Guldet man aldrig blir rik på

Som femtioåring satte han sig på skolbänken och sadlade om till guldsmed. Nu firar han sin 70-årsdag med en retrospektiv utställning.

– Man måste våga, så är det i livet. Jag tror att man gör saker när tiden är mogen, säger Carl-Gustaf Lagercrantz.

Firar. Carl-Gustaf Lagercrantz firar sin födelsedag med en retrospektiv utställning i sin affärslokal. Bild: Lina Enlund

För honom själv tog det lite längre än för andra att komma dit han är nu. Trots att han sysslat med händerna i hela sitt liv var han inte mogen att göra slag i saken som ung.

– Min pappa tyckte att jag skulle studera till guldsmed men då var utbildningen i Lahtis och gick helt på finska. Så det ville jag inte. I stället började jag jobba.

Genom sin frus studier i keramik i Formis blev även Lagercrantz bekant med Ekenäs.

– Jag visste redan då att jag skulle hit men jag visste inte när.

Tuff bransch

Åren gick och Lagercrantz jobbade på. I bakhuvudet fanns hela tiden tanken på att sadla om och flytta till Ekenäs. År 1996 var det dags. Då hittade Lagercrantz och hans fru ett hus och han började studera vid hantverksskolan.

– Jag var femtio när jag satte mig i skolbänken. Det är aldrig för sent.

Som färdig guldsmed fick Lagercrantz chansen att jobba inom hantverksprojektet Hönan och ägget, där han med EU-bidrag kunde jobba i ett arbetsrum i Knipnäs. När projektet var slut var det dags att öppna eget. Till en början fanns hans ateljé i en källarlokal ett stenkast från den nuvarande affären. Tiderna var svåra och det var mycket jobb.

– Det är en tuff bransch, i synnerhet i en liten stad. Bara två-tre procent av dem som studerar vid Axxell börjar i branschen, för det är så förbaskat svårt, säger guldsmeden Carl-Gustaf Lagercrantz.

För traditionen vidare

I dag ligger hans affär intill den plats där det tidigare har löpt en gränd med namnet Guldsmedsgränd. Trots att orten har stolta guldsmedstraditioner som sträcker sig ända till 1700-talet är detta inget Mecka för smyckestillverkning.

Glamour. – Det är viktigt med glamour i den här branschen, säger Carl-Gustaf Lagercrantz. Bild: Lina Enlund

– Folk använder inte så mycket i Västnyland, det har nog alltid varit magert. Och man kan inte ta samma priser här som i Helsingfors – skulle jag göra det skulle folk vända om och gå ut genast.

För tre och ett halvt år sedan höll han på att kasta in handduken. Det var då det började bli populärt att sälja sitt guld till företag som köpte in det och använde det till nytt råmaterial, och uppskattningen av smycken var låg.

– Hälften av mina kunder försvann i ett slag och hela branschen höll på att dö ut, det hände ingenting. Då funderade jag nog om jag ska packa ihop. Men så tänkte jag att om jag får den här lokalen där jag nu har affären så måste jag våga fortsätta. Och här har det varit bättre.

Till en del är det läget som är avgörande.

– Det är en synligare plats, och det är viktigt. Du kan sitta och jobba i en källare i hela ditt liv, men då blir du småningom bortglömd. Att jobba inför öppet fönster är också en del av att göra mitt arbete synligare.

Småpetigt. Att arbeta med smycken kräver precision. Bild: Lina Enlund

Geologin gick i arv

I den nuvarande affärslokalen har Lagercrantz nu och då haft mindre utställningar men nu, 70-årsdagen till ära, bestämde han sig för att göra det i lite större skala. Bland föremålen finns både smycken, bruksföremål och rena konstföremål. Ringar han gjort åt sin fru, beställningsarbeten för kunder, arbeten från studietiden och mycket annat. Själv kan han inte identifiera några perioder i sina verk, däremot ser han en utveckling.

– De nyare arbetena är tekniskt mera fulländade än de gamla. Men man måste ju börja någonstans och sen lär man sig hela tiden.

Bruksföremål. Carl-Gustaf Lagercrantz har gjort en hel del silverföremål men han tycker att guld är ett mera tacksamt material att jobba med, fastän det är dyrare. Bild: Lina Enlund

En central faktor i arbetet är materialkännedom.

– Det är viktigt att känna till hur olika material reagerar och vad man kan göra med dem.

Själv har han samlat på stenar i hela sitt liv, eftersom hans pappa var geolog. I källaren har han slipat stenar och vet hur de beter sig. En liten stensamling finns också till påseende i affärslokalen.

Naturen inspirerar

Den utställning han plockat ihop återspeglar det han gör i sitt jobb.

– Största delen av jobbet är unika kundarbeten. Resten är restauration och reparation av gamla smycken och silverföremål, bestick och sådant. Jag fick just in två ljusstakar som jag ska reparera, de har blivit lite sneda, säger han.

Lagercrantz är den enda i hela västra Finland som restaurerar antiksmycken och gamla föremål. Det är ett krävande arbetsområde.

– Man måste veta vad man gör, för vilka överraskningar som helst kan komma fram.

Bäst tycker han ändå om att göra sina egna smycken.

– Det blir mest ringar. Jag har många ringar med opaler som jag har gjort bara för att jag ville. Och det smycke jag ritade till min guldsmedsexamen gjorde jag för att jag visste att jag måste göra det innan någon annan hinner.

Inspirationen kommer från den omgivande miljön och naturen.

– Jag sysslar med fjärilar, så naturen inspirerar mig. Men inspiration finns överallt, det är bara att ta för sig.

Drivkraften för Lagercrantz är behovet att skapa saker och ett intresse för att göra något med sina egna händer. Viktigt är också att skapa skönhet.

– Det står ganska stilla men man är ju envis och det blir en livsstil. Men inte blir man rik på det.

Utställningen i Lagercrantz juveleraraffär pågår till den 13 maj. Öppet under arbetstid.