Gullö runt fullföljdes fast vädergudarna bråkade

Start. I utfärdsklassen startade 20 kanotister. Bild: Ilkka Pitkänen

Det fyrtionde Gullö runt hotades av dåligt väder med hård blåst, men när söndagen kom var det i alla fall 44 seniorer och 11 juniorer som vågade sig ut i kajak. Alla farkoster fullföljde sina lopp, om än blåst och vågor krävde sina kantringar. Mer än tre var det ändå inte.

Det stora antalet förhandsanmälningar fick kanotklubben Wågen att hoppas på rekordmånga paddlare runt Gullö, men förhoppningen kom på skam.

Den hårda blåsten på fredagen och lördagen avskräckte sådana trogna Gullö runt-kanotister, som paddlar i utfärdsklassen och anmäler sig på platsen. Därför var det bara tjugo deltagare i den klassen som vanligtvis har minst 30 paddlare.

– Hade vädret varit som det var i fredags, skulle vi ha fått inställa hela paddlingen, säger Petteri Pitkänen, som tog emot anmälningar på plats i tävlingskansliet.

Men vädret lugnade sig och när starterna gick på söndag förmiddag blåste det 6–7 meter per sekund från ost och upp till 12 meter per sekund i byarna. Det gav en rejäl motvind i faret mot Jomalvik kanal och en besvärlig sidovind på Båssafjärden. Just där fick följebåtarna ge kajakerna skydd mot blåsten och hjälpa till vid kantringar.

En enda har paddlat alla gånger

Den unika prestationen att paddla samtliga Gullö runt-lopp har endast en kanotist lyckats med, Wågens Gunnar Åkerfelt. Efter årets paddling var han nöjd i uppsynen men kommentaren var kortfattad.

– Det kändes riktigt tungt.

Från början har också Jöns Aschan varit med, fast han har haft förhinder att delta några gånger. I själva verket var det hans idé att ordna en paddling runt Gullö.

– Som bosatt på Gullö tränade jag paddling runt Gullö flera gånger i veckan, ibland flera gånger per dag. Vid den tiden tampades Wågen med en svikande funktionärsstab och intresset att ordna verksamhet var litet. Då såg jag Gullö runt som ett evenemang, som skulle kunna gå av stapeln oberoende om det fanns en arrangör eller inte.

Aschan var också den som talade för att bibehålla Gullö runt under en annan svacka i kanotklubbens verksamhet.

– Om man inställer loppet en gång, händer det lätt en gång till. Då kan kanotisterna inte räkna med att det hålls och låter bli att komma.

Många kanotister från Canoa

Efter en paus på tjugo år paddlade Esbokanotisten Simon Winqvist igen Gullö runt i söndags. Startnumret 41 rimmade väl med åldern – vid fyllda 41 år hade han också sonen Emil med sig.

– När Emil och hans syster Vera började paddla i Canoa, vår förening, fick jag nytändning och började själv paddla igen. Det känns bra, säger han.

På 1990-talet avverkade Simon Winqvist Gullö runt tre gånger och årets lopp kändes mycket bekant, likaså många av deltagarna.

– I de här kretsarna är det samma efternamn som förekommer år efter år. På sin höjd kommer det några nya förnamn till, när barnen kommer med.

Sonen Emil gjorde sin debut i Mini-Gullö runt, där han var snabbast i klassen pojkar under 14 år.

– Det gick helt bra, det enda som störde var att det flöt klippt vass på vattnet i det första sundet. Den var litet i vägen, men annars löpte kajaken bra, säger han.

Esboklubben Canoa deltog i år med en större trupp än vanligt, sju kanotister, tre vuxna och fyra juniorer. En annan nykomling runt Gullö var Henrik Miettinen, som paddlade det drygt 20 kilometer långa loppet i klassen pojkar under 18 år.

– Det kändes inte så långt, paddlingen gick snabbt fast jag tyckte att det tog mig fem kilometer att komma i gång och sedan kämpade jag tio i motvind. Till råga på allt har jag inte suttit i en kajak på två veckor. Först var jag hjälpledare på ett konfirmationsläger och sedan var jag i Lappland, säger han.

Paddling har Henrik Miettinen sysslat med sedan han var sju år gammal, men Gullö runt var den första maratontävlingen han har deltagit i.

– Hemma paddlar vi Sommarö runt, men det är bara tretton kilometer.

Känt lopp lockar långväga deltagare

En paddlande besökare syntes också till då Raseborgs fritidschef Reino Kärkkäinen med sonen Andreas Kärkkäinen dök upp lagom till målgången i tävlingsklassen. Båda två sysslar med paddling i havskajaker på sommarstället i Matildedal och ville kolla in Wågens evenemang.

– Första intrycket är att det är ett havsnära evenemang i en trevlig miljö och tydligen ett känt paddlingslopp eftersom det lockar många långsväga deltagare, säger Reino Kärkkäinen. Han håller på att göra sig hemmastadd i det nya jobbet, där idrott och ungdomsverksamhet står för 80 procent av arbetsbördan och det administrativa ansvaret för bibliotek och museer för 20.

– Det finns nog en röd tråd mellan alla verksamheter, allting gäller människors fritidsysselsättningar och kultur. Här vid Wågens skjul i Våghusparken får jag dessutom uppleva en bit inhemsk idrottshistoria som åskådare till en inrutad idrottstävling, säger han.

Mer läsning