Han är slottets egen Johnny Cash

Timmerman. Risto Tammilehto har varit med och byggt upp Svartå slott med sina egna händer. Men det är musiken som är hans liv. Bild: Lina Enlund

Som femåring auktionerades han bort. Senare blev han timmerman på Svartå slott och även anlitad trubadur med eget dansband.– Livet har sin mening, säger kulturens doldis Risto Tammilehto.

– Jag gör musik som riktar sig till människor som upplever sin ungdom på nytt, säger Risto Tammilehto.

Vi sitter ute i restaurangens trädgård på Svartå slott. Dagen är ljuvlig och grön. Det är nu som allting frodas och lever upp till sin fulla potential.

I bakgrunden glittrar vattnet och som en fond avtecknar sig det vita lusthuset som Risto Tammilehto byggde på 1990-talet. I närheten finns byggnader som också bär spår av timmermannen som är slottets allt i allo.

Risto Tammilehto anställdes vid Svartå slott den första april 1987 och om mindre än ett år går han i pension.

– Det skall bli riktigt skönt. I fyrtiofem års tid har jag stigit upp klockan sex alla morgnar.

Vid sidan om det hedersamma uppdraget att restaurera en kulturskatt har musiken varit en central del av Risto Tammilehtos liv.

– På kvällarna har det handlat om att först dra stickorna ur fingrarna innan jag kunnat börja spela.

Slottet som lekplats

Risto Tammilehto pekar ut över gräsmattorna och minnen från barndomen spricker fram. Det är ljusa minnen av lekande barn som klättrade i träd och spelade fotboll. Den förfallna slottsträdgården utgjorde på den tiden en samlingsplats för byns barn. I barndomens inre landskap finns även minnen som är mindre ljusa. Dem skall vi återkomma till.

– Aldrig hade jag kunnat tro att slottet en dag skulle bli min arbetsplats. Jag har varit med om nästan alla projekt som gjorts här och man ringer mig kanske ett dussintal gånger per dag. Alltid är det något som behöver åtgärdas, säger Risto Tammilehto och blickar ut över de gröna vidderna.

Danserna drog unga

Som sjuttonåring började Risto Tammilehto arbeta på Svartå bruk och fick äntligen ekonomiska möjligheter att köpa en fungerande gitarr. Han var snabblärd och började spela tillsammans med likasinnade. Småningom bildades ett band i byn.

För den som ville uppträda offentligt var tiderna gynnsamma. Med nostalgi kan Risto Tammilehto blicka tillbaka på forna decennier då dansplatserna i västra Nyland fylldes med ungdomar.

Under tidsperioden 1985–92 spelade han aktivt med i ett band som hette Quattro. Sedan följde en intensiv period med det egna bandet Ristos fram till 2000.

Under den här tidsperioden började Risto Tammilehto även sjunga. Frimodigt tog han sig an olika instrument. Han spelade basgitarr när någon av bandmedlemmarna råkade bli akut sjuk. Senare blev han ombedd att spela trummor tillsammans med Jukka Juhola.

– Mod. Det handlar enbart om mod, precis som allt annat i livet. Vi gjorde sedan två skivor tillsammans.

Musikens doldis

Åren gick och otaliga är de gånger som Risto Tammilehto blivit ombedd att spela under till exempel Svartådagarna. På valborgsmässoaftnarna har han uppträtt i slottsträdgården.

Alltjämt ringer telefonen när någon önskar få besök av trubaduren till traktens äldreboende och sjukhus. Pensionärsträffar är också populära träffpunkter.

– Jag tycker själv om countrymusik. Den är inte så invecklad och har rena toner. För äldre människor är texten viktig. De lyssnar faktiskt på orden.

Själv har Risto Tammilehto inte så mycket till övers för den artificiella musiken som görs i dag.

– Jag tycker om äkta musik utan röstkorrigeringar. Musik utan en massa playback, säger han.

På den nya skivan Alltid på väg, spelar Tammilehto själv trummor, basgitarr, elgitarr och akustisk gitarr. Dessutom sjunger han.

Bakom initiativet står den gode vännen Christer Boström som sett en förmåga hos Risto Tammilehto som han tycker att aldrig riktigt fått ett erkännande.

– Han har en fantastisk röst och är en lokal Johnny Cash. Det är ett konststycke att sätta ihop en skiva med alla dessa instrument. Vi skojade med varandra att den dag vi hör någon av låtarna spelas på radio så har vi lyckats. Det har redan hänt, säger Christer Boström.

Projektet gav mersmak och under arbete finns ytterligare en skiva där Risto Tammilehtos eget bluesinspirerade låtmaterial är tänkt att ingå.

Såldes som barn

Pensionen hägrar snart med egentid. För musiken, men även för fiske.

– Då vilar hjärnkontoret, säger Risto Tammilehto och visualiserar synen av ett kastspö.

När han inte musicerar så fiskar han. Men aldrig med nät.

– Jag vill att fisken skall kunna fly om den vill. Det händer ibland att jag tycker synd om en liten fisk och släpper i väg den. Sådan har jag nu blivit, småler trubaduren.

Grundförutsättningarna var däremot inte de mjukaste. När Risto Tammilehto var fem år gammal förolyckades hans mamma. Det var kort efter att familjen flyttat från Outokumpu till Svartå där fadern hade sina rötter.

De tre syskonen spreds för vinden. Risto Tammilehto "auktionerades" bort och kom att hamna hos en dam i Svartå. Där fick han bo tills han var sjutton år gammal. Ogärna går han in på detaljerna kring sin barndom, men konstaterar att slutet gott, allting gott.

– Där stod jag som sjuttonåring med bara en plastkasse i vardera handen, men hade lyckan att snabbt få jobb och bostad. I dag har jag tre egna barn och en fru som jag varit gift med sedan 1977. Livet har sin mening. Man kan ha dålig tur på ett område, men god tur på ett annat.

Profil

Namn: Risto Tammilehto.

Född: 1954.

Familj: Fru och tre vuxna barn.

Bor: Två kilometer från Svartå slott.

Yrkesliv: Timmerman och allt i allo på Svartå slott.

Musik: Självlärd musiker och trubadur. Spelat med i flera dansband. Bland dem Quattro och Ristos. Utkommit med tre skivor.

Fritidsintressen: Musik och fiske.

Livsmotto: Ärlighet varar längst.

Aktuell med: Den nya skivan Alltid på väg.