Här händer osannolika saker

Nöjd. Nathalie Järnström tycker att hon har utvecklats enormt under sina två år på teaterlinjen.Bild: Lina Enlund

– Jag är inte blyg längre, säger Nathalie Järnström med lysande ögon.Efter två härliga år vid Open Minds Go Stage är det dags för vännerna att ta farväl av varandra.

– Jag har utvecklats mycket. I dag är jag mera öppen och mindre blyg. Jag pratar mycket mera, säger Hangöbon Nathalie Järnström.

Två år har gått sedan teaterlinjen Open Minds Go Stage startade i Västra Nylands folkhögskolas regi. Utbildningen riktade sig till personer med olika funktionshinder och har försiggått tre skoldagar i veckan. Den här veckan spelade man upp ett hörspel för radioteater som imponerade på publiken när det framfördes på skolan under en dag med öppet hus.

Dansade i smyg

Under de två åren som gått är det en hisnande mängd projekt som de åtta eleverna hunnit förverkliga i samarbete med sin lärare Lilli Sukula-Lindblom.

På den långa listan kan nämnas fotoprojektet Drömmar i bild, tre hela programaftnar på Tryckeriteatern som gjorts i samarbete med skolans teaterlinje. Här har eleverna för första gången getts en möjlighet att slå ut i blom på scenen. Till projekten har även hört cirkustematik och clowneri, en trollföreställning, samt det senaste storprojektet som innefattade maskteater med en mängd roliga djur som till exempel en flamingohumla och en sjöhöna. Här har eleverna fått tillverka egna proffsiga masker i samarbete med konstlinjen. Innan terminen är slut ska man ännu hinna göra en svartvit stumfilm.

Till Nathalie Järnströms bästa minnen från de två åren hör ett uppträdande i solodans som hon gjorde inför en fulltalig publik på Tryckeriteaterns stora scen. Hennes danskunskaper visste få om, eftersom hon mest dansat i smyg på sitt rum. Hennes ögon lyser.

– Jag har trivts jättebra här under de här två åren och skulle gärna fortsätta. Det känns lite ledsamt att sluta.

Slutet har kommit

Bra har även Sofia Lindeberg från Sjundeå trivts. Hon kom som ny elev till linjen under det andra läsåret, men har sammansmält väl med gruppen.

– Jättebra har det varit. Helt ljuvligt. Jag har fått så många nya vänner här. Tidigare gick jag i Zacharias Topeliusskolan i Helsingfors. Jag ville studera teater och min mamma hittade den här möjligheten. Och på den vägen är jag.

Samma glada och uppsluppna uttryck slår emot med full kraft oavsett vilken elev man talar med. Detsamma gäller Lilli Sukula-Lindblom som sitter med tårfyllda ögon och betraktar slututställningen som på olika sätt visualiserar det som förverkligats under åren.

– Det här är det bästa som hänt i mitt liv. Aldrig hade jag kunnat förvänta mig denna ärlighet, närvaro, kärlek och känslor. Jag har inte tidigare arbetat med funktionshindrade och kom med två tomma händer och öppna armar, säger hon.

Den unika teaterutbildningen som har finansierats med medel som legat utanför skolans egentliga budget kommer inte i det här skedet att få någon uppföljning.

– Open Minds startar med ny inriktning på hösten, men teaterlinjen fortsätter inte. Det är verkligt synd. Jag har hittat många nycklar och kunde skriva en handbok kring allt vi varit med om. Jag tror faktiskt att det skulle finnas en beställning på det här, säger hon.