Ingen skolskjuts trots lång skolväg

Besvikna. Susanne och Markus Karlsson bor i Öby med sina tre barn. Barnen går i de skolor som staden Raseborg anvisat som närskolor för dem – men staden ordnar inte skolskjuts för barnen. De har dokumenterat processen noga.Bild: Johanna Lemström

Den här hösten verkar problem med skolskjutsar vara det som är normen – inte att de fungerar som de ska. Familjen Karlsson i Öby brottas om rätten att över huvud taget få skolskjuts för familjens barn.

Susanne och Markus Karlsson bor i Basaböle i Öby med sina tre barn. Öby, som är grannby till Lappvik i Hangö, hör till Raseborg. Familjens äldsta barn går i Ekenäs högstadieskola, mellersta barnet i Seminarieskolan i Ekenäs och det yngsta i Lappvik skola i Hangö med fem klasser.

– Barnen går i de skolor de anvisats enligt skolupptagningsområdena, säger Susanne Karlsson.

Men trots det ordnar inte staden Raseborg gratis skoltransport till de anvisade skolorna.

Rejält över gränsen

Susanne Karlsson är arg. Sträckan från familjens hem in till Ekenäs centrum är ungefär 25 kilometer lång. Med andra ord överstiger Öbybarnens skolväg med råge de gränser för skolskjutsar som är fastslagna i lagen om grundläggande utbildning.

Enligt lagen har en elev som får grundläggande utbildning rätt till fri skolskjuts eller till ett tillräckligt understöd för transport eller ledsagande till skolan om eleven har längre än fem kilometer till skolan.

– Ett tillräckligt stöd skulle vara ett stöd i en sådan storleksklass att vi kunde anlita taxi för barnen.

Susanne Karlsson berättar att vårdnadshavarna i stället för gratis skoltransport för barnen får en kilometerersättning á 42 cent per kilometer. Stödet kan inte betalas till någon annan än barnens vårdnadshavare.

– Vi föräldrar borde alltså själva skjutsa våra barn till skolan för att vi valt att bo på landet.

De lyckades pussla med jobb och skjutsar tidigare, då barnen var yngre och Susanne jobbade deltid.

– Men nu har vi inte längre möjlighet att sköta skjutsandet då vi båda är förvärvsarbetande på heltid.

Frågor och fel hopar sig

Susanne och Markus Karlsson har fått sakkunnig hjälp för att reda ut alla turer i frågan och granska hur allt gått till. Under granskningens gång har allt fler frågetecken dykt upp.

– Också direkta felaktigheter, säger hon.

Bland annat har man från stadens sida hänvisat till förvaltningsstadgan, utan att uppge vilken paragraf det rör sig om, då man motiverat varför staden inte har möjlighet att ordna skoltransport för de två äldre barnen.

Staden har också underlåtit att bifoga bilagor man hänvisar till i beslutet om att inte ordna skolskjuts. Det senaste beslutet, daterat 27 juni, anlände i ett kuvert som var poststämplat den 5 juni – det vill säga drygt tre veckor innan beslutet fattats.

– Poststämpeln är relevant eftersom besvärstiden juridiskt utgår från den.

Dessutom är texten helt tydligt kopierad och inklistrad från ett tidigare beslut. Det märks på att flera namn är fel, bland annat ståtar mamma Susanne Karlsson med sitt flicknamn på ett ställe i beslutstexten.

– Dessutom har man uppgett fel besvärsinstanser. De här sakerna har vi fått hjälp med att se av en som kan förvaltning. För en "vanlig" människa är det svårt att förstå det här språket och att ens se att besluten vimlar av nonchalanta fel, säger Susanne Karlsson.

Vill sprida information

Den motivering som staden uppger för att inte ordna skolskjuts åt Karlssons barn är att det "inte är möjligt inom befintliga upphandlade rutter".

Susanne och Markus Karlsson frågar sig hur staden gör om nya familjer flyttar till Öby eller någon annan by i periferin? I vilket skede informeras de om att deras barn inte har rätt till skolskjuts?

– Vi tycker inte att staden behandlar familjer jämlikt.

Om det är omöjligt att till vissa delar göra om en upphandling hoppas man i varje fall att staden tar Öbybarnen med i beräkningen senast då man upphandlar skolskjutsarna för nästa period. Allt annat vore verkligen att cementera den ojämlika behandlingen.

– Och om viljan finns går det att lösa redan nu. Förslagsvis kunde man förhandla med det företag som sköter transporten av Skogbyeleverna, omvägen skulle inte bli jättelång om man förlängde rutten från Skogby till Basaböle, säger Markus Karlsson.

Kostnadsmässigt, vilket bekräftats av en taxiföretagare, torde det totalt sett landa på ungefär samma summa som staden bestämt att föräldrarna ska ha i stället för ordnad skoltransport.

Buss kan vara alternativ

Om det går normala turbussar kan man använda dem i stället för att skjutsa barnen.

