Hemkommunen har alltid det juridiska ansvaret

Flera sjukhus inbjuder även patienter genom till exempel nätet att få komma till sitt sjukhus för operation, det gör bland annat Tammerfors universitetssjukhus.

Frej Sjöman skriver utförlig (VN 13.9) hur svårt det kan vara för en patient att försöka bevaka sin rätt till behövlig vård inom rätt tid. Han fick själv uppleva med början på Lojo sjukhus att kötiden till operationen blir många månader och att det inte finns vetskap om garantitiden kan följas. Sjukhuset visade dock efter klagomål vilja att överföra ansvaret för operationen till Pejas sjukhus som därmed skulle se till att operationen utförs i tid.

Där blev Sjöman sämre bemött och fick veta att sjukhuset bryter mot lagen då det har behov av det. Det är långt ifrån ovanligt att patienter bemöts på det sättet. Och många får inte sin operation inom lagstadgad tid.

I Finland finns ingen brist på operationskapacitet och därför heller ingen svårighet att fylla tidskravet på högst sex månader. Finland har även förbundit sig med EU att om en patient inte kan ges behövlig vård av någon orsak i eget land kan operationen utföras i annat EU-land.

Sjöman undrar när tiden börjar räknas. Tiden börjar räknas då den första läkaren anser att operation behövs. Därför är det viktigt att få den bedömningen skriftligt. Grunddirektivet är därtill att strävan alltid ska vara att den ges inom tre månader, men om läkaren bedömer att inget förfång eller ingen risk kan åsamkas patienten av längre kötid godkänns sex månader. Allt detta ska läkaren enligt sin tjänsteetik och tjänsteed förklara för patienten. Tyvärr har många läkare en bristande yrkesetik och ger inte patienten rätt information. Läkaren ska även informera att det råder full valfrihet att välja sjukhus var som helst i Finland och att patienten kan höra sig för var kön är kortast.

Flera sjukhus inbjuder även patienter genom till exempel nätet att få komma till sitt sjukhus för operation, det gör bland annat Tammerfors universitetssjukhus.

Man kan fråga sig om det beror på läkarutbildningen att läkarna är så motvilliga att informera eller om de inte förmår uppfatta en läkares etiska yrkesnivå. Raseborgs stad hör säkert till bottennivån då det gäller patientinformation och inte ens på stadens webbsida ges utförlig information om patienternas rättigheter och möjligheter. Om den nya chefläkaren i staden avser att förbättra situationen återstår att se.

Sjöman efterlyser infopaket för patienter av hemkommunerna och även goda exempel finns, men Raseborg är på bottennivå med det. Det beror till stor del på kommunernas hälsovårdsnämnder och de högsta tjänstemännen. I Raseborg gör kommunen allt för att invånarna inte ska komma till hälsocentralerna, man kan inte boka läkartid via nätet och väntetiderna är långa och många får frågan om de inte har egen försäkring eller annars har möjlighet att besöka privat läkarcentral eller om det kanske räcker med telefontid. Detta strider mot alla gällande direktiv om den vård samhället ska erbjuda.

Sjöman frågar vidare vem som har det juridiska ansvaret och det är en mångfasetterad fråga. Det är alltid hemkommunen och som kollektiv. Politikerna ansvarar inte för någonting. Samhället utgår från att de ska följa gällande lagstiftning i sitt uppdrag, men det tar de mycket lätt på och utgår från att de ledande tjänstemännen ska sköta ärendena. Dessa i sin tur kan slarva hur mycket som helst till exempel inom vården och skyller på varandra eller på resursbrist som de överför på politikerna.

Då Sjöman vill ha reda på det juridiska ansvaret finns bland annat stadens förvaltningsstadga som ger riktlinjer för det. Den ger stadsdirektören mycket makt och myndighet. Han är även den högsta ansvariga för vårdförvaltningen och ska se till att hans underlydande tjänstemän inom vårdledningen fyller sitt laga ansvar. I Raseborg finns behov för honom att göra det för hans tjänstemän slarvar speciellt mycket inom vården, men om han avser att göra det vet man inte. Regionförvaltningsverket har i upprepade anmärkningar radat upp många tiotals paragrafer som staden inte följer inom vården. Men de har aldrig åtgärdats.

Bo Holmberg, Karis