Ingen rast, ingen ro

Bild: Kristoffer Åberg

Många asylsökande som får avslag kan inte åka tillbaka, utan blir papperslösa i Finland. De behöver hjälp för att få en dräglig tillvaro.

År 2015 tog Finland emot drygt 32 000 asylsökande. I fjol ansökte drygt 5 000 om asyl. Den allra största gruppen var irakier, drygt 20 000 asylsökande kom därifrån.

Många asylsökande har återvänt frivilligt utan att asylansökan behandlats. I fjol beviljades knappt 3 000 irakier uppehållstillstånd och år 2015 fick cirka 600 irakier uppehållstillstånd.

Merparten får ett negativt besked. Ett besked som kan överklagas ända till Högsta förvaltningsdomstolen. Och det gör många. För Finlands officiella syn på vilka områden i till exempel Irak som är trygga skiljer sig markant från de enskilda individernas verkliga upplevelse av situationen i sitt hemland. För många är det omöjligt att återvända. Om det fått nej på sin asylansökan i alla instanser och stannar i Finland blir de papperslösa.

På alla orter i Västnyland öppnades flyktingförläggningar. Som mest hade Västnyland tusentals asylsökande. Även de har fått sina besked eller väntar på besked. Även Västnyland har papperslösa. Hur många de är och kan tänkas bli vet man inte.

Papperslösa har inte rätt till stöd, de kan inte delta i utbildningar och inte heller jobba. Men det är inte olagligt att hjälpa en papperslös. Inrikesministeriet har gett väldigt diffusa besked till kommunerna om hur de ska behandla papperslösa. Kommunerna ska kunna erbjuda akut inkvartering, sjuka har rätt till mediciner och hungriga till mat. Kommunen ska också bygga upp nätverk.

I veckan grundades en lokal Refugees Welcome-grupp för Raseborg och Hangö. Det är ett lokal nätverk som stöder och koordinerar heminkvartering för flyktingar.

I Västnyland har också flera frivilligorganisationer engagerat sig i flyktingars och papperslösas situation.

Borgå stifts biskop Björn Vikström har sagt att församlingarna ska hjälpa, men på ett sätt som inte inger falskt hopp. Kyrkan kan bistå med hjälp att få rättvis behandling och tid att fundera på hur man bäst kan gå vidare.

Alla som på något sätt stöder en medmänniska i nöd, i en akut kris visar att det på gräsrotsnivå finns en vilja att visa omsorg och medmänsklighet.

Efter hand har flera av flyktingförläggningarna stängts i takt med att asylbeskeden getts. Förläggningen i Mjölbolsta i Karis stängs om ett par månader. De som nu är skrivna hänvisas till förläggningen i Evitskog i Kyrkslätt. För asylsökande som nu har heminkvartering betyder att de måste åka till Evitskog för att få sin månatliga mottagningspeng som för en vuxen är drygt 300 euro. Med den kollektivtrafik som finns i Västnyland i dag är det så gott som omöjligt.

En flytt från Mjölbolsta till Evitskog kan för barn som hunnit börja i skola i Karis betyda att det rivs upp från en miljö där de redan hunnit rota sig. Också i Ingå råder ovisshet hur det ska gå för det gruppfamiljehem för unga asylsökande som planerats.

Flyktingar bär alla på en traumatisk historia. Deras flykt har kantats av oro och ovisshet. Då skulle det vara humant att kunna ge dem en tillvaro som ger trygghet och visshet om framtiden. Där har vi alla ett ansvar men det behövs också ett humant tillvägagångssätt av myndigheter då flyktingar måste flytta inom landet. Hoppas alla stenar vänds för att familjer och personer som redan rotat sig, hunnit få vänner på en ort, inte behöver flytta i onödan.

Marina Holmberg Chefredaktör Västra Nyland

Mer läsning