Det förutsätter ändå att sträckan till busshållplatsen inte är för lång, vilket den är i Karlssons fall.

I enlighet med stadens egna anvisningar om skolskjuts nämns att sträckan till närmsta hållplats inte får överstiga tre kilometer för elever på årskurs 1–2, för elever på årskurs 3–9 är gränsen fem kilometer.

Den närmsta busshållplatsen finns längs riksväg 25 i närheten av Lappviks begravningsplats.

– Dit har vi 6,5 kilometer, så redan där uppfylls kraven om skolvägens längd. Dessutom ska vi själva betala bussbiljetterna eftersom staden bestämt att kilometerersättning är det som kompenserar för skolskjutsarna, säger Susanne Karlsson.

Ett dylikt arrangemang skulle ju dock kräva att någon kunde köra barnen till busshållplatsen på morgonen. På eftermiddagen borde någon hämta dem från busshållplatsen.

– Staden anser sig ha skött sin andel i och med det ekonomiska stödet och resten är vårt problem att lösa, säger Susanne Karlsson.

Osakligt bemötande

Om barnen åkte med den normala turbussen från Hangö till Ekenäs skulle det innebära att de varje skolmorgon blev 10–15 minuter försenade.

– En tjänsteman tyckte inte det är så farligt om barnen försenar sig varje morgon. Han brukade själv vara sen till skolan som barn. Det är så osakligt att säga så, liksom att säga att det väl bara är roligt för barnen att bli på stan efter skolan och vänta på att min arbetsdag är slut eller att vi ska vara glada över att de i varje fall kommer hem till natten, säger Susanne Karlsson.

Har överklagat

Familjen har inte vilat på sina lagrar efter stadens beslut daterade den 27 juni.

Den 14 juli överklagade man stadens beslut hos den svenskspråkiga serviceenheten för undervisningsväsendet vid Regionförvaltningsverket i västra och inre Finland.

Det – och Regionförvaltningsverket i södra Finland som staden också angett som besvärsinstans – visade sig vara fel instans. Dubbelt fel alltså.

Familjen fick i brådskande ordning be Regionförvaltningsdomstolen granska vilken instans som egentligen är rätt att sända omprövningen till.

– Enligt Regionförvaltningsverkets anvisning borde besvären ha sänts till förvaltningsdomstolen, säger Susanne Karlsson.

Handlingar saknas ännu

Ända sedan besluten kom har familjen försökt stämma träff med stadens tjänstemän.

Den 10 augusti fick man äntligen till ett möte med undervisningschef Elisabeth Ehrstedt, koncernjurist Patricia Rehn och bildningsdirektör Tina Nordman.

Familjen har genom sitt ombud efterlyst promemorian från det mötet, liksom en rad andra handlingar såsom diarieutdrag för olika tjänstemannabeslut, bilagor som saknas och utredningar som ligger till grund för besluten.

Den 22 augusti fick familjens ombud flera handlingar per e-post via bildningsdirektören. Men man upplever att det fortfarande saknas svar på flera väsentliga frågor.

Bildningsdirektör Tina Nordman, varför har så mycket gått snett i det här fallet?

– Jag är tredje veckan på jobbet på den här posten, så jag kan inte helt svara på det. Utan att desto närmare kommentera detta enskilda fall så vill jag säga att överlag finns det alltid två parter, två sidor av en sak. Generellt sett är det ju i kommunikationen det brister då något går snett. Jag kan dock tillstå att det finns saker som kunde ha skötts bättre i det här fallet.

Vad ska ni göra för att bli bättre på förvaltning och processer?

– Då det går snett måste man se över sina processer, det gör vi.

Är det stadens linje att man inte får skolskjuts om man bosätter sig utanför upphandlade skolrutter?

– Nej, inte kan man säga så.

Kan man göra om en upphandling till vissa delar?

– Ja, det kan man.

Varför beaktades inte Öbybarnen då man upphandlade skolskjutsar 2015–2016? Visste man inte om att det fanns barn i Öby som behövde skoltransport under upphandlingsperioden?

– Jag kan tyvärr inte svara på det. Jag var visserligen i stadens tjänst då som dagvårdschef, men hade inte frågan hos mig.

Huruvida man kommer att upphandla Öbybarnens skolrutt under den kommande upphandlingen i höst och vinter, eller exakt när den blir av, har Tina Nordman inte svar på.

– Vi har precis påbörjat ett optionsår och har ytterligare ett optionsår som vi kan utnyttja. En arbetsgrupp som ser på helheten ska tillsättas, säger Tina Nordman.

Lagen om skolresor

Enligt paragraf 32 i lagen om grundläggande utbildning har en elev som får grundläggande utbildning, förskoleundervisning eller påbyggnadsundervisning rätt till fri skolskjuts eller till ett tillräckligt understöd för transport eller ledsagande till skolan om skolvägen är längre än fem kilometer eller om vägen med beaktande av elevens ålder eller andra omständigheter är alltför svår, ansträngande eller farlig.