Inte fläckfritt – men fortfarande förtrollande som få

Krävande. Svårighetsgraden är fortfarande hög, inte minst under bossfajterna, även om det nya något flexiblare sparsystemet underlättar något. Bild:

Ett kärt återseende efter fem långa år, skriver Alexander Ekelund om Ori and the Will of the Wisps.

Ori & the Will of the Wisps. Format: Xbox One, PC. Åldersgräns: 7. Betyg:

"Som om en tavla kommit till liv" är en gammal sliten klyscha som nästan känns genant att komma dragande med 2020, men sällan har den känts mer träffande än i fallet Ori and the Will of the Wisps. Den senkomna uppföljaren till 2015 års Ori and the Blind Forest ser nämligen fullkomligt magnifik ut, med sagolikt "handmålade" miljöer och figurer, silkeslena animationer, smakfulla färger och magiska effekter.

Spel blir helt enkelt inte mycket vackrare än så här.

Men oroa dig nu inte för att jag sitter här och bygger upp för ett stort "men", för det gör jag inte. Ori and the Will of the Wisps är inte bara en fröjd att se och lyssna på, utan också att spela. Metroidvania-upplägget (det vill säga genrebenämningen som avser en mix mellan spelserierna Castlevania och Metroid) från föregångaren är intakt och vidareutvecklat med bättre strider, smidigare navigering och en värld full av små omsorgsfullt utarbetade detaljer, hemliga gångar, samlarobjekt och valfria sidospår.

Moon Studios har hållit sig till den inslagna vägen och koncentrerat sig på att försöka fullända den grund som fanns, snarare än återuppfinna hjulet – en ambition man fullföljt med bravur.

Bortsett från den relativt höga andelen tekniska småfel jämfört med föregångaren, och den möjligen nästan för höga igenkänningsfaktorn under de inledande timmarna, har jag verkligen inte mycket att invända emot.

Ori and the Will of the Wisps lever upp till det redan det briljanta originalet och förblir något av det bästa genren har att erbjuda.

Alexander Ekelund

Mer läsning