Hangö hamn är Hangös hjärta – på gott och på ont

Hangö hamn har på många sätt varit i hetluften under 2021. Bild: VN-arkiv

Tack vare hamnen är Hangö inte den återvändsgränd staden annars skulle vara. Frågan är bara om hamnen och sommarstaden nu gått in i en sådan?

En pulserande livsnerv och stadens största privata arbetsplats, men också en bullrande verksamhet som sedan länge växt ur sina kläder. Hangö hamns utveckling har varit avgörande för Finlands sydligaste stad ända sedan sent 1800-tal. I dag är hamnen både älskad och ett irritationsmoment. Men även de flesta som klagar på den skulle aldrig vilja se den försvinna.

Hangö hamn väcker känslor och debatt. Många tar parti, vissa kritiserar, andra berömmer, och då något i verksamheten sticker ut fortsätter diskussionen bland arbetstagarna och hamnens grannar, till och med i hela staden, ofta hemma vid matbordet.

Hangö hamn har på många sätt varit i hetluften under 2021. I början av året blåste det kring frågor om intern styrning och intressekonflikter. Då de så småningom klarades upp var det miljöfrågor och nedsmutsning i hamnbolagets nya hamn i Koverhar som var på tapeten. Även pandemin har givetvis varit ansträngande, men hamnen har såsom många gånger tidigare anpassat sig och överlevt. Kritiken mot den omfattande långtradartrafiken genom staden, liksom miljövänligheten i den nya verksamheten i Koverhar, har däremot inte varit nådig.

Hangö hamn är fortsatt livsviktig för Hangö stad, dess ekonomi och kanske till och med dess identitet och själ. Men för varje år som går verkar vissa utmaningar växa. Delvis kämpar hamnen mot större jättar i branschen, men överlever och till och med växer tack vare nischen i att ligga närmast Kontinentaleuropa. Delvis lyckas man trygga utvecklingen och konkurrenskraften genom att expandera inne i Hangö och hitta nya nischer i exempelvis Koverhar.

Samtidigt blir det ändå allt tydligare att hamnens kläder blivit för små. Inne i tätorten är expansionsmöjligheterna mot allt annat än havet redan fullt utnyttjade och stadens gatunät tänjs till bristningsgränsen av långtradartrafiken.

Hamnen är på gott och ont hjärtat i Hangö. På ett positivt sätt har den i över 100 års tid varit institutionen som lade grunden för själva staden. På ett negativt sätt har hamnen blivit just centrum i staden, något som av många orsaker inte är lämpligt i ett modernt samhälle. Lösningarna på trafikproblem, miljöfrågor och buller är inte enkla. Hamnen är redan inklämd och omringad. Länge har den ändå på vissa håll varit något avskild från resten, men i och med byggena på Drottningberg under 2021 har vi nått en symbolisk brytningspunkt. De två identiteter som mer än några andra karaktäriserar Hangö: hamnstaden och sommarstaden, har nu kolliderat.

Lösningen är en fyra meter hög mur som ska hålla bullret från hamnen borta. Oavsett om det fungerar eller inte är denna kollision avgörande. Tillväxtutrymmet är slut, och det är något som måste diskuteras. Kan Hangö fortsätta balansera på båda dessa ben utan att den ena eller i värsta fall båda lider? Andra hamnar i regionen har inte samma problem, och i storstäder flyttas hamnarna utanför stadskärnan. I lilla Hangö är det svårare.

Hamnen ger Hangö frihet: ekonomiskt men även mentalt. Den utgör en väg bort och en väg in. Tack vare hamnen är Hangö inte den återvändsgränd staden annars skulle vara. Frågan är bara om hamnen och sommarstaden nu gått in i en sådan?

Christoffer Holm