Gripande om livet på öarna

Carina Wolff-Brandts nyaste bok ger läsaren ypperlig insikt i den hårda vardagen i vår skärgård för några sekel sedan.

Titel: Piga, klockare, inhysing, lots. Skärgårdsöden 1669–1809. Författare: Carina Wolff-Brandt. Illustrationer: Jenny Wiik. Utgivare: Förlaget Vingpennan, 280 sidor.

I vår trygga och bekväma tillvaro glömmer vi fort bort att det inte var särdeles länge sedan som vädrets makter, sjukdom, missväxt, epidemier, vidskepelse och krig satte ramarna för den dagliga tillvaron.

I vår skärgård där vattnen visserligen gav fisk och annan föda kunde livet vara extra hårt. Stormarna och vinden pressade på, omgivningen var karg, havet och isen tog nära och kära, och som en extra plåga var det ofta här som fienden först och sist härjade.

Alla de här aspekterna, varvade även med livets goda och ljusa sidor, får läsaren ta del av i Carina Wolff-Brandts färska bok Piga, klockare, inhysing, lots. Skärgårdsöden 1669–1809.

Förfäder träder fram

Det handlar om ett populärhistoriskt verk i stort format och på 280 sidor, välillustrerat och fyllt med gripande människoöden – allt framställt mot en gedigen historisk bakgrund och kryddat med en lämplig dos fiktion.

Personerna som handlingen kretsar kring är författarens förfäder. Det är personer som fötts, levt och dött i den åboländska och västnyländska skärgården, närmare bestämt i Hitis och vid Hangö udd.

Det är framför allt två kvinnor som träder fram, nämligen Cirstin Ericsdotter, född 1669, och Anna Jacobsdotter, född 1772. Cirstin Ericsdotter är den äldsta anmoder som författaren kan spåra i kyrkböcker och tingsprotokoll. Hennes födelseår utgör början för framställningen i boken.

Anna Jacobsdotter förekommer i senare delen av texten och hon levde fram till 1840, men Carina Wolff-Brandt har ändå valt året 1809 som främre gräns i sin berättelse. Det året blev Finland en del av det ryska riket.

Fängslande berättelser

Läsaren möter också bland annat Matts Klockare som gömmer kyrksilvret undan de ryska trupperna då de närmar sig Hitis, Jacob Andersson som var torpare i skärgården samt bröderna Isaac Larsson och Gabriel Larsson som båda var lotsar på Båklandet, ett annat namn för Russarö utanför Hangö.

Pesten på 1710-talet, slaget vid Rilax 1714, stora och lilla ofreden med tillhörande ockupation, fästningsbygget i Hangö, Gustav III:s fumliga scener inom barnavlandet, partisanen Stefan Löfvings insatser och flera krig hinner passera revy i den spännande berättelsen, som framskrider kronologiskt. Läsaren får bland annat följa med när hembyn intas av fienden, när grannar möts i tinget och när familjemedlemmar, inte sällan barn, lämnar jordelivet.

Berättelsen är medryckande. Man vill veta hur vardagen går vidare för de personer som lyfts fram.

Klar indelning

I de fiktiva delarna som bygger på verkliga människoöden och historiska fakta tar författaren sig friheten att baka in citat och uttrycka personernas förmodade tankar och känslor. De fiktiva styckena framgår tydligt och förväxlas inte med de strikt historiska delarna, som utgör en större del av boken.

Balansgången är lyckad. För läsaren blir det inte oklart vad som är fantasi och vad som är rent historiskt, vilket kan ske i verk där fakta och fiktion flätas samman.

Språket flyter fint och författaren plågar heller inte sin publik med ovidkommande uppgifter eller för långa skildringar.

Boken är rikt illustrerad av Jenny Wiik. I slutet finns ett tiotal faktatexter om bland annat båtmanshållen, brott och straff, lotsväsendet och bärningen av förlista fartyg.

Många inkopplade

Boken ges ut av Förlaget Vingpennan, som är Wolff-Brandts eget förlag. Författaren har använt sig av ett helt team för att färdigställa materialet, som genomgått såväl språk- och faktagranskning som gedigen redigering. Det bidrar till det goda slutresultatet.

I efterordet konstaterar författaren att hon inte är en akademiker med forskningsrutin i bagaget. I det här fallet har det nog inte varit en brist. Det här är en bok som envar, även yrkeshistoriker, kan titta i för att fiska upp tips för hur man kan skriva medryckande och för en bred publik.

Niclas Erlin Reporter