Karis – en högborg för funktionalismen

Bild:

Karis hembygdsförening har i samarbete med Västnyländska kultursamfundet uppmärksammat Karis som en högborg för funktionalismen genom att ge ut en tvåspråkig skrift, författad av Kim Björklund och Kristiina Mäntynen.

Kim Björklund och Kristiina Mäntynen: Funkis i Karis. Funkis Karjaalla.

Karis hembygdsförening och Västnyländska kultursamfundet 2016.

Under nittonhundratalets första decennium började ett samhälle ta form kring den järnvägskorsning som uppkommit då Hangöbanan och Kustbanan 1903 skar varandra norr om åsen i Kila by. Några decennier senare blev orten – sedan 1930 köping – en högborg för byggverksamhet i den arkitekturstil som kallas funktionalism eller funkis.

För omkring hundra år sedan hade orten betraktad från stationen norrut längs Köpmansgatan ett utseende som för tankarna till en "boom town" i den amerikanska Västern, trähus i täta rader så långt ögat nådde. Karis och dessa snabbt upptimrade nybyggarstäder hade dessutom det gemensamt att bägge hade järnvägen att tacka för sin tillblivelse. Av denna ursprungliga bebyggelse i Karis finns i dag inte mycket kvar, även om Trä-Karis fortfarande är ett begrepp och numera specifikt används för området kring Bulevarden med mestadels förkrigstida trävillor.

Avskalad arkitektur

Byggnadsidealen har växlat under historiens gång. Klassicismen, den arkitektoniska stil som var inspirerad av grekiska och romerska förebilder från antiken, levde kvar långt in på 1900-talet, även i Finland. Tjugotalets lågmälda klassicism med sina anonyma drag och allt knappare dekoration banade väg för funktionalismen, vars blomstringstid inföll mellan 1930-talets tidiga år och vinterkriget. I spetsen för utvecklingen gick giganter som Alvar Aalto, Erik Bryggman och Hilding Ekelund, av vilka den sistnämnde satt sin prägel på samhällets yttre både som stadsplanearkitekt och som skapare av ett stort antal offentliga byggnader. Ekelunds insats har tidigare synliggjorts av Västnyländska kultursamfundet i den 2007 utgivna skriften Hilding Ekelund i Karis.

Kristiina Mäntynen skriver att bostadsplaneringen fäste allt större vikt vid rummens funktionalitet: "Då man strävade efter praktiska lösningar gallrades alla ovidkommande element bort, såsom fasadernas symmetri och utsmyckningar. Byggnadens användningsändamål blev avgörande för dess form." De yttre kännetecknen blev en osmyckad byggnadskropp, en rappad fasad och ett platt tak.

Fokus på sockerbitarna

Författarna fokuserar på den så kallade byggmästarfunkisen, av vilka det finns ett trettiotal exempel på i Karis, som därmed torde ha den största anhopningen av icke-arkitektritade funkishus i hela landet. Kim Björklund bidrar med en allmän genomgång av byggnadsbeståndets historiska utveckling i Karis och konstaterar att en lång rad byggmästare, bland dem Artur Eklöv, H.B. Törnqvist, Uno Jansson, Levi Backman, Torsten Backman och Knut Adolfsson, har bidragit till att forma stadsbilden i Karis. "Den folkliga funkisen och byggmästarnas produktion från tiden under och efter funkisen tar sig många uttryck. Mest iögonenfallande för Karis är de så kallade sockerbitarna, funkiskuberna som finns här och var, både längs huvudleder och utanför stadskärnan."

Verket är rikt illustrerat med både äldre och nytagna bilder av funkishusen i Karis.

Henrik Ekberg

Mer läsning