Hamlets garderob står öppen för alla

Varje tid har satt sin egen prägel på scendräkterna. Kostymerna ska vara stryktåliga och synas tydligt ända till sista bänkraden.

Midjan är väldigt smal, men kjoldelen har en desto bredare omkrets.

Ärmarna är halvlånga med volangförsedda manschetter, och mönster pryder också hela klänningens framdel.

Det var i den här sirliga guldgula rokokodressen som Eeva-Kaarina Volanen spelade markisinnan i en av Pierre de Marivaux pjäser, som gavs på Finlands nationalteater 1977 under namnet Harhatunteet.

Dräkten är planerad av Liisi Tandefelt och hör till de cirka 40 scendräkter som den här sommaren kan beskådas på Lojo museum.

– Utställningen visar epokdräkter från olika årtionden. Här finns kläder i många smaker, säger museiamanuens Leena-Maija Halinen och förklarar att regissörerna, dräktplanerarna, dekoratörerna och även skådespelarna påverkat hur scenkläderna utformats och sett ut under olika tider.

Dräkter kan provas

Helheten ställdes ursprungligen ut på Teatermuseet i Helsingfors och den kommer nu att ambulera mellan olika museer i landet. Lojo är första anhalt.

– Utställningen har tagits väl emot. Här kan man också prova olika dräkter och det har framför allt barnen tyckt om.

Också de vuxna passar på att stiga in i en annan verklighet.

– Hur känns det att en gång i livet klä sig i sina drömmars kläder, säger Leena-Maija Halinen och knyter därmed an till utställningens namn, Drömmarnas väv.

Från 1800-talet

De egentliga utställningsdräkterna får besökarna dock endast titta på.

De äldsta scenkläderna härstammar från slutet av 1800-talet. Till dem hör bland annat en dräkt som Aili Somersalmi använde i pjäsen Klaus, herren på Louhikko som gavs på Finlands nationalteater 1942. Dressen har iståndsatts av en äldre dräkt, vilket visar att scenkläderna ofta återanvänts.

Till de nyaste kläderna hör den dress som Mari Palo och Riikka Rantanen använde då de spelade Anna Karenina i teaterstycket med samma namn. Pjäsen som dramatiserats av Vladislav Uspenskij och som bygger på Leo Tolstojs roman uppfördes på stadsteatern i Lahtis år 2000.

Från samma skådespel finns också utställda den korsett och krinolinunderkjol som rollinnehavarna i vissa scener uppträdde i.

Piratens pistol

Många kända rollfigurer passerar revy i utställningen – Romeo och Julia, Lady Macbeth, Hamlet ...

I ett tittskåp finns bland annat en pistol som Tauno Palo använde i filmen Rosvo Roope år 1949.

– Här ser vi de maskeringstillbehör som Ella Eronen använde sig av, säger Leena-Maija Halinen och drar ut en annan av lådorna i tittskåpet.

Tidsandan inverkar

Många faktorer bidrar till att scendräkterna tagit form på olika sätt under olika tider. Bland annat har gällande skönhetsideal inverkat på dräkternas utformning och utsmyckning. Också till exempel tillgången till vissa material har spelat in.

Besökarna på utställningen kan göra sina egna iakttagelser genom att jämföra de två olika dräkter som använts i gestaltningen av Henrik VIII – den ena på nationalteatern 1951 och den andra på Finlands nationalopera 1998.

Ska förmedla rätt känsla

Också mycket annat än tidsandan sätter och har satt sin prägel på teaterkläderna.

– Dräkterna ska förmedla rätt känsla och de ska synas också till den sista raden.

– Kläderna ska tåla hård användning och det ska gå att klä om sig snabbt. Skådespelarna ska också kunna röra sig på scenen. Det är mycket som spelar in.

Stör det dig som historiker att dräkterna inte alltid är historiskt korrekta?

– Nej, det stör inte, eftersom man vet att de är gjorda för teater.

Fakta

Ambulerande helhet

I utställningen Drömmarnas väv som bygger på Teatermuseets samlingar visas scendräkter från 1800-talets slut fram till 2000-talet. Helheten består av ett 40-tal dräkter.

Utställningen ambulerar och kan ses på Lojo museum till och med 21.8. Därefter flyttar den till hantverksmuseet i Jyväskylä.

Utställningen visades ursprungligen på Teatermuseet i Kabelfabriken i Helsingfors.