Källviken i historiens skärningspunkt

Många händelser och personer lyfts fram i den färska boken om Dagmarskällan och dess omgivning.

Bok: Källviken. Dagmars park – Dagmarin puisto. Författare: Kåre Pihlström. Utgiven på eget förlag. 240 sidor.

Källviken som ligger ett stycke söder om Ekenäs har med sitt klara källvatten länge utgjort anhaltsplats för sjöfarande och utflyktsmål för traktens folk.

I år har platsen varit i rampljuset lite mer än vanligt, då den rustats upp av markägaren Fiskarsbolaget och för (minst) 100 år framöver "överlåtits" åt Finlands folk genom ett avtal med Forststyrelsen.

Nu uppmärksammas området också genom en pinfärsk historik, som på ett överskådligt sätt visar hur många händelser och episoder den här kuperade terrängen mellan Skutviken och Vitsand kan visa upp.

För verket står Kåre Pihlström, som växte upp i trakten och som senare i egenskap av ansvarig för skogarna inom Fiskarsbolaget hade även Källviken under sina vingar. Författaren lägger fram ett välskrivet verk och visar hur mycket intressant man kan ösa ur några vikar, ett litet landområde och ett smalt sund, bara man letar rätt.

De kejserliga i fokus

Källviken. Dagmars park – Dagmarin puisto är ett tvåspråkigt verk, där svenskan och finskan löper parallellt, sida vid sida.

Dagmars park är det namn som nyligen lanserats för Källviken. Precis som benämningen Dagmarskällan berättar det nya namnet att den här natursköna platsen var ett kärt landningsställe för den ryska kejsaren Alexander III och hans danskfödda gemål Dagmar, kejsarinnan Maria Fjodorovna. Åtta gånger hann kejsarparet besöka platsen i samband med sina båtfärder i skärgården.

Den kejserliga familjen ges mycket utrymme i boken och därmed får läsaren sig till livs även en bit av Finlands, Rysslands och Europas historia. Boken gör överlag ofta större svep i det förflutna, vilket gör att historiens nedslag i Källviksomgivningen förankras på ett ypperligt sätt i större sammanhang.

Det lokala är ändå i centrum och när det gäller kejsarfamiljen får läsaren bland annat följa med när Maria Fjodorovna turistar i trakten och hur kejsarparet umgås med lokalbefolkningen.

Populärt ställe

Den tidigare markägaren Mauritz Hisinger lät hedra kejsarparet med ett ståtligt minnesmärke, och det har än i dag sin givna plats invid områdets stigar och stenläggningar.

För ett sekel sedan var Källviken en populär samlingsplats för familjer, grupper, föreningar och ungdomar. Den stora bryggan var lämplig för danser.

Men viken och dess omgivning gömmer också mer laddade inslag. Under århundradenas lopp har såväl ryska, svenska, finländska som tyska militärkängor trampat omkring i blåbärsriset och branterna som kännetecknar terrängen.

Under de senaste krigen låg bland annat det tyska krigsfartyget Brummer i viken, liksom vår egen Suomen Joutsen som var avriggad och som fungerade som moderfartyg för ubåtar.

Lägerplats

Eget utrymme i boken får också Skutviken som ligger norr om Källviken, samt Vitsand som ligger söder om den. Platserna bildar tillsammans en helhet som man kan ta del av både till fots och från sjösidan.

Skutviken var läger för militärer såväl under Krimkriget på 1850-talet som under striderna på Hangö udd 1941. Senare har stället med sin fina strand fungerat som plats för flera scoutläger, bland annat för storlägret FiSSc-81.

Drabbningen i Vitsand i maj 1854 och engelsmännens aktivitet i våra vatten året därpå får även sin givna plats i boken.

Raskt marscherat

Det är inte länge sedan som Kåre Pihlström gjorde sina avslutande dykningar i arkiven. Därefter har de sista styckena skrivits, översatts och ombrutits. Förordet daterades den 13 november och knappt tre veckor senare var boken tryckt.

Att ge ut en bok på eget förlag, vilket Pihlström gjort, kan möjliggöra en snabb publicering. Frånvaron av ett större förlag kan också öppna för icke-eftersträvansvärda genvägar, såsom att korrekturen, redigeringen och kanske också ombrytningen ges mindre vikt.

I det här fallet har kurvorna definitivt inte tagits raka. Språkgranskningen och korrekturen har tagits väl om hand. Den finska översättningen är smidig och levande, precis som den svenska språkdräkten. Transkriberingen av de ryska namnen följer svenskans respektive finskans egen praxis.

Eva Tordera Nuño som anlitats för att göra ombrytningen har gett boken ett ypperligt grafiskt yttre.

Boken säljs i Naturum under helgens julmarknad i Ekenäs.