Hangö damkör firade 50 år med en feelgood-konsert

Detaljer. Kören varierade sin utstyrsel under konserten med detaljer från de gångna åren. Bild: Mia Friman

Skön stämning och svängig musik stod på programmet på Hangö damkörs jubileumskonsert.

Konsert: Decibella –Mitt i livet, konsert med Hangö damkör. Tidpunkt: lördag 29.9.2018 klockan 18.Plats: Hangö stadshus festsal.

Hangö damkör firade, under ledning av Pia Nygård, 50-årsjubileum med en feelgood-konsert i en välfylld festsal i Hangö stadshus på lördagskvällen. I programbladet stod att läsa att repertoaren varit otroligt varierande under körens femtio år och att man i jubileumskonserten ville lyfta fram den breda repertoaren och samtidigt hylla den mogna tuffa kvinnan och hennes olika roller i livet.

Den senare delen av löftet var ett mycket lyckat koncept att med gästande vokalist Patricia Bergroth agerande som Bella Blom, en aktiv kvinna i arbetslivet, en fru, en mamma och givetvis en körsångare, bygga upp konsertprogrammet. Men den första delen av löftet infriades kanske inte riktigt, för konsertrepertoaren var inte särskilt bred under lördagen, utan bestod till största delen av pop- och schlagerlåtar.

Med det inte sagt att någon skulle ha gått besviken hem, utan tvärtom tror jag att många gick hemåt nynnande på någon av de femton poplåtar som Hangö damkör bjöd på tillsammans med en duktig kompgrupp, bestående av Stefan Strömsholm på piano, Niklas Bagge på trummor och Kjell Wikström på bas.

Veckans alla dagar

Jag minns bra Hangö damkörs förra jubileum då publiken togs med på en flygtur under trygg ledning av de sjungande flygvärdinnorna och kaptenen Pia Nygård, och kan igen konstatera att kören är duktig på att skapa konsertprogram där publiken känner sig delaktig. Nu fick vi följa med hur Bella Blom stressade på måndagen genom Dolly Partons Nine to five- kanske i ett onödigt långsamt tempo- för att ändå hinna njuta i sången Feeling good. Tisdag var Bellas favoritdag för då har hon körövning. Nu fick vi höra konsertens enda a capellasång Gubben Noak.

I Musik ska byggas utav glädje kom kören loss och trots att det tidvis var lite obalans mellan kör och kompband, så svängde det och man såg att kören gillar att sjunga. Till mina favoriter under kvällen hör Carol Kings You've got a friend och Esa Nieminens Kun katsoit minuun. Det var bra arrangemang som passade kören fint. Ett bravo-nummer stod en sextett för i sången When we were young. Det klingade rent och snyggt samsjunget, rentav som en välsjungande flickkör.

Mustig klang

På torsdagen i programmet bjöd Bella sedan hela publiken på bubblande dryck och tilltugg i foajén för att fira de 50 åren, och här kan man bara ge en stor eloge till de duktiga koristerna som hade ordnat med det också under lördagen.

Väl tillbaka in i festsalen var det fredag och Bella, alias Patricia Bergroth, bjöd på solo i Slipping through my fingers och tillsammans med kören som solist i Minä suojelen sinua kaikelta. I Anders Klints arrangemang av My heart belongs to daddy hade kören en mustig varm klang trots att låga altarna är så få. Kören bjöd på en skön stämning.

På lördag var det dags för tre Abbalåtar, varav Dancing Queen var bäst i ett snyggt arrangemang som satt bra för kören, som här också bjöd på lite koreografi. När så söndagen kom lät Bella publiken själv få bestämma hur hennes liv går vidare i klassikern Long and winding road. Och som ett glatt avslut på veckan och konserten fick vi njuta av TV-serien Solsidans singnaturmelodi I'm so happy, i arrangemang av Teddy Granroth. Och det sägs ju att körsångare är lyckliga. Länge leve körsången!

Monica Henriksson

Mer läsning