutrymme.

Det är nu kring tio år sedan som Karelia i centrum av Ekenäs började renoveras och formas om från biograf till kulturhus, en process som leddes och i allra högsta grad hölls i gång av kulturpersonligheten och regissören Erik Pöysti, Ekenäsbo sedan 1992.

Många får rum

Verksamheten i huset drivs av Föreningen Kulturhuset Karelia i Ekenäs, i vars konstnärliga ledningsgrupp Pöysti fortfarande är aktiv. Tillsammans med föreningens nuvarande ordförande Ulrica Isaksson och projektproducenten Kerstin Karlberg förevisar han oss huset, som genomgick stora förändringar då det anpassades för sitt nya uppdrag.

En tidigare bostad i bottenplan fungerar nu som fullgod backstagelokal för artisterna och ovanför den finns ett kansli i en annan tidigare bostad. Foajén är stor och läktaren har närmare 230 sittplatser.

Trion konstaterar att byggnaden fungerar väl för sitt ändamål och att den fyller en väldigt viktig funktion. Den utgör ram för i runda tal ett 60-tal evenemang och program per år, vilket betyder en ansenlig mängd tillställningar sedan starten för tio år sedan.

Ulrica Isaksson säger att Ekenäsborna och västnylänningarna i allmänhet kan vara stolta över det här huset och Kerstin Karlberg konstaterar att det erbjudit en fin plattform för så gott som varje artist som under de senaste åren vuxit fram i Ekenäs.

Gav sig inte

Allt började för ett drygt decennium sedan då Erik Pöysti kontaktades av Yrjö Stoltze, som representerar den släkt som ägt byggnaden sedan de senaste krigen. Ny användning söktes för huset och Pöysti såg genast den potential som framför allt den stora salen med sin stigande läktare har.

– Jag tänkte att huset fyllt med nya aktiviteter kunde bli ett led i att stoppa den tömning av centrum som hade börjat vid torget och som spred sig som en kallbrand genom stan.

Pöystis tankar kring ett nytt kulturhus fick dock ett kyligt mottagande bland stadens topptjänstemän, och planerna lades i malpåse.

Men skam den som ger sig. Det blev dags för Ekenäs Filmfest, med förevisningar även i Karelia:

– Jag märkte hur ypperligt det här huset är för olika evenemang och då väcktes idén på nytt.

Bland annat kultursekreteraren Matts Blomqvist och kulturnämndens ordförande Ralf Friberg kopplades in och projektet började ta fart.

– Vi kallade till ett medborgarmöte och det lockade ett 50-tal personer.

Träffen hölls den 19 januari 2008 och därefter var hjulen satta i rullning på allvar.

– Vi märkte snart att det behövs en förening för att driva hela saken, säger Pöysti och berättar att tonsättaren och Ekenäsbon Henrik Otto Donner vidtalades för att bli ordförande.

– Han hade varit med på medborgarmötet och tände genast på idén.

Blev alltiallo

Föreningen grundades formellt i september 2008 efter att en interimsstyrelse hållit i trådarna sedan våren samma år.

Pöysti sade upp sig från sin tjänst som lärare för kulturproducenter på dåvarande Yrkeshögskolan Sydväst.

– Det behövdes en person för att driva projektet på heltid, säger han och berättar att han tog vid som ett slags alltiallo i Karelia.

Samtidigt passade han på att slutföra sina studier vid Teaterhögskolan.

Bidrag av framför allt Konstsamfundet och Svenska kulturfonden gav aktiviteterna fart och nu anställdes också en verksamhetsledare. Parallellt inleddes ett finansieringsprojekt, som skulle möjliggöra alla ändringsarbeten i huset.

Stort evenemang

Efter fyra försöksevenemang var det småningom dags för den stora öppningen, ett mastigt evenemang som ägde rum för exakt tio år sedan, den 24–26 oktober 2008.

Programmet omfattade en konsert, en debatt, ett familjeevenemang och en stor gala med kända namn såsom Ami Aspelund, M. A. Numminen, Pedro Hietanen, Nicke Lignell, Paul Oxley, Tom Pöysti och Gigi Sannholm.

– Det började med buller och bång, säger Pöysti och konstaterar att det därefter har fortsatt i samma anda.

Otto Donner som gick bort 2013 hann lämna synliga spår i föreningens verksamhet.

– Ottos insats har varit jätteviktig. Han hade ett så fantastiskt nätverk inom musiklivet, säger Pöysti och berättar att kulturhuset tack vare Donners kontakter lyckades engagera verkliga stjärnor.

Till dem hör inte minst den världskända violinisten Pekka Kuusisto, vars Karelia-konsert Erik Pöysti beskriver som "sanslöst bra".

– Publiken ville aldrig gå hem. Stämningen var helt fantastisk.

Egna produktioner

Som definitiva höjdpunkter genom åren lyfter Pöysti, Isaksson och Karlberg gärna fram kulturhusets egna produktioner. Hit hör bland annat Schacki, Hemlis, Raseborgs ruiner och Musikteatern 18.

– De har engagerat många ungdomar, säger Isaksson.

Kulturhuset Karelia har en anställd produktionsledare och därtill några timavlönade personer. För alla större produktioner anlitas också producenter.

Vissa delar av jobbet sköts ändå på ideell basis och de frivilligas antal är drygt 30.

– Allas insats är viktig. Det behövs många olika människor för att driva allt det här, säger Ulrica Isaksson som hunnit fungera som ordförande i två år.

– Karelia innebär en stor kärleksförklaring av många. Det är mycket värme och arbete som lagts ner på huset och verksamheten, säger Erik Pöysti.

Behöver stöd

Svenska kulturfonden, Sophie von Julins stiftelse och Konstsamfundet hör till dagens stora finansiärer. Raseborgs stad är också en viktig bidragsgivare och samarbetspart för kulturhuset, som är beroende av externt stöd.

Personalkostnader, arvoden, hyran för huset, tekniken – utgifterna är många, säger Ulrica Isaksson och berättar att föreningen inte lever fett.

– Vi har upplevt många svackor och vi har varit på knä flera gånger, säger Erik Pöysti som jämför Karelia med humlan som inte borde kunna flyga, men som ändå gör det.

Det jubilerande kulturhuset verkar sikta mot ännu högre höjder:

– Vi är inte färdiga ännu. Här finns mycket potential kvar och det ska vi jobba med, säger Ulrica Isaksson.