Keramikhimlen tar form i Fiskars

Entusiastisk. Karin Widnäs är glad, hennes museiprojekt framskrider som väntat om än byråkratin ställer till det med sina blanketter.Bild: Elsa Kemppainen

Karin Widnäs ambitiösa projekt, ett keramikmuseum på gården i Fiskars, framskrider med ilfart. Nu är takbalkarna på plats, och studiokeramiken ett steg närmare sitt nya, västnyländska hem.

Keramikern Karin Widnäs har fullt upp med diverse projekt, det största och främsta av dem det egna museet som tornar upp på Bakluravägen i Fiskars.

– Det är synd att man måste sova, säger keramikern skämtsamt, men ett längre dygn skulle rymma mer keramik. Handgjort från början till slut är varje föremål unikt.

Unik är också museibyggnaden som blir till planka för planka, spik för spik. Nu är takbalkarna är på plats – en milstolpe för vilket hus som helst. Museets konturer går redan att ana, grundstrukturen är klar och ännu innan september ska filten slås på taket.

Första våningen kommer att rymma kontor och kök, säger keramikern på rundtur bland strukturerna. Längs de långa väggarna kommer vitriner att få plats, och i ett stort, öppet rum bjuder hon in kolleger från andelslaget att ställa ut sin konst. Hela kortändan öppnar sig mot öst som ett stort fönster. En spiraltrappa ska gå upp till övre våningen.

– Keramikhimlen. Dit kan jag bjuda in utländska eller inhemska konstnärer att ställa ut.

Ytterväggarna ska byggas av obehandlat trä. Utan målarfärg får virket andas – och så blir väggarna silvergråa i solskenet.

Bevarar traditionen

Unika detaljer som inte går att formstöpa. Den försvinnande traditionen vill Karin Widnäs bevara. Undervisning och fabriker läggs ner, och Widnäs har tagit till sin uppgift att dokumentera sin tidsepok av keramiska konstföremål. Widnäs för professorn Kyllikki Samenhaaras läror vidare, från självgjorda leror och glasyrer till hur man använder färgmetaller och formger.

– Jag är orolig för att kunnandet försvinner, säger keramikern.

Widman visar upp golvkakel, tegel och väggreliefer hon tillverkat. Också till museihuset gör hon keramik för Tuomo Siitonens arkitektur. Golven kommer att vara gjorda av trä, men tornet och vindfånget ska bekläs utifrån med Widnäs egna kakel.

Därtill ska alla som sponsorerat museibygget få sin egen namntavla. Widnäs visar upp brickorna, smala och släta som går att kila fast vid varandra så ingen fogmassa behövs.

– De som sponsorerar är eviga vänner som kommer in gratis på alla utställningar.

Hon är glad över att så många insett vikten av projektet och velat hjälpa till. Själv kunde hon nästan lägga sig på sofflocket med så många hjälpsamma medverkande.

Försvunna blanketter

Också i övrigt är Karin Widnäs mycket nöjd med hur det ambitiösa projektet framskrider. Hon har erfarenhet av att bygga hus, det egna som rymmer såväl bostad som ateljé och utställningsrum är också ett eget verk. Nu kan hon se att allt sitter som det ska och museet reser sig enligt planerna. Enbart en sak har varit svår: byråkratin.

– Det tar timmar att hitta alla blanketter som ska fyllas i varje månad. Så omständliga var systemen inte förr.

Till all lycka har hon alltid hittat sina blanketter och kämpat vidare.

Kwum

Museet ska heta Kwum och stå färdigt 2019.

Karin Widnäs tillverkar mycket av keramiken för arkitekturen.

Keramikern satsar stort för att bevara den inhemska studiokeramiken, självständigt jobbande konstnärers verk som inte går att massproducera i fabrik.