Helomvändning för gruvan

Bild: Kimmo Rauatmaa

Regeringen gjorde en helomvändning, nu är det främsta alternativet att Terrafames gruva i Sotkamo fortsätter verksamheten.

Det bekräftade statsminister Juha Sipilä, C, när han på måndagen besökte gruvan.

Så sent som i slutet av maj meddelade näringsminister Olli Rehn, C, att staten under det här året förbereder en nedläggning av gruvdriften.

Statsägda Terrafame driver gruvan i Talvivaara.

I våras sade Olli Rehn också att fortsatt gruvdrift innebär en vadslagning med finländska skattepengar om nickelprisets utveckling. Då kostade nickeln kring 8 000 dollar per ton. Nu har priset stigit till 11 000 dollar, men det är långt ifrån 35 000 dollar som nickeln kostade när Talvivaara inledde verksamheten.

Också miljöläget har förbättrats, för ett år sedan fanns det omkring 10 miljoner kubikmeter vatten i gruvans reservoarer, nu har vattenmängden sjunkit till cirka 4 miljoner kubikmeter. Men vid Finlands naturskyddsförbund påpekar man att sommaren och hösten har varit regnfattiga och att man inte kan påvisa att läget har förbättrats tack vare bolagets egna åtgärder.

Terrafame hade det här året på sig att hitta nya finansiärer. Nu finns det ingen tidsgräns, förhandlingarna med eventuella intressenter kan fortsätta över årsskiftet, och staten går in med ytterligare hundra miljoner euro i bolaget.

Regeringen är förstås intresserad av att få in nya ägare som på längre sikt kan göra det möjligt för staten att avstå från sitt ägande.

Men de flesta scenarierna om gruvans framtid landar i att den aldrig blir lönsam.

Om det verkligen finns seriösa investerare som har ett långsiktigt intresse av att äga gruvan kan statens satsning vara motiverad, trots att det verkar märkligt att det går så här lätt att hitta hundra miljoner euro för gruvan när staten skär ned på allting annat.

Att lägga ned gruvan är inte heller billigt, nedkörningsprocessen tar många år och beräknas kosta mellan 300 och 500 miljoner euro.

I den vågskålen är den aktuella satsningen ett fördelaktigare alternativ.

Men finns det sådana intressenter, och vilka garantier kräver de i så fall av staten?

John-Erik Jansén Ledarskribent

Mer läsning