Han drömde om ett oratorium

Drömmer och gör. Många av Thomas Lundins önskedrömmar har slagit in. Nu siktar han in sig på nya utmaningar. – Jag har ett stort behov att röra mig framåt och lära mig nya saker. Jag blir lugn av att ha mycket att göra, det känns vilsamt.Bild: Lina Enlund

Våga drömma fritt, tro, hoppas – och förverkliga. Så får man det man vill ha, tror Thomas Lundin. Och för honom har det funkat. Först fick han sin skiva, sedan ett oratorium.

Egentligen gick det alldeles omvänt alltihopa. Artister brukar skivdebutera rätt snabbt och vänta med att göra sin julskiva tills det är det enda som finns kvar.

Thomas Lundin gjorde tvärtom. Han började med att spela in en julskiva, och gjorde det dessutom långt in i karriären. Året var 2014 och samarbetet med Thomas Enroth, som har ett eget skivbolag, ledde då till att en långvarig dröm gick i uppfyllelse: en alldeles egen skiva. Julskivan han debuterade med fick snart sällskap av en sommarskiva.

– Då var det någon som frågade mig om jag håller på och gör Lundins fyra årstider. Ja, men det är ju en bra idé! tänkte jag, säger Lundin.

Sagt och gjort. Den nya skivan, Betraktelsens tid, är en uttalad höstskiva. På skivan möts höstens falnande melankoli och ivern av en ny start.

– På hösten vaknar många människor till liv – det är nya kompisar, nya hobbyer, en ny penal. Många blir energiska i början av hösten, medan naturen börjar gå till ro. Den kontrasten har alltid fascinerat mig.

Också symboliskt är hösten en mättad tid.

– Det är tiden då man skördar det man sått. Ibland lyckas det, ibland inte. Ibland glömde man att så. Det är också en tid att varva ner och se var jag står nu och vart jag är på väg.

Gitarren drog fram tonerna

På nya skivan debuterar han också som kompositör.

– Jag har hela tiden känt att jag bär melodierna inom mig men jag har inte riktigt vetat hur jag ska bära mig åt för att få dem ur mig. Hur gör man? Jag har försökt flera gånger under åren men det har aldrig riktigt blivit något när jag suttit vid pianot och försökt.

– Så en dag dammade jag av gitarren som låg under sängen. Och plötsligt började de bara komma.

Kanske var det tryggheten i det instrument han som 16-årig visvän i Hangö börjat med som gjorde att tonerna hittade rätt. Eller kanske var tiden mogen. Hur som helst, efter den där första upplevelsen är kranen öppen och Lundin säger sig kunna skriva nya melodier nästan när som helst. Känslan av flyt var till en början så svår att smälta att han var säker på att det var någon annans låt han skrev.

– Jag lät massor av vänner lyssna på dem och frågade dem vad de tyckte det lät som. Tänk vad pinsamt om jag hade skrivit ner Luxemburgs Eurovisionslåt från 1970 eller något sådant. Man har ju så många melodier i huvudet.

Måste tysta sin inre kritiker

Men nej, inga vänner kände igen låtarna, så det var bara att inse fakta: tonerna inom honom hade äntligen hittat ut. Fem av de egna kompositionerna finns nu på den nya skivan, och fler blir de hela tiden.

– Men allt blir ju inte bra! utropar Lundin med eftertryck.

Ändå måste man tåla också de mediokra melodierna för att komma vidare. Hjälp på traven har han fått av sina erfarenheter i improvisationsteatern Stjärnfall, där han varit med i fem år.

– Som yngre var jag jättehård och kritisk och väldigt snabb att skjuta ner allt jag gjorde så fort jag började. Snacka om att strypa all kreativitet!

– På ett mentalt plan tror jag att Stjärnfall har varit avgörande. När vi träffas gör vi övningar där vi går på vår impuls och lär oss att inte bedöma det vi gör utan bara göra. Allt är rätt, inget är fel. Jag var tvungen att lära mig det för att få fram melodierna. Kritiken kommer senare.

Drömmer om en musikal

Härnäst är det en vårskiva som gäller, men sen får skivmakandet ge rum för att förverkliga annat han gått och drömt om. Nästa år blir det premiär för det nyskrivna oratoriet Skymning gryning som Lundin skrivit tillsammans med Thomas Enroth.

– En dag i fjol när jag körde bil hamnade jag i något slags radioskugga och radion slog över till en finsk kanal där de pratade om Finlands 100-årsjubileum. Då fick jag idén att skriva ett oratorium för jubileet.

– Jag har länge tänkt att en dag ska jag skriva ett oratorium, men vem skulle ringa till mig och fråga om jag skriver ett oratorium? Man måste våga drömma fritt, göra det man tror på och våga hoppas. Så får man det man drömmer om.

– Härnäst drömmer jag om att göra en musikal. Så man får gärna ringa mig med beställningar.