Ingen ”Game, Set & Match” denna gång heller

Officiellt stöd. Stödet från organisatören bakom Australian Open borgar för mer autenticitet, men har inte den effekt på resultatet som man kunnat önska. Bild:

Utsikterna är fortsatt dystra för digitala tennisfantaster, skriver Alexander Ekelund.

AO Tennis 2. Format: Xbox One, Playstation 4, Switch, PC. Åldersgräns: 3. Betyg:

Efter en lång tids frånvaro på marknaden släpptes inte mindre än tre stycken tennisspel under 2018. När nu ett av dessa, AO Tennis, får en uppföljare är det med uppbackning av en lite större utgivare och löftet om en rad förbättringar.

Men akta dig för att bli alltför uppspelt bara, för det bör genast sägas att den som går och hoppas på tennisspelens motsvarighet till FIFA, NBA eller NHL är dömd att bli besviken. Men bättre, tja, det är det.

Närmast besläktat är det med HB Studios briljanta The Golf Club-serie, med en tydlig tonvikt på användarskapat innehåll. Man kan justera spelarnas utseende in i minsta detalj och skapa både tävlingsscenarier och tennisarenor att dela inom online-communityn. Tyvärr saknar AO Tennis 2 desto mer av The Golf Club:s nyss nämnda "briljans". Det är inte så att det känns dåligt att spela, men det har liksom inga solklara fördelar gentemot gamla genrekollegor som vid det här laget har allt från nio till tretton år på nacken. Allra minst grafiskt, där jag inte alls överdriver när jag säger att skillnaderna är minimala och då ändå till AO Tennis 2:s nackdel vid direkta jämförelser.

Addera en allmänt ganska torftig inramning och ett innehåll som inte riktigt fängslar, nya Career Mode inkluderat, och det är helt enkelt svårt att bli särskilt entusiastisk.

Av de fåtal realistiska tennisspel som släppts på senare tid är AO Tennis 2 ändå det bästa, men personligen vänder jag mig hellre till 00-talet och dess förfäder för min digitala tennisfix.

Alexander Ekelund

Mer läsning