Han klättrade ut genom köksfönstret i kalsonger

Till salu. Alvar Janssons hus brann ner till grunden. Nu finns bara en tom sandplan där hans hus en gång stått. Bild: Jenny Paajes

Den tredje januari, en söndagskväll, mitt i smällkalla vintern började Alvar Janssons hus brinna. Grannarna räddade honom i sista stund.

– Jag tittade på tv när jag hörde en kraftig smäll. Det var elskåpet som exploderade. Antagligen var orsaken till branden i elskåpet en kortslutning i elmätaren. Sotröken gjorde i sin tur att det exploderade, berättar Alvar Jansson om mardrömsnatten.

Han hade bott på Löparvägen i Sjundeå i fyrtiofyra år, varav de sista fyra åren ensam sedan hans fru gått bort. Barnen hade flyttat ut för länge sedan. Det fanns alltså ingen annan i huset när det började brinna.

Plötslig chock

Jansson hade varken känt röklukten eller känt värme från elden, inte heller hört gnistan i elmätaren som antände elskåpet – ingenting förrän huset stod i lågor. Så när dörren exploderade gällde det att snabbt ta sig ut.

– Det fanns inte tid att rädda någonting. Jag hade inte ens tid att klä på mig. Jag blev räddad ur huset i bara kalsongerna.

Eftersom elskåpet fanns vid husets enda dörr, som nu täpptes till av lågorna, var Alvar Jansson tvungen att ta mig ut genom ett fönster.

– Jag försökte först ta mig ut genom ytterdörren, men ett eldhav satte stopp för det. Jag drog igen mellandörren och gick in i huset igen.

Utanför skrek grannarna att han skulle ta sig ut genom köksfönstret. Som åttioåring var det inte helt enkelt.

– De hade krossat vindrutan och tagit bort de största glasbitarna för att jag inte skulle skära mig. Jag klättrade ut på en av mina grannars rygg. Hade det inte varit för mina grannar så hade jag knappast stått här i dag.

Grannarna kallade på hjälp

Grannarna som bodde mitt emot hade lagt märke till rökbildning i taket och då genast larmat både brandkår och amulans. När Jansson kom ut i den smällkalla vinternatten fick han direkt hoppa in i ambulansen där han fick en varm filt runt sig. En lång stund satt han där och såg på släckningsarbetet. Men brandkåren lyckades inte släcka lågorna förrän huset stod i ruiner.

– Jag var i chock. Jag förstod nog inte riktigt att hela kåken skulle brinna ner.

Ambulansen tog honom till Lojo sjukhus där man kunde konstatera att han kommit undan utan fysiska skador. De psykiska var något som Jansson skulle tampas med långt efter händelsen.

– Det känns vemodigt att se den tomma tomten i dag. Mitt livsverk har försvunnit. Det enda jag kunde rädda var några verktyg från garaget. Det som förargar mest är att jag inte har kvar gamla fotografier på min mamma och hennes föräldrar.

Fick flytta till mindre

Efter en kort sjukhusvistelse hjälpte Janssons dotter honom att komma på fötter igen. Hon hittade en hyrestvåa i Sjundeå centrum där han har trivts så bra att han bestämt sig för att stanna där i stället för att bygga ett nytt hus på den gamla tomten.

– I min ålder orkar man inte börja bygga nytt. Huset var såklart försäkrat, men en försäkring kan varken ekonomiskt eller känslomässigt täcka den förlust som en husbrand innebär.

Trots att händelsen har varit känslomässigt svår verkar inte Alvar Jansson vara den typen som blir hemma och grubblar över vad som skett. I stället ser han till att komma ut varje dag. Till rutinerna hör att äta lunch på kafé Tuuma i centrum av Sjundeå.

– Jag har inga köksredskap och orkar inte köpa nytt längre. Det är lättare att gå ut och äta varje dag.

Att kafé Tuuma ska stänga tycker Jansson därför är något av en katastrof.

– Var ska jag äta i framtiden? Alternativen i centrum är få. Jag behöver min bil för att komma till Pickala eller bensinmacken i västra Sjundeå. I sanningens namn vet jag inte hur länge jag får hålla mitt körkort. Jag fick två fortkörningsböter förra månaden. Får jag en tredje ryker körkortet och då är det inte sagt att jag får det tillbaka mer. Nej, det är viktigt att kunna röra sig till fots här.

Mer läsning