Ingenting är heligt längre

Bara det är en man och en kvinna som vill gifta sig går allt för sig.

Jag blev i dag igen påmind om varför jag numera ser ganska lite på teve. I kväll börjar femte säsongen av den inhemska versionen av ett program där ett antal män och kvinnor gifter sig utan att alls känna sin blivande make/maka på förhand. De leds fram till altaret med en ögonbindel och får se personen som de ska gifta sig med precis innan prästen säger amen. Detta är, tyvärr, inte bara ett finländskt fenomen utan ett internationellt format som visas i ett flertal länder.

Jag började reflektera över saken och kom ganska fort att tänka på den debatt som nyligen förts också i Finland angående samkönade äktenskap. En mycket stor del av diskussionen har handlat om just kyrkans inställning. Kyrkan har varit tvungen att behandla frågan internt och enligt den nuvarande officiella linjen är att kyrkan inte viger samkönade par till äktenskap.

Medan det enligt kyrkan, inte räcker till för ett äktenskap att två människor kanske i tjugo år levt tillsammans i ett meningsfullt och kärleksfullt förhållande är det däremot ett legitimt äktenskap då teveproducenter tillåts para ihop människor till ett förhållande som helt och hållet saknar alla de fundament som ett riktigt äktenskap består av. Producenterna ges fria händer att matcha folk, som egentligen kanske bara vill bli kändisar, helt utan hänsyn till kärlek, endast utifrån vad som kan tänkas vara underhållande för tevetittarna. De ordnar ett kyrkbröllop med lite produktplacering, lägger upp ett Twitter-konto så att publiken kan kommentera och bara prästen har gjort sitt så har vi några nya äkta par att följa med från hemsoffan.

Varför detta bör betraktas som ett mer moraliskt godtagbart äktenskap fattar jag inte, men budskapet är ändå klart. Kyrkans linje baserar sig tydligen inte på att kärlek, eller andra relaterade omständigheter som ofta anses relevanta för ett lyckat människoförhållande, skulle vara avgörande. Den baserar sig enbart på viljan att fastställa äktenskapet som någonting som existerar mellan män och kvinnor, oavsett allt annat. Bara det är en man och en kvinna som vill gifta sig går allt för sig. Vissa kunde kanske här se en viss motstridighet med kyrkans budskap om kärlek, som jag har förstått är ganska centralt i kyrkans värdegrund.

För säkerhets skull vill jag understryka att jag personligen inte har någon skillnad vad kyrkan eller enskilda präster tänker om äktenskapet. Medan jag är irrelevant i sammanhanget är det viktigt att förstå att kyrkan har mycket inflytande över många människors liv och har en hel del makt i vårt samhälle.

Prästerskapet har naturligtvis inte tänkt på sådana här undantagsfall, som konstiga teveprogram, när det formulerat sin ståndpunkt angående äktenskapet. Däremot borde de ha gjort det innan de gick med på programmet. Eller vad vet jag, kanske det var just vad de gjorde.

Lauri Rapeli Forskningschef vid Åbo Akademi