Hemvården fungerar i Tenala

Säkert förekommer det brister och olägenheter på sina håll, ingen rök utan eld, men våra erfarenheter i Tenala var i stort sett endast positiva och tacksamma.

Den senaste tiden har brister och missnöje i äldreomsorgen debatterats mycket och varit framme i nyhetshändelserna. Även synpunkter och missnöje rörande hemvården i Raseborg har förts fram i medierna. Våra erfarenheter är dock motsatta, mest positiva, vilket skäligen härigenom är värda att framlägga. Vår mor, som gick bort i slutet av fjolåret i en hög ålder, blev under sina sista fem levnadsår tillsedd och omskött av Vård i hemmet i Tenala.

Tillsammans med vårdarna gjorde vi anhöriga upp en besöks- och vårdplan, vilken justerades efter tilltagande demens och vårdbehov, och denna plan följde hemvården i hela sitt omfång till vår fulla belåtenhet. Besöken var regelbundna och sysslorna utfördes i enlighet med överenskommelsen. Personalen var alltid glad och vänlig samt pratsam vid besöken. Om något avvikande förelåg så tog man kontakt med oss anhöriga, och om vi hade några frågor eller synpunkter så fick vi det alltid snabbt utrett per telefon.

Även laboratorieprover togs och läkarbesök ordnades efter behov.

Det som ändrades, eller man försökte ändra, till det sämre var matförsörjningen. Hemkörning av mat fungerade bra, men sedan drygt ett år tillbaka upphörde Raseborgs stad med hemkörningen och den skulle ersättas av frusen menymat för uppvärmning dagligen. Ingen äldre kände sig tilltalad av detta koncept, men till all tur övertog en aktör i byn hemkörningen av maten, och efter det fungerade den servicen klanderfritt igen, i privat regi.

Sen ligger det ju i de anhörigas intressen och ansvar att se till att de äldre får meningsfull sysselsättning och sällskap, detta är ju helt utom ansvarsområdet och möjligheterna för hemvården. Utöver våra egna resurser för det kompletterade vi det med lokala köpta tjänster såsom städhjälp, fysioterapi, eftermiddagssällskap, hjälp med att gå ut på promenader med mera.

Säkert förekommer det brister och olägenheter på sina håll, ingen rök utan eld, men våra erfarenheter i Tenala var i stort sett endast positiva och tacksamma.

Även den sista veckan som vår mor vistades på vårdavdelningen i Ekenäs fungerade till vår belåtenhet, och kommunikation mellan vårdpersonal och anhöriga fungerade fint trots långt geografiskt avstånd, men den vistelsen blev för kort för att kunna göra några mera ingående bedömningar.

Kaj Råstedt Vanda