Hon befäster folksjälen i ädelmetall

Ingen form föds utan rörelse. Under sin bana som formgivare för Kalevalasmyckena har Kirsti Doukas ständigt strävat framåt. Nu föds de moderna klassikerna hemma i Fiskars.

Kirsti Doukas söker ständigt efter nya källor till inspiration. För henne räcker det inte att variera ett och samma koncept som lyckats – rörelsen framåt är ett måste.

Hon berättar historier med sina smycken. Materialet kan vips bytas ut från guld till brons om den ursprungliga idén inte fungerar.

Hemorten Fiskars är ett bra ställe när man är på jakt efter berättelser. Ett stort, kreativt kollektiv i en vacker miljö har blivit ett nytt hem sedan hon flyttade hit med sin man i samband med att det första barnet föddes. Västnyland var emellertid inte helt främmande – under ett år bodde hon i ett elementhus i Pojo centrum medan hon jobbade på en lokal fabrik.

Efter studier i Lahtis och arbete i Helsingfors slöts den geografiska cirkeln i Västnyland.

Kirsti Doukas är chef för formgivningen vid Kalevala Koru, företaget som tillverkar Kalevalasmyckena. För många är den estetiken synonym med den djupaste finska folksjälen, men nya strömningar föds konstant.

Doukas sitter på toppen av produktionskedjan, men det betyder ingalunda att hon rullar tummarna och mediterar i väntan på att den kungliga idén ska födas, vilket vissa lär tro.

Tidtabellen är ständigt stram.

Nu åker hon till landet i hopp om att avståndet till arbetet ska låta henne koppla av.

Moderna klassiker

Boskapen hade precis flyttat ut ur Iadugården intill det massiva stenhuset på Isidorgatan. I sitt stilla sinne undrade Kirsti Doukas om det var säkert att röra sig här med ett litet barn.

I själva huset, vars bottenvåning förr användes för behandling av mjölk, bågnade de murkna golven under fötterna. Taket såg ut att falla ner när som helst.

Att hitta ett ställe som lämpar sig för kombinerat arbetsrum och butik är inte helt lätt, och formgivaren och hennes man Kristian Saarikorpi såg förbi den tärda ytan. De flyttade in.

Andra våningen i huset rymmer en verkstad där nya projekt föds innan man städat upp efter de gamla.

Knivar, tänger och andra verktyg i alla former sticker upp ur små koppar. På skrivbordet i mötesrummet står en splitterny maskin som graverar tredimensionellt – den tekniska utrustningen lämnar inget rum för tvivel över att de som bor här är ledande i sin bransch.

I vitrinerna ligger ett urval exklusiva smycken. Pyttesmå färgansamlingar i form av blommor inne i pressat glas är tillverkade med tekniken millefiori.

Och intill: Den tidlösa Pohjantähti, Polstjärnan, bara en av de moderna klassiker som fötts ur formgivarens medvetande. Den avrundade asterisken med en sten i mitten hänger liten men tung i form av hals- och armband, moderna, men med en underström av något som kanske kunde kallas folksjäl.

Att befästa ett tema i metall

Att berätta en historia är ändamålet, materialet och tekniken medlet.

Här snackar vi förstklassigt hantverk som planeras in i minsta lilla detalj, smids med omsorg och finns i färdiga kollektioner ett år innan försäljningen sätter i gång. Som exempel passar kollektionen för Finlands hundraårsjubileum som samtidigt firar att Kalevalasmyckena blir nästan lika gamla, 80 år. Den är redan klar även om festligheterna börjar först nästa år.

– Att ständigt uppfinna sig på nytt är ett måste i den här branschen, säger formgivaren.

Skaparprocessen är lång. Hon närmar sig först det centrala temat från många olika håll. Det blir flera parallella kollektioner som är väldigt olika sinsemellan.

Därefter förädlas idén.

Som exempel kan nämnas smycken inspirerade av Helene Schjerfbeck. På en kedja hänger ovala pärlor i finstilt brutna nyanser av korallrött, rosa, ockra och svart. Är det inte precis de färger som återfinns i så många av Schjerfbecks verk?

– Jag befäster ett ämne eller en person i smycket, säger konstnären och visar upp ett annat smycke med en vinkel likt en bruten pinne. Samma geometriska vinkling finns i flera av Schjerfbecks tavlor, till exempel i en bruten kvist i Konvalescenten.

Krimskrams är ute

Framåtandan är ibland så stark att hon är före sin tid. I sådana fall har man först senare märkt att det finns efterfrågan på en viss sorts produkt. Det är inte heller bra att vara för nyskapande, smyckena måste gå att sälja.

Och inte i små upplagor, utan i massor.

Just det här är Kalevalasmyckenas grej; en intressant men ändå tidlös stil som tack vare sin klassiska estetik behagar många. Kirsti Doukas ser det som viktigt att följa med trender. Men inte i den snabba, flyktiga varianten.

– Beträffande ädelmetaller går man inte efter de ytliga trenderna, men nog ett modernt formspråk i vidare bemärkelse, ett som håller.

Formgivaren ser att konsumenterna heller inte är så fascinerade av billiga massprodukter av dålig kvalitet numera. Folk har blivit mer medvetna och satsar på kvalitet som gärna får vara etiskt hållbar.

– Medvetenheten är stark i tiden. Det har skett en brytning i konsumenternas preferenser, säger Doukas som med stort intresse följer med hur värderingarna omformas i världen runt omkring.

Krimskramset är ute. Det är en efterfrågan Kirsti Doukas mer än gärna svarar på. Hon är stolt över Kalevalasmyckenas värderingar. Produktionskedjan är så genomskinlig som möjligt och materialen är återvunna.

– Vi vill hitta nya sätt att skapa i den kommersiella världen.

PROFIL

Kirsti Doukas

Kirsti Doukas är en av Finlands ledande formgivare av smycken.

Född i Alajärvi, bor numera i Fiskars med man och två barn. Hon har också ett arbetsrum i Fiskars.

Hon var huvuddesigner för Kalevala Koru 1994–2010, numera verkar hon som designchef för Kalevalasmyckena via det egna företaget Saarikorpi design.

Hon har blivit belönad med titeln Årets guldsmed av Guldsmedernas förbund i Finland 1999, med en Pro Finlandia-medalj år 2014 och med statens formgivningspris 2006.