Jolin Slotte söker frågorna i skrivandet

Frågor. – Jag söker hela tiden frågor och vill synliggöra det som annars är osynligt eller inte får plats, säger Jolin Slotte.Bild: Mira Strandberg

Känslan är viktigare än berättelsen när Jolin Slotte skapar texter. Och frågorna angelägnare än svaren.

Hur mycket av en berättelse kan läsaren fylla på själv? Hur mycket av en text kan man skala bort utan att mista kärnan i budskapet? Hur uppstår en berörande läsupplevelse?

Det är mera frågor än svar när man pratar med Jolin Slotte om hennes skrivande och skapande.

– Jag skriver för att förstå mig själv och världen. Det är också mitt sätt att utforska läsupplevelsen och ta reda på hur man kan skriva en text som man bara sugs in i. Det tror jag inte nödvändigtvis måste ske via berättelser, utan mera via den stämning och känsla som skapas i texten, säger hon.

Vems verklighet skriver vi?

Jolin Slotte har nyligen fått bidrag av Svenska kulturfonden för att skriva en pjäs och en roman. Romanen baserar sig egentligen på en tidigare pjäs hon skrivit inom ramarna för projektet Reko, kulturfondens satsning på nyskriven dramatik. Allena saliggörande – fragment av en familj är nästan klar som pjäs, och nu ska den omformas till prosa. Utmaningarna därvidlag är ganska stora, eftersom Slottes skrivande inte är en rätlinjig berättelse.

– Jag söker mig hela tiden längre bort från berättelsen och mera till stämning och känslor. Jag blir så frustrerad på tanken att prosa måste återspegla verkligheten och att vi måste känna igen oss i en människas berättelse för att bli berörda. Men så är det ju inte, utan det är också känslorna vi kan känna igen oss i.

Skönlitterära texter dras också med kravet på att vara verklighetstrogna.

– Vi lever alla helt olika liv, när vi stiger ut genom dörren stiger vi alla in i helt skilda världar. Vems verklighet ska texten återspegla?

– Mitt skrivande återspeglar också verkligheten, men på ett annat sätt.

Bevara kärnan i berättandet

Avskalade texter har Slotte också fått erfarenhet av via sitt arbete med att bearbeta andras böcker till lättläst form. Hon har gjort bearbetningar på Birgitta Bouchts Tusenblad och Maria Turtschaninoffs Maresi, och lägger nu sista handen vid den lättlästa versionen av Tove Janssons Farlig midsommar, som utkommer i juni.

– Vid bearbetningen handlar det om att skala bort allt man kan utan att kärnan förändras. I lättlästa texter kan man inte använda ironi eller metaforer. De fungerar inte eftersom läsaren tar allting ordagrant.

Ibland måste man stryka personer eller trådar som blir för svåra att anpassa, ibland måste man skriva till för att göra texten tydlig och ibland måste man säga saker på ett annorlunda sätt. Centralt är ändå att försöka bevara författarens egen stil.

– Jag läste böckerna säkert tio-elva gånger innan jag började jobba på dem. Det var just för att jag skulle bli av med min egen författarröst och gå in i den andra författarens berättande. Jag ska synas så lite som möjligt i texten.

Fantasy svår att göra lättläst

Även i den processen handlar mycket om samma frågor som Slotte arbetar med i sitt eget skrivande. Hur mycket av texten kan hon skala bort och ändå förbli författaren trogen? Att hon lyckats väl med sitt arbete har hon fått bekräftat på det trevligaste av sätt, genom att författarna själva läst bearbetningarna och varit glada över resultatet.

Speciellt fin kändes elogen när det gäller Maresi, eftersom just fantasy kan vara en extra knepig genre att omarbeta till lättläst.

– För i fantasy måste läsaren stiga in i en värld som inte existerar och se den framför sig. Det är en jättestor utmaning för lättläst.

Mediekritiskt konstprojekt

Trots att både omarbetningarna och det egna skrivandet är viktiga delar av Slottes liv är stommen till hennes yrkesliv ändå en annan. Förutom arbetet med en doktorsavhandling inom litteraturvetenskap ger ett arbetsstipendium på 50 procent henne möjligheten att syssla med det tvärvetenskapliga projektet Sublima tolkningar. Det är ett projekt som hon genomför tillsammans med konstnären Pauliina Pesonen.

Projektet går ut på att skapa konst utifrån nyhetstexter.

– Tidningstexter ska väcka känslor, hitta en nerv hos läsarna för att de ska läsa vidare. Det tycker jag är lite bakvänt, för det är ju konstens uppgift. Journalistiken ska förmedla information.

Kring den här insikten har Pesonen och Slotte byggt upp ett projekt som handlar om att utnyttja den känsla av vanmakt och obehag som uppstår när vi ställs inför hemska nyheter, kombinerat med vetskapen att vi ändå inte är involverade i skeendena utan kan betrakta dem från vår egen trygga verklighet. Ungefär så tolkar de nämligen filosofen Edmund Burkes definition av termen sublim.

Regeringprogram blev dikt

När Slotte till exempel läste hela det senaste regeringsprogrammet väcktes känslor av vanmakt och overklighet. För att bättre bearbeta de känslorna kanaliserar hon dem i konsten.

– Eftersom vi då hade en SSS-regering plockade jag ut alla ord som börjar på s. Det blev dikter av dem helt utan att jag måste ändra på ordningen.

Varje månad lägger Slotte och Pesonen ut ett nytt konstverk på webbplatsen subliimittulkinnat.tumblr.com. Hurudana konstverk det blir varierar från gång till gång.

– Vi sa från början att det måste vara ett långsiktigt projekt, för vi vill också se hur vi förändras, hur politiken förändras och hur medierna förändras. Vi började 2004 och håller på i tio år.

Mediekritik för gymnasier

Nyhetsprojektet får också en förlängning i och med den kurs som Slotte ska genomföra som ett samarbete med Helsingfors arbetarinstitut och tre gymnasier i staden.

– Man kan ta kursen som en del av gymnasiestudierna och den kombinerar flera ämnen, helt i linje med den nya läroplanen. Vi läser nyheter och så får de studerande göra något av det de upplever. Det kan vara videopoesi, konst, målning, en installation eller något annat.

Jolin Slotte

Författare och fri konstnär.

Doktorand i litteraturvetenskap vid Åbo Akademi. Avhandlingen handlar om läsupplevelser, läsande och unga.

Uppvuxen i Karleby, bor i Sjundeå sedan två år tillbaka.

Debuterade år 2011 med romanen Fråga aldrig varför, tvivla aldrig mer.

Aktuell med boken Alla bubblor brister, en prosalyrisk berättelse som hon gjort tillsammans med illustratören Nina Albrecht.