Hagahemmet hör historien till

Bild:

Raseborg och dess tidigare partskommuner har hört till de mest eftersatta kommunerna att satsa på tidsenliga vårdutrymmen.

Det är viktigt att utveckling sker i flera avseenden i vårt samhälle. Inom vården har skett omfattande framsteg som dels förlängt livslängden, dels ökat livskvaliteten och för många kunnat minska lidandet. Men i något livsskede blir det för många så att det inte längre finns förbättrande åtgärder att vidta och aktiva vårdåtgärder som operationer kan till följd av olika orsaker inte längre utföras.

Om funktionsförmågan blir så dålig och krafterna eller förmågan så svaga att det inte längre går att vistas hemma behövs andra lösningar för att fylla behoven. En del kan klara sig i seniorhus eller servicehus, men en del behöver ha hjälp och personal tillhands dygnet runt. Då blir det långvården och vårdhemmen som återstår.

Speciellt i Finland dröjde det mycket länge innan de började utvecklas och innan man insåg att det utöver grundvård behövs trivsel och bättre funktionsmöjligheter i vårdutrymmena. Utöver det började man uppmärksamma byggnadsmaterial, brandskydd och de krav som patientsäkerheten ställer. Därför utarbetade Social- och hälsovårdsministeriet direktiv som bör krävas av kommunerna gällande vårdhemmens utrymmes- och utrustningskrav. Det skedde 2000 och kraven gällde nya vårdhem som byggs eller tas i bruk. Ministeriet var medvetet om att utvecklingen i många kommuner kommer att ske i långsam takt och dispens beviljades därför för befintliga äldre vårdutrymmen tills nya planeras och byggs.

Kraven blev att rummen för en person ska vara minst 15 kvadrat och ha eget hygienutrymme som är handikappvänligt. I övriga Norden var kravet 20-25 kvadrat. Rikare kommuner hade redan långt tidigare börjat bygga tidsenliga vårdhem. Till exempel Helsingfors byggde redan det stora Gustavsgård på 1950-talet där alla hade eget rum med wc. Och i snabb takt byggdes nyare enheter för att få tidsenligare utrymmen.

Raseborg och dess tidigare partskommuner har hört till de mest eftersatta kommunerna att satsa på tidsenliga vårdutrymmen. Det skedde först då staden började upphandla kommunal äldrevård av vårdbolag som kunde erbjuda nya moderna, trivsamma rymliga utrymmen som Stella, Villa Rosa och Villa Pentby. Staden gjorde ingen satsning på att utveckla egna nya vårdbyggnader.

Det tog så lång tid att Regionförvaltningsverket (RFV) utfärdade ultimatum för staden att få sina vårdbyggnader i tidsenligt och direktivenligt skick senast till utgången av 2015. Det hänvisades bland annat till att staden har små rum av vilka de minsta är endast sju kvadrat utan wc, till att brandskyddet är bristande och vattensprinklers saknas i många byggnader. Vidare till att de allmänna utrymmena är små och inte erbjuder tillfredsställande möjligheter, att äldre som vistas flera år i vård inte erbjuds egna rum och inte ges möjlighet till integritet.

Staden lovade åt RFV att börja bygga en ny husenhet med fyra vårdmoduler för 60 klienter i Ekenäs som ska bli färdig till 2013. Staden hade inte ens tomt för det och någon nybyggnad blev det inte. Nu vet vi att den planen ska påbörjas och om kanske fyra år blir detta äldrecentrum klart vid Järnvägsgatan. Då har behovet hunnit växa märkbart för nya vårdbehövande och att ersätta äldre utrymmen som inte fyller kraven.

Harald Wentzel skriver (VN 26.4) ett förtjänstfullt inlägg om de fatala bristerna i Hagahemmet och hur omöjligt det vore att rädda de boende vid brandfara och om hur olidligt heta stängda rum med stängda fönster kan vara under heta sommardagar. Det är rena skräckbeskrivningen.

I samma VN skriver Leif Stenwall en fullständigt osaklig insändare där han förbiser alla de relevanta fakta som ligger till grund för att Hagahemmet bör ersättas med nya tidsenliga utrymmen.

Stenwall framför därtill illvilliga beskyllande insinuationer mot en del politiker och tjänstemän att deras olika kopplingar till företag och lobbare borde utredas. Vi har hederliga politiker och tjänstemän i Raseborg och sådana insinuationer som Stenwall framför är både kränkande och grundlösa.

Vad besvären till förvaltningsdomstolen gäller är de grundlösa och beaktar inte alls att lagövervakande myndighet uppmanat staden för många år sedan att få vårdutrymmena i staden i sådant skick som myndighetsdirektiven förutsätter. Jag instämmer helt i Wentzels bedömning att ett verkställighetsförbud av domstol bör ses som uteslutet.

Bo Holmberg Karis

Mer läsning