Hagen–Ramsholmen har mindre plats för individer

– Det är tragiskt att 60 år av aktiv skötsel för lövträdens bästa går till spillo, säger skogsbruksingenjör Carl-Johan Jansson i Raseborg.

Den senaste tiden har Calle Jansson blivit uppringd av flanörer och motionärer som reagerat på hur det ser ut i Hagen och på Ramsholmen. Deras ärenden handlar om omkullfallna träd och om att trädbeståndet är i bedrövligt skick.

– Det har alltid varit diskussioner om vad vi gjort på området – så till den grad att till och med de som kritiserat oss varit oense om detaljerna. Nu får vi kritik för att vi inte gör någonting.

Jansson förstår kritiken och håller med. Forstmästare Torsten Rancken inledde redan 1947 en typ av skötsel som gått ut på att gynna de ädla lövträden.

– Man ville ge dem livsrum och livskraftiga kronor. Nu får vi inte längre gallra för att gynna enskilda individer.

Fanns lokal balans

Ramsholmen och Hagen fick en separat skötselplan på 80-talet – staden grundade då ett så att säga privat naturskyddsområde med stöd av då gällande naturskyddslag.

– Då rådde konsensus mellan miljöbyrån och oss på skogssidan. Redan då lämnade vi medvetet vissa områden orörda för den del av floran och faunan som krävde det. På vissa områden fästes vikten på ekologin, på andra estetiken.

Men när området införlivades i det europeiska Natura 2000-nätverket skulle området fredas enligt naturskyddslagen. Då dög den lokala skötselplanen inte längre.

– Men det är inte EU eller Miljöministeriet som var boven. Initiativet kom nog från lokalt håll.

Enligt den nu gällande skötsel- och nyttjandeplanen som godkändes i fullmäktige 2008 får man bara avverka farliga träd och utländska träd. På området finns bland annat europeisk lärk och hästkastanj. Dessa får forslas från området. Samma sak gäller tallar. Lövträd får varken avverkas eller föras bort.

– Farliga träd får förvisso flyttas inom området av estetiska skäl. Men vart ska vi flytta dem? Vi borde ju ha en virkesplan någonstans.

Det är tillåtet att röja sly på ett 10–15 meters område från stigarna, vilket gynnar bland annat vitsipporna, Ramsholmens, Hagens och numera hela Raseborgs varumärke.

Almarna mår dåligt

Den vanligaste trädsorten är klibbal. Men det finns också en hel del ask och alm som planterats in, därtill ekar som spritt sig hit på naturlig väg. Många större almar har spjälkat sönder så att spöklika stammar står kvar utan krona.

– Man ser hur dåligt almarna mår. Det är synd. Det finns många livskraftiga unga almar som kunde växa till fina träd om man skulle få fälla runt omkring för att ge dem plats. Jag undrar hur här kommer att se ut om 20 år.

Enligt Kirsi Hellas som är överinspektör på NTM-centralen i Nyland syftar skötsel- och nyttjandeplanen bland annat till att värna om de för lundarna typiska arterna och ekosystemen, de ädla lövträden och underbeståndet samt att öka mängden murken ved men inte på de mest synliga ställena.

– Men vår uppföljning är närmast byråkratisk. Tanken är att området förvaltas bäst med hjälp av skötsel- och nyttjandeplanen. Men om den inte följs så förändras växtligheten snabbt i en icke-önskvärd riktning. Om skötselplanen följs men utvecklingen går åt fel håll är det kanske skäl att se över planen.

Hackspetten trivs

Om det någonsin har rått konsensus mellan de statliga miljömyndigheterna och Janssons butik så fick den sig en rejäl törn 2012 då NTM-centralen polisanmälde Jansson för en avverkning av tall och lärkträd som gjordes till förmån för ekar i Hagen vintern 2010-2011.

– NTM-centralen ansåg att vi tog bort för mycket tall på en gång. Enligt dem borde avverkningen ha skett småskaligt under en längre tidsperiod. Men om man låter de små ekarna växa till sig och få stora kronor blir det svårare att fälla träden runtomkring dem. Det finns inte plats. Därför gör man sig själv en björntjänst om man avverkar för lite åt gången.

