Industri i 140 år

Expansion. Valsverket byggs till i slutet av 1950-talet.Bild: VN-arkiv

Ägarna har växlat men tillverkningen fortsätter kring Svartåns nedersta fors.

Grunden för den tidigaste industriella verksamheten i den nedersta delen av Svartån utgjordes av forsen, där det tidigare hade funnits både kvarn, såg och tegelbruk.

Här anlade den svenska ingenjören A.H. Gyllenberg en sågbladsfabrik år 1875.

Följande år sålde han fabriken till det nybildade bolaget Åminnefors, som gick i konkurs några år senare.

Nya ägare kom in i bilden 1882 och nu antogs namnet Åminnefors bruks Ab. En ugn för framställning av stål installerades och verksamheten utvidgades – men en ny konkurs stod för dörren 1889.

Följande år kom Fiskarsbolaget in som ny ägare.

Som en parentes kan nämnas att en zinkfabrik fungerade i Åminnefors mellan åren 1877 och 1883.

Verket förstorades

Under Fiskarstiden som varade ända till 1971 växte fabriken. Fler ugnar byggdes och utvidgades, och även valsverket förstorades.

Vid mitten av 1900-talet bestod produktionen enbart av betongjärn. Som störst var personalstyrkan år 1965, då över 880 personer jobbade i bruket.

Ovako tog över 1971. Smältverket lades ner 1978, valsverket 1996.

Fundia som ägdes av Rautaruukki tog över 1980. Följande ägare, Celsa Steel, kom in i bilden 2006.

Finns fler företag

Traditionerna kring metallindustrin i Åminnefors bärs också vidare av fjädertillverkaren Lesjöfors, som verkar mitt i bruksområdet.

Kraftverket vid forsen drivs numera av bolaget Koskienergia, som också sköter de tre övriga kraftverken längs Svartån.

Källa: Uppslagsverket Finland (text om Åminnefors: Per-Olof Blomqvist). 2007.