Kalhygge på Tulludden?

Under den gångna veckan har en minst sagt förvirrad diskussion förts i olika medier när det gäller naturvårdsplanen för Tullstranden.

Debatten lyfter fram oförstående Hangöbor med expertförakt, samtidigt som sakfrågorna begränsar sig till experters värnande om en öppen miljö för små växter och kryp som plötsligt anses hotade och av akut prioritet för områdets framtid.

I den märkliga debatten förefaller den verkliga sakfrågan om att tillåta en omfattande trädfällning, och därmed total mänsklig omvandling av det unika naturområdet, åsidosättas. Finns det verkligen ett motiverat behov av att fälla 80 till 90 procent av alla träd på stora delar av området som sträcker sig från den så kallade Engelska linjen fram till bilplanerna på frihamnsområdet ytter om nuvarande staketet, samtidigt som vegetationen skall grävas upp för att skapa en konstgjord solexponerad livsmiljö för en mängd små insekter?

Det rör sig om en sträcka på drygt en kilometer. Enligt befintliga planer kommer det unika området att omformas till något som kan jämföras med ett kalhygge – och en reaktion från Hangöborna ifrågasätts? Irrelevanta positiva referenser görs till helt andra typer av miljöer samtidigt som jag tror att den lokala reaktionen inte skulle låta vänta på sig, om motsvarande radikala förslag till omformning av naturen skulle göras för exempelvis Ramsholmen i Ekenäs.

Jag har tagit del av skissen över den omfattande trädfällning som planeras och utgår ifrån att den publiceras för allmänheten innan ett slutligt beslut tas i frågan.

Sune Lundin Hangö