Myndigheterna gillade inte heller den ringbarkning som gjordes i samband med avverkningen. Ringbarkning är en ofta använd metod för att skapa träd som dör på rot, det vill säga stående.

Det gynnar bland annat fågellivet som drar nytta av det tillstånd som råder i dag.

– Den vitryggiga hackspetten har slagit sig ner här. Den behöver murken lövved. Men vi har försökt skapa död lövved förr också. Död ved är bra. Men för mycket är för mycket. De estetiska värdena tycks inte spela någon roll längre. Nu är det ekologi för hela slanten trots att det här inte är någon naturlig biotop. Hagen var betesmark ännu 1902.

Jansson anser att Ramsholmen lika bra kunde införlivas i Ekenäs skärgårds nationalpark och bli en del av Forsstyrelsens verksamhet liksom en del holmar i Stadsfjärden har blivit på senare år.

– Forsstyrelsen och NTM-centralen kunde ha ett annat förtroende för varandra. Det känns inte bra att vi får ta kritiken för hur det ser ut i Hagen och på Ramsholmen när vi inte själva vill ha det så här.

Tekniska nämndens ordförande Werner Orre är inne på samma linje.

– Vi borde få dispens från Natura 2000 eller lämna nätverket helt och hållet. Vi talar trots allt om en gammal hästhage med massor av träd som planteras av människor för människor. Inte ens vitsipporna trivs där längre.

Också byggnaderna förfaller

Om man tycker att skogen är en sorglig syn är byggnaderna ett kapitel för sig. Ekenäs FBK överlät festplatsen till staden för fem år sedan och förfallet är uppenbart. Tekniska nämnden beviljade nyligen några tusenlappar för underhåll av byggnaderna men i det långa loppet hoppas man att någon utomstående aktör kunde ta över. Och på den här punkten tycks lite ljus tränga in mellan de murkna stammarna.

Svenska kulturfonden har diskuterat området och dess byggnader med evenemagsfixaren Rogga Liljestrand.

– Målsättningen att återbörda Ramsholmens forna glans är ambitiös. Området har i över hundra år varit en mötesplats för teater-, dans- och musikintresserade, säger regionombudsman Matts Blomqvist.

Finansieringsfrågan är dock komplicerad. En modell för hur Kulturfonden har beviljat bidrag för motsvarande projekt finns i finansieringen av upprustningen av Åminne folkpark i Malax.

– Projektet krävde en omfattande insats på lokal nivå både vad gäller finansiering och engagemang. Men finansieringsmodellen kan inte ses som ett löfte för motsvarande förfarande på Ramsholmen. Varje enskilt fall bedöms separat, säger Blomqvist.

Kulturfonden har nyligen renoverat och utvecklat det närliggande Snäcksund-området.

– Givetvis ligger det i vårt intresse att också närområdet är i representativt skick. Men vi kan inte ensamma ansvara för restaurering och utveckling av Ramsholmen.

Ramsholmen med dess byggnader ägs av Raseborgs stad. Frågan om hur festplatsen ska användas i framtiden och vem som bär ansvar för dess skötsel är öppen.

Andra frågor som väcks är om nuvarande infrastruktur räcker till för att en ändamålsenlig användning av festplatsen på lång sikt är möjlig. En annan är hur Natura 2000-markeringen påverkar användningen av området. Och finns det tillräckligt med underlag och vilja att på föreningsbasis stå för en aktiv kulturverksamhet på platsen?

Från betesmark till park

Området hörde före 1836 till Pojo socken och var Ekenäs ladugårds ägor.

Användes sparsamt, bland annat tog man ut ekvirke för varvsindustrin.

Ekenäs stad köpte området 1836. Det blev betesmark för hästar och svedjemark.

Områdes helgades för rekreation 1902.

Den nuvarande planen godkändes 2008.

Skötselplanens syfte

Skydda för lundarna typiska arter och ekosystem.

Värna om och öka naturens mångfald.

Trygga trädbeståndens utveckling i framtiden.

Skapa naturligare, sluten och flerskiktad kronstruktur i skogen.

Bekämpa främmande arter, öka mängden murken ved.

Platsen ska vara en lockande sevärdhet, en del av en hälsosam boendemiljö och en park med välbevarade historiska värden.