Hur svårt kan det vara?

Det ska väl inte vara några problem. Tänkte jag i en stund av övermod. Bil har jag ju kört i tjugo år, så det där kan jag.

Ändå fick jag fjärilar i magen när det närmade sig stunden då jag skulle köra upp för examensmottagaren tjugo år efter att det begav sig.

Första gången han fick stå på bromsen fick jag hjärtat i halsgropen. Jag hade missat att väja för en bil som kom från höger, en helt grundläggande regel. Jag hade sett bilen (och hann till och med notera att jag kände chauffören, hon var från Sjundeå) men jag hade inte insett att Rådhustorget i Ekenäs är en gata. Jag trodde att det är som en parkering, och därför glatt kört på utan att väja.

Andra gången handlade det om gruppering. Den arma Bryggerigatan blir ju enkelriktad mitt i, vilket jag hade missat. När jag skulle svänga till vänster grupperade jag följaktligen i fel fil, vilket ledde till ännu en bromsning.

Storstadsbon i mig fick verkligen svälja sin stolthet på det här arbetsuppdraget. Nej, jag är inte från Ekenäs och har inte gått i bilskola här men det är ingen ursäkt. Trafikregler ska man klara av att följa oberoende av om man kört just där förr eller inte. Hur länge man än har kört blir man inte immun mot skador i krockar. Så det gäller att vara vaksam fastän man tror att man kan sin rutt – och köra bil.

Hade det varit på riktigt hade jag inte gått därifrån som färsk körkortsinnehavare utan fått köra två tilläggstimmar i bilskolan. Nu var det "bara" ett test för att se hur svårt det kan vara. Tydligen hur svårt som helst. Också tjugo år senare.

Mira Strandberg Reporter