Hangö är knutpunkt för flyttfåglarna

Över en halv miljon fåglar räknas årligen på Hangö fågelstation. Stationen är en viktig bas för insamlande av data på nationell och vetenskaplig nivå.

– Vill någon släppa höken fri? frågar Aleksi Lehikoinen personerna som står i en ring runt honom ute på Uddskatans sydligaste spets.

Sparvhöken som han håller i sin hand är en ung hona som fastnat i ett av stationens nät och lämpligt nog hittats under den guidade rundturen. Det är inte ofta man i naturen får skåda en rovfågel på så nära håll, och alla vill knäppa en bild av fågeln. Trots att fågeln sitter stilla i Lehikoinens grepp är ingen hugad att ta över.

Lehikoinen höjer sin hand och med en nätt knyck flyger höken sin kos.

Viktig bas

Vanligen är fågelstationen Halias ute på Uddskatans spets inte öppen för allmänheten, men i lördags ordnades guidade rundturer för allmänheten. Aleksi Lehikoinen har varit chef för stationen i sjutton år, men ger nu över till yngre förmågor. Stationen, som upprätthålls av Helsingforstraktens ornitologiska förening Tringa, sköts helt med frivilliga krafter men ändå helt professionellt. Årligen räknas här över en halv miljon fåglar och ringmärks över 10 000 fåglar. Alla data som systematiskt registretas används i samarbete med olika lärosäten och som data i slutarbeten, doktorsavhandlingar och av miljöförvaltningen.

– Främst jobbar man med Helsingfors universitet, men då jag ännu forskade på Aronia samarbetade vi mycket med stationen, säger Hangöbon och ejderforskaren Mikael Kilpi.

– Våra uppgifter används inom akademiska studier, vi är ingen kvasivetenskaplig institution, säger frivilligarbetare Kaisa Välimäki.

Erfaret handlag

Med hjälp av uppgifter som samlas in kan man utläsa förändringar i fåglarnas levnadsmiljö. Bland annat påverkar de milda vintrarna flytt- och parningsmönster. Ringmärkningen gör att man kan följa fåglarnas rutter och hjälper också till att fastställa faktorer kring deras liv och död. Fåglarna samlas in med hjälp av nät som finns utplacerade längs fåglarnas sträckningar i terrängen; finmaskiga nät för mindre fåglar och stormaskiga för större. När fåglarna flygre in i nätet trillar de ner i en påse, varifrån personalen plockar upp dem. Det gäller att ha ett vant och försiktigt handlag för att inte skada fåglarna. Vid hanteringen av större fåglar gäller det dessutom att akta sig för vassa näbbar och klor.

– Hackspettarna är faktiskt värst att ringmärka. Riktigt värst är deras större kusin spillkråkan. Den som ringmärkt spillkråkor brukar känna det i händerna efteråt, säger Kilpi.

Räds havet

Varför har då just Halias kommit att spela en så central roll inom den finländska fågelvärden? Enligt Välimäki beror det på att Uddskatan befinner sig i flyttfåglarnas sträckning. Udden utgör en slags tratt som samlar upp fåglarna på väg söderut.

– De flesta fåglar är rädda att flyga över havet. Därför kan det hända att de tar en annan riktning i Hangö, medan andra fortsätter, säger hon.

Ibland registreras också långväga och ovanliga arter i Hangö, därför är Tulludden ett ornitologernas Mecka.

En verklig veteran bland dem som frivilligt jobbar på Halias är Aatu Vattulainen. Den fågel finns knappt som inte fastnat i hans kikarsikte. Dagen till ära får vi titta på en ung havsörn som ännu inte lämnat sitt bo ute i havsbandet.

Hangö fågelstation

Grundad 1979 och upprätthålls av föreningen Tringa. Fungerar på ideell basis.

Familjen Sundströms gamla fiskarhemman från 1919 fungerar i dag som stationens inkvartering.

De talrikaste sträckfåglarna är bofink, ejder, alfågel och grönfink.

Mest ringmärks blå-, stjärt- och talgmes.