Inte sedan DDR:s tid

Bild: Natalia Kolesnikova

Torsdagen är avgörande för om Ryssland deltar i de olympiska spelen i Rio de Janeiro.

Då meddelar idrottens skiljedomstol CAS om internationella friidrottsförbundet IAAF:s beslut att utestänga de ryska friidrottarna från internationell tävlingsverksamhet var lagligt eller inte.

Antidopningsorganisationen Wadas färska utredning dokumenterar med detaljer som verkar hämtade från en agentroman hur välorganiserad dopningen i Ryssland i själva verket var, eller kanske fortfarande är.

Wadas utredning visar att intiativet att mörklägga och manipulera dopade ryska idrottares tester kom från idrottsministeriet, och att säkerhetstjänsten FSB hade hand om en del av det praktiska utförandet när förseglade urinprovsburkar bröts upp, fick dopningsfritt innehåll och förslöts igen.

Ryssland svarar på avslöjandena med att ifrågasätta utredningen och tala om USA-ledda konspirationer. En annan försvarslinje är att hävda att andra också fuskar, och att det är orätt att bara fokusera på Ryssland – som om inte dopning skulle ha avslöjats också i andra länder.

Men inte sedan DDR:s dagar har statens roll blivit så här tydligt exponerad.

Om CAS vidhåller avstängningen har IOK en juridiskt lättare sits att stänga av Ryssland från OS.

Det är en kollektiv bestraffning som också drabbar odopade idrottare, och i den meningen skulle den strida mot principen att ett brott måste bevisas innan domen faller.

Men all idrott, oberoende av om det handlar om klubbtävlingar på juniornivå eller olympiska spel, bygger på principen om rent spel. Ett land, eller ett förbund, som inte följer den här fundamentala moraliska regeln har förverkat sin rätt att stå på samma startlinje som de andra, men det är de enskilda idrottare som inte har fuskat som betalar priset.

Att utestänga Ryssland är ändå också ett storpolitiskt beslut, något liknande har inte hänt sedan apartheidsystemets Sydafrika uteslöts från internationellt idrottsutbyte.

IOK måste fatta ett beslut som inte komprometterar själva grunden för idrottens etik. Om IOK stannar för att utesluta Ryssland utsätter man landet för en förödmjukelse som också får konsekvenser utanför idrottens värld.

John-Erik Jansén Ledarskribent