Krigsänkebarn är varandras änkesyskon

Föreningen Svenskfinlands krigsänkebarn är föreningen där krigsvärnlösa kommer samman och finner tröst i varandra.

Krigsvärnlösa är barn vars ena eller båda föräldrar dött i kriget. Inom föreningen Svenskfinlands krigsänkebarn tycker man bättre om benämningen krigsänkebarn. Det här för att medlemmarna inte anser att de är lika värnlösa längre och för att ordet krigsvärnlösa väcker många negativa minnen från barndomen.

Föreningen består av cirka 330 medlemmar och grundades 2005. Föreningen vill med sin verksamhet vårda minnet av dem som mist livet i krigsförhållanden, arbeta för rekreations- och rehabiliteringsmöjligheter, hålla kontakt med samhällets beslutsfattare och påminna om krigsänkebarnens uppoffringar.

Föreningen kommer till

Karisbon Ulla Nordström är föreningens initiativtagare och grundare. Det hela började med att författaren Elsa Westerholm skulle leda en skrivarkurs för barn till krigsänkor på Lärkkulla i Karis. Nordström ringde till Lärkkulla för att fråga om hon ryms med, men svaret var att kursen inte blir av till följd av för få anmälda.

Nordström tog saken i egna händer. Av en slump träffade hon flera krigsänkebarn och frågade dem om de ville delta i en träff på Lärkkulla. Den 28-30 mars 2003 hölls den första träffen för krigsänkebarn. Omkring 15 personer från Nyland och Österbotten deltog.

– Känslor som funnits där djupfrysta och väl inpackade trängde sig fram. Vi fanns där för varandra, säger hon.

Efter det ordnades två träffar i Nykarleby och Vasa. Deltagarantalet steg för varje gång. Över 70 personer dök upp till träffen som hölls i Vasa i september 2004.

– Då beslöt vi att det var dags att grunda en förening eftersom behovet att komma samman var så stort, säger Nordström.

En förening för många

De flesta av föreningens medlemmar finns i Österbotten och därefter har föreningen flest nyländska medlemmar. Föreningen består av krigsänkebarn och veteraner och krigsänkor. Med tiden har också krigsänkebarnens barnbarn och barnbarnsbarn anslutit sig till föreningen.

– Det finns stort intresse för föreningen. Vi blir alla äldre, men vi blir inte färre eftersom allt flera yngre kommer med, säger föreningsordförande Caj Grundström.

Föreningsmedlemmar träffas både i lokala grupper och under gemensamma årliga träffar.

– Det är fint att krigsänkebarn på olika håll kan mötas på det här sättet, säger Nordström.

De stupades dag viktig

En viktig träff för föreningens medlemmar sker i samband med De stupades dag i maj. Då deltar de tillsammans med krigsveteranerna och krigsinvaliderna i uppvaktningen vid hjältegravarna.

– Det här är en hjärtesak för oss, säger Nordström.

Något som Grundström tycker att är beklagligt är att veteranerna oftast är de enda som uppmärksammas under De stupades dag.

– Anhöriga borde nämnas. Vid ett tillfälle i Borgå fick krigsänkebarnen inte ens vara med då blommor lades vid hjältegravarna. Det måste ändra, säger han.

Eget gravstensemblem

Ett gravstensmärke för krigsveteraner och krigsinvalider har funnits en längre tid. De finskspråkiga krigsänkorna har även ett eget märke, ett runt emblem med texten KOL (Kaatuneitten Omaisten Liitto).

– För de svenskspråkiga krigsänkorna fanns inget gravstensmärke. Vi beslöt oss för att undersöka om det var möjligt att göra ett eget emblem, säger Nordström.

Föreningen fick höra att det behövs en konstnär eller designer som kan utforma emblemet.

– Vi hade inte mycket pengar i kassan så vi undrade riktigt hur dyrt det skulle bli, säger Nordström.

De kontaktade arkitekten, heraldikern och krigsveteranen Yrjö Sormunen. Han fick i uppdrag att designa ett motiv som utstrålar kärlek och värme. Sormunen hade då väldigt mycket på gångs och kunde endast lova att börja tänka på saken.

– Några dagar senare ringde han och hade ett förslag. Han berättade att han fått en sådan inspiration av vårt samtal att han genast börjat skissa, säger Nordström.

Föreningen blev mycket nöjd med resultatet. Märket finns nu på mammornas gravar och som rockuppslagsmärke för föreningens medlemmar.

– Då det var dags att betala sade Sormunen att "Det här gör jag gratis för er i tacksamhet för att jag fick komma frisk hem från kriget", säger Nordström.

Sommarseminarium i Karis

Föreningen ordnade i veckan ett sommarseminarium i Karis. Medlemmar från runtom i Finland samlades på Lärkkulla. Gretel Kindgren hade kommit från Sverige för att delta.

– Jag är född i Nykarleby, men har sedan dess flyttat till Sverige. Jag fick höra om föreningen via min kusin och tyckte att det lät intressant. Det var trevligt att komma med och upptäcka att det finns fler som jag, säger Kindgren som varit med i föreningen i ungefär åtta år.

Karlebybon Marianne Cygnel deltog också i seminariet. Hon sjunger tillsammans med Wilhelm Skata i musikduon WIl-Ma. De har under de senaste åren uppträtt på sommarträffarna.

– Jag blev genast biten då jag kom med till träffen i Lärkkulla för omkring tio år sedan, säger hon.

Under träffen såg medlemmarna bland annat teatern Okänd Soldat, lyssnade till musik och tog del av ett flertal föredrag.

De är varandras hjärtevänner

Svenskfinlands krigsänkebarn är en mycket viktig förening. En aspekt är att personer med liknande bakgrund får lätta på hjärtat och diskutera med varandra.

– Jag har fått 330 nya hjärtevänner. Var jag än är i Finland så kan jag åka hem på en kopp kaffe till någon av dem, säger Nordström.

Föreningen har varit ett stort stöd.

– Föreningens medlemmar har blivit som syskon för mig. Vi är alla krigsärkesyskon, säger Kindgren.