Hur skall skärgården utvecklas?

"Skärgården skall utvecklas helst i den riktning att våra barn i framtiden också kan njuta av den frid och harmoni med naturen som alltid har rått här och är så karakteristisk för den här regionen."

Mina första minnen av Snappertuna skärgård härstammar från femtiotalet, då jag som liten kille undrade över skillnaden mellan att bo tryggt i mitten av stan och å andra sidan vistas på en vid ö omringad av ett skärgårdshav vars vatten var genomskinligt till fem meters djup, med tång vajande längs stränderna. En jungfrulig miljö, där människan lever i harmoni med naturen.

På sextiotalet var utvecklingen snabb i skärgården. Fisket som huvudnäring vek undan medan stuglivet och sommargästandet började öka ansenligt. Förbindelserna till fastlandet blev bättre tack vare telefon- och elkablar.

Från och med sjuttiotalet har skärgården stadigt utvecklats till ett rekreationsområde, där stug- och båtlivet är rikligt och i sämja med naturen. Naturskyddet har glädjande nog gått framåt, och vida områden i Snappertuna har blivit enligt lag fridlysta.

Mot slutet av 2010-talet ser skärgården ännu att utvecklas, fast i en litet bisarr riktning. Man har gjort utmärkt turistbusiness i Lappland, och också här i Raseborg har man fått för sig att satsa rejält på turismen. Speciellt gäller det välbärgade utlänningar, som är intresserade av upplevelseresor i vår särpräglade skärgård. Men det krävs mera aktiviteter än förut för att tillfredställa kunderna: utflykter, evenemang, sport, yoga och så vidare. Trenden är i och för sig acceptabel under förutsättning att de här turisterna blir väl informerade om de regler och vanor, som vi alla skärgårdsbor av naturen tar hänsyn till.

Skärgården skall utvecklas helst i den riktning att våra barn i framtiden också kan njuta av den frid och harmoni med naturen som alltid har rått här och är så karakteristisk för den här regionen.

Juhani Kaila