Karis och Ingå rök ihop i telefonkrig

När striderna gick som hetast sommaren 1925 klipptes telefonlinjen av.

Västnyland höll sig väl framme när telefonen erövrade världen. 1883, sju år efter att Graham Bells uppfinning började sprida sig, drogs en telefonledning från Fiskars bruks kontor till disponentens hem, mekaniska verkstaden och Skuru lastningsplats. Följande år blev det möjligt att telefonera mellan Fiskars och Koskis bruk i Bjärnå.

Bollen var satt i rullning och under de följande åren anlades linjer och telefoncentraler på flera olika håll i regionen.

Olika bolag och telefonföreningar spelade en avgörande roll då telefonnätet spred sig över landet. Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var verksamheten så omfattande att telefonbolag och telefonföreningar uppstod i snart sagt varje socken – i vissa till och med flera.

Abonnenternas antal ökade kraftigt och nu växte både stora och små telefoncentraler fram i städer och byar. De minsta centralerna fanns i privata hem och kunde skötas vid sidan av vardagens övriga sysslor.

Central blir tvistefrö

Det var inte utan friktion och dragkamp som det nya kommunikationsnätet byggdes ut. Olika ekonomiska och andra intressen började snabbt skava mot varandra.

En av tvisterna utspelade sig mellan Karis och Ingå, närmare bestäm kring Karis Telefonaktiebolags telefoncentral i Grundsjö till vilken Ingå Telefonaktiebolag hösten 1923 hade dragit en ledning från sin central i Ingå kyrkby.

Bråket handlade om den årliga avgift som Karisbolaget ansåg att Ingåborna borde betala för att få använda centralen. Karis Telefonaktiebolag, som hade grundats år 1920, slog fast att Ingåbolaget borde betala 2 000 mark per år för trafiken genom Grundsjö. Bolagets vd gavs dock fullmakt att pruta summan till 1 800 mark om Ingåborna ställer sig på tvären.

Vilket de gjorde. I ett brev ber Ingåbolaget att frågan om anslutningsavgiften skjuts upp och därefter fortsätter telefontrafiken genom centralen utan att någon avgift betalas.

Läget förvärras

I april 1925 tas frågan igen upp i Karisbolagets styrelse, som beslutar sänka den årliga avgiften till 1 500 mark.

Förgäves. Ingen avgift betalas och situationen förvärras.

I maj 1925 är läget så inflammerat att Karis Telefonaktiebolag hotar att kapa den omstridda linjen, vilket även sker. I juli samma år bryts telefonkontakten mellan Grundsjö och Ingå. Det som i spalterna skulle gå under benämningen telefonkriget hade brutit ut.

Konflikten innebär att stora delar av västra Ingå blir utan direkt telefonkontakt med till exempel kyrkbyn.

I augusti hinner såväl invånare som Karis- och Ingåbolaget lufta konflikten på Västra Nylands sidor. Tonen är frän. "Ett slikt brutalt tillvägagående skulle bättre passa en Bobrikoff" lyder en av de eldiga formuleringarna i inläggen.

Fred sluts, gräns kvar

Med Kommunikationsministeriets och en skiljenämnds hjälp kunde problemet slutligen lösas. År 1926 ingicks ett avtal om samtrafik mellan Karis och Ingå och då beslöts att Ingåbolaget betalar 1 000 mark per år för trafiken via Grundsjö.

Telefongränsen mellan 09- och 019-området som än i dag löper tvärs igenom Ingå är i stort sett densamma som utgjorde frontlinje i telefonkriget.

Källor: Henrik Ekberg: I borgens skugga. 2006. Västra Nyland augusti 1925. Västra Nyland 13.5 2011.