Kastar Raseborg gjorda investeringar i sjön?

Bildningsnämnden har utgått enbart från sitt uppdrag och andra övergripande direktiv torde man inte ha fått.

Bromarv skola är mycket mer än ett utrymme. Det var rubriken på min debattartikel i januari. Jag tror vi alla är eniga om det. Men den 28 april beslöt Raseborgs bildningsnämnd att för stadsstyrelsen föreslå att "när elevantalet i Bromarv två på varandra följande år har varit 15 eller lägre stängs skolan och eleverna flyttas till Höjdens skola".

För tillfället är antalet elever 22, men en rätt stor grupp flyttar till högstadiet så nästa höst är antalet lägre. Vad betyder förslaget ekonomiskt? Enligt beredningens beräkning skulle bruttoinbesparingen vara 132 110 euro per år, men då har varken skolskjutskostnaderna eller inverkan på lekis med mera beaktats. De facto torde ingen konsekvensanalys ha gjorts av vad en indragning skulle innebära för Bromarv och Raseborg. Bildningsnämnden har utgått enbart från sitt uppdrag och andra övergripande direktiv torde man inte ha fått.

Vid första anblicken kan kanske nämndens förslag verka bra – två på varandra följande år och så vidare – men är det verkligen så? Beslutet innebär att en stängning ligger som ett damoklessvärd över skolan och hela byn vartenda eviga år. Frågor som säkert kommer att röra sig i allas huvud är; inte är väl bara fyrbarnsfamiljen på väg att flytta; klarar vi marginalen nästa år; hur går det därpå följande år? Hur många barnfamiljer vågar ta risken att flytta till Bromarv med ett sådant konstant årligt hot? Troligen ingen.

Ändå är Bromarv en initiativrik och energisk by där invånarna ställer upp för sin by och sin stad. Just nu pågår en intensiv utveckling på många håll. Skärgårdshamnen byggs ut med stor finansiering av staden, nya restauranger och nya aktörer såsom Kansjerf kulturgård och andra verksamheter, utbyggt fibernätverk, som möjliggör distansarbete samt aktiva föreningar. Därtill en butik som drivs av och sysselsätter unga kvinnor med barn i skolan. Bromarv är en skärgårdsby i utveckling och med tanke på det skulle bildningsnämndens förslag vara förödande.

Ge byns utvecklingspotential en chans och sätt inte upp några årliga elevgränser. Man kan ju återkomma till ärendet om till exempel fem år. Då har byn åtminstone fått en chans att fortsätta på den väg man slagit in på.

Christel von Martens, Helsingfors/Bromarv

Mer läsning