Hesperus trotsar köld och ubåtar

För 100 år sedan tog sig finländska lastångaren Hesperus med krigsförnödenheter från England till norra Ryssland. Kapten ombord var västnylänningen Edvin Lindroos.

På vinden i huvudbyggnaden på Horsbäck gård hittades år 2002 av en händelse anteckningar av den västnyländska sjökaptenen Karl Edvin Lindroos, som berättar om sina färder på världens hav.

De snyggt handskrivna pappren låg bland gamla tidningar och renskrevs av författarens dotterson Torolf Grünn, som här ställer en spännande reseberättelse till VN-läsarnas förfogande.

Det handlar om en nervpirrande färd för exakt 100 år sedan som företogs med ångaren Hesperus som Edvin Lindroos var befälhavare på och som han under brinnande krig i januari och februari 1917 styrde från Liverpool i England till nuvarande Murmansk i Ryssland.

Med tåg genom Ryssland

Väl i hamn i det då nygrundade samhället vid Ishavskusten tog sjökaptenen tåget hem, en färd som bar via S:t Petersburg och Helsingfors där oroligheter hade brutit ut.

Vid renskrivningen har Torolf Grünn gjort endast små ändringar i texten, som därmed behållit sin ursprungliga karaktär och stavning.

Berättelsen publiceras här i förkortad form och inleds när Hesperus efter slutförd lossning i Manchester senhösten 1916 rekvireras av de engelska myndigheterna för transport av krigsförnödenheter. Officerarna ombord var ovilliga inför uppdraget, men tvingades med. Finland var då en del av det ryska riket och de ryska myndigheterna hade gett grönt ljus för att båten beslagtas. Hesperus förde rysk flagg.

Fartyget lastas

Edvin Lindroos antecknar:

"Stora packlådor fördes ombord innehållande diverse specialkort jämte böcker med beskrivning över vattnen där den förestående resan skulle företagas. En del lådor innehöll klädespersedlar, tjocka ylletröjor, varma ylleunderkläder, fordrade stövlar med träbottnar samt skinnmössor m.m."

---

"Förseglad order skulle lämnas före avgången och skulle få öppnas först sedan båten kommit ut i Atlanten. Lasten bestod av tyger för militäruniformer och kolosala mängder av stövlar. Order gavs att förse båten med proviant för flera månader och bränsle (kol) för 6 000 mils gång."

---

"I början av januari 1917 anträddes resan från Liverpool med en mindre ångare, f.d. fiskefartyg, som konvojfartyg. Order var given att styra rätt West, 14 sjömil ut i Atlanten. Komna till denna punkt hissade konvojfartyget signalen: 'konvojen upphör, fortsätt resan till destinationsorten'."

Orderbrevet öppnades och däruti meddelades att först anlöpa Skibotn i Norge och där lossa en del av lasten, återstoden av lasten skulle lossas uti den nya ryska hamnen Port Romanoff på Murmanska kusten i Norra ishavet.

Genom att Norge var ett neutralt land sattes ingen kanon ombord på Hesperus och därmed var inga kanonmän behövliga. Kursen sattes först mot öarna Hebriderna, fartyget var helt mörklagt med även släkta navigationseldar."

---

"Norska kusten är farlig emedan svåra grund ligga långt ut (c:a 15 sjömil) och på långa sträckor utan fyrar. Dagarna blevo kortare ju längre vi kommo nordöver, i slutet av resan hade vi 2 timmar dagsljus och 22 timmar mörker.

Det blev ett svårt jobb att söka sig in till Lyngfjorden i vars bottenända Skibotn låg. Genom observationer av polstjärnan och planeter sökte vi finna vår position, ty kompassen felvisade emedan deviationen mycket förändrades ju längre norr vi kommo och någon justering kunde icke företagas då solen icke syntes på de breddgrader vi befann oss. Genom köld och nedisning var loggen oanvändbar."

Hangöbor i Skibotn

Hesperus lyckades slutligen ta sig in till Lyngfjorden och fick där lotshjälp av lokala invånare vidare till Skibotn.

Lindroos fortsätter:

"Floden var väl försedd med ledfyrar så allt avlöpte väl. Från Tromsö anlände tullmyndigheter för inklarering. Till stor fröjd erfors att firman Boström (herr Teslöf) från Hangö hade uppsatt kontor där för att med hästforor transportera lasten till Torneå, för vidare befordran till Petersburg. Mycket krigsförnödenheter sändes den vägen med hundratals (c:a 500 st) hästforor. Kaserner hade uppförts för såväl körkarlar som för hästarna. --- Det var en liten trevlig koloni Hangöbor som kontorspersonal."

Fartyget stannade i cirka tre veckor i Skibotn.

"Kort före avresan från Skibotn telefonerade tullförvaltaren från Tromsö och önskade få ett samtal med mig. Vid min uppringning meddelade han att från tyska konsuln därstädes erhållits meddelande att tvenne tyska undervattensbåtar lågo utanför flodmynningen inväntande Hesperus samt uppmanade mig vara särskillt försiktig vid utgående till sjös. Tackande för den stora vänligheten och den högst värdefulla upplysningen anhöll jag om en säker kustlots för att kunna hålla kursen inom tre-milsgränsen, den internationella, vilken tyskarna dock ofta torde brutit emot.

