Klart brott mot god jaktsed

Eftersom vargens överlevnad hänger på en väldigt skör tråd efterlyser vi noggrannare och mera objektiva metoder då man överväger undantagslov.

Raseborgs Gröna förenar sig med Bernt Nordman (VN 14.2 "Var jägarna okunniga eller...") och ifrågasätter starkt skjutandet av en varghona, den så kallade alfahonan, vid gränsen mellan Raseborg och Bjärnå. Detta är ett allvarligt slag mot en verkligt liten population, eftersom det försvårar bland annat valparnas möjligheter att hitta mat. Som Nordman påpekar: alfahonan lär valparna jaga och styr över huvud taget deras beteende. Tack vare att fel varg nu fälldes har hela flocken blivit instabil.

Även Björn Federley (HBL 19.2) skriver förtjänstfullt om människans rädsla (självförorsakad) för vargen.

Vargen är en djurart som hör till Finlands natur. Vargbeståndet har på grund av människans beteende inte varit livskraftigt sedan 1800-talet.

När man diskuterar vargarnas antal borde man i stället för helhetsantalet hellre fästa uppmärksamhet vid flockarna och de vargpar som finns i dem. Sådana par finns det bara 21-27 av i Finland!

Eftersom vargens överlevnad hänger på en väldigt skör tråd efterlyser vi noggrannare och mera objektiva metoder då man överväger undantagsloven för att fälla varg, noggrannare direktiv för själva jakten och naturligtvis nolltolerans i fråga om fel i jakten. Ett jaktlag bör ge sig tid att urskilja alfavargarna genom att iaktta flocken, inte som nu med hundar locka ut och skjuta en enskild varg.

Polisen har fastställt att det i detta fall enligt nuvarande direktiv inte har skett ett lagbrott; men det är klart att detta var ett brott mot god jaktsed – såsom vi uppfattar den i frågan om vargen – och ytterligare ett hot mot vargbeståndet i vårt land.

Oskari Sundström ordförande Ira Donner vice ordförande Raseborgs Gröna