Gnäll om gnäll

I vintras när plogbilen skyfflade upp några kubikmeter blötsnö på trottoaren som jag tidigare på dagen, dock inte omänskligt tidigt, hade skottat funderade jag i flera dagar på hur jag skulle uttrycka min ilska.

Jag var extra sur eftersom jag just denna gång också hade skottat en del av grannarnas trottoarer. Vid det ena avsnittet bor en änka som är över 80 år gammal. Sedan kom plogbilen och lämnade efter sig en närmast snöfri gata. I stället var trottoarerna täckta med massiva snöklumpar i badbollsstorlek.

I Sverige talar man om genusplogning vilket i praktiken innebär att man ser till att också gång- och cykelvägar prioriteras när snön ska bort. Jag vet inte vad man ska kalla plogningen där vi bor eftersom vi själva ska hålla trottoaren i skick (gemensam plogning kanske?). Men de boende längs vår gata behandlas i alla fall jämlikt. Du får lika mycket blötsnö (från gatan) att röja (från din trottoar) oberoende om du är 37 eller 87 år gammal.

Med andra ord: Hela min goda gärning gick om intet. Jag var arg och bitter. Men jag klagade inte. Tänkte att jag har mer att förlora än att vinna på det. Var lite rädd för plogbilens hämnd.

Nu klagar jag ändå, det här är något av ett meta-klagomål. Men jag ska hålla tillbaka framöver. För vi klagar alltför mycket. Vi hittar till och med det negativa i sådant som i grunden är positivt. Man kunde tycka att det är en god nyhet att någon vill donera ett splitternytt konstmuseum till staden. Men inte i Ekenäs. I Ekenäs är det samtidigt en dålig nyhet eftersom det antagligen blir för stort, för dyrt och felplacerat.

Man kunde tycka att det är en god nyhet att en lokal affärsman satsar miljoner på en året om-restaurang som planerats och förverkligas av lokala krafter. Men det tycker inte alla. Inte i Ekenäs. Både utseendet och lönsamheten ifrågasätts i kommentarer på nätet.

Det är inte bara i hembygdsgrupperna på Facebook vi spyr galla över stort och smått. Det sker också inom kommunalpolitiken och i tidningsspalterna. Vi gnäller för mycket i Västnyland.

Det är inte hållbart. Vi får inte låta vår cyniskhet fräta sönder vår hemort inifrån.

Det är bra att Raseborgs nyligen godkända strategi prioriterar positiv attityd som ett av huvudtemana.

Kristoffer Nöjd Reporter