Efter det lastpartiet till Skibotn utlossats och kustlotsen anländt ombord anträddes resan för Norra ishavet och Port Romanoff (Murmansk)*. Kusten följdes så nära som möjligt och in + ut uti de farbara fjordarna för att vara innom 3 mils gränsen."

Ubåt på grund

Fartyget vek in till Trondheim för att fylla på sitt färskvattenförråd och då togs lots ombord.

"Denne meddelade att den ena av de förföljande undervattensbåtarna hade gått på grund och sjunkit, en fiskebåt hade bärgat besättningen in till Trondheim utom en maskinmästare, som gått med båten till botten (omkommit). En var således ännu kvar att försöka komma åt oss. Det blev snöfall med dålig sikt mot aftonen. I samråd med kustlotsen beslöts fortsätta resan och då kusten nordöver var lättare att navigera lyckades vi söka oss fram tätt intill stränderna."

---

"Efter en ansträngande och närvslitande färd anlände vi till redden av Norges nordligaste stad Honnungsvåg, där ankaret fälldes för att få en natts behövlig vila."

Smet iväg i mörkret

Fartyget fick besök av myndigheterna och besättningen bedömde utifrån norrmännens samtal att det rådde en tyskvänlig stämning på orten. Därmed beslöt man att i nattens mörker lätta ankar och fortsätta sin färd så obemärkt som möjligt.

Nordkap passerades och fartyget tog sig framåt så nära kusten som möjligt, delvis mot direktiven som skulle ha fört Hesperus in i iszonen.

"Kursen sattes mot s.k. fiskarön där ett konvojfartyg skulle patrullera och assistera Hesperus fram till destinationsorten. Något sådant fartyg upptäcktes icke, varför beslöts ingå till Alexandroff för att erhålla upplysning om krigsläget och var lots kunde erhållas för insegling till den nya hamnen Port Romanoff. Kommen till början av inloppet signalerades från land att hålla till höger, tätt under land. Erfor sedan att minor var utlagda och att båten stävat rätt in mot minbältet. En roddbåt kom ut med en högre officer."

Stad växer fram

Med rysk militär hjälp visades Hesperus till en vik där lotsar fanns ombord på en bogserbåt. Färden fortsatte nära kusten i en bitande köld och vind som belade allt på däck med ett tjockt islager.

Lindroos skriver:

"I början av februari 1917 anlände Hesperus till bestämmelseorten. I hamnområdet hade byggts träbryggor och i land (s.k. staden) hade uppförts stockhyddor (byggnader av rund stock), ett Klondyke nybygge. Fartygen som lågo där voro av många slag, mäst engelsmän."

---

"Efter att 2 och 3/4 krigsår kamperat på långresor och bland minor och U.B.** samt stora svårigheter med en 'brokig', svårhanterlig besättning, ibland av sju (7) olika nationalitet, hade mina närver blivit svårt angripna varför jag var i behov av lugn och vila. Lämnade befälet till min första styrman och reste med den nya provisoriska banan till Petersburg."

---

"Vatten + mat måste medtagas, intet dylikt stod att erhålla på tåget. Resan tog 9 dygn som normalt gick på 18 timmar. Banan var krokig och bugtig, så vagnarna gumpade och slängde värre. Några stationshus fanns icke, endast gamla järnvägsvagnar tjänstgjorde i stället."

---

"I början av resan var så pass kallt i vagnen att min filt frös fast i vagnsväggen. Första stationen vi kom till var vid Kantalax, där köpte jag en tallrik rågmjölsvälling och ett äppel, det enda som stod att få. Sedan den obeskrivligt besvärliga resan var tillända och vi anlände till Petersburg meddelades att strejk (revolution) utbrutit. Ingen av stationskarlarna kunde förmås att hjälpa med bagaget. En engelsk U.B. besättning voro med på tåget och på min anhållan voro de villiga hjälpa. En enda droskkusk var kvar på stationen och med rundlig betalning lyckades jag förmå honom föra mig och mitt bagage till finska bangården.

Tåget var klart för avgång så jag anlände i elfte minuten. Gendarmerna voro hyggliga och tillät mig passera utan visitation. Känslan att vara på ett finskt tåg kan inte beskrivas, det var som jag kommit hem till Finland efter otaliga mödor, bekymmer och oro.

Kommen till Helsingfors härjade där ryska soldater, som löpte kring gatorna med revolver i hand och nedsköto (mördade) sina officerare."

Torpederas

"Efter att varit hemma omkring en månad ingick till F.Å.A.*** telegrafiskt meddelande att Hesperus blivit torpederad och sänkt c:a 75 sjömil söder från Silly öarna. 2:ra maskinmästaren och donkeyman som hade vakt i maskinrummet dödades. Ena livbåten splittrades, uti den andra och slupen räddade sig den överlevande delen av besättningen. I 65 timmar drevo båtarna omkring under svår storm med snö och hagelbyar. Ett franskt krigsfartyg räddade den ena och ett grekiskt fartyg den andra båtens besättningar. De blevo förda till Brest (Frankrike) därifrån de på olika omvägar kommo till Finland.

Det var med stor saknad jag mottog meddelandet om sänkningen av den vackra ångaren, som varit mitt flytande hem under 9 års tid."

* Staden hette då Romanov-na-Murmane. ** Författaren torde avse ubåtar. *** Finska Ångfartygs Aktiebolag.