Ge inte avkall på jämlikheten

Vi får inte ge avkall på jämlikheten. Det är det värdefullaste vi har i Norden.

Min politiska karriär har präglats av det nordiska samarbetet. Också denna vecka har jag haft fördelen att fungera som värd för Nordiska rådets socialdemokrater, som har hållit sitt sommarmöte i Finland. Jag är tacksam över att min svensklärare i gymnasiet Eija Gustafsson en gång i tiden skickade mig på en nordisk ungdomsträff till Hanaholmens kulturcentrum. På den vägen är jag. Där öppnades en helt ny värld som under de senaste 30 åren också utvecklats till en central del av min identitet – jag är nordbo.

Utöver det breda kontaktnät jag har skapat präglar även nordismen mitt politiska tänkande. Jag är mån om att lyfta fram att Norden är Finlands naturligaste referensram. Vad är det då som utmärker våra nordiska samhällen? Det är speciellt två saker jag vill lyfta fram: tilliten människor emellan och en kollektiv frihetsuppfattning.

Nordiska medborgare har i genomsnitt större tilltro till varandra, demokratin och rättsväsendet än folk i andra delar av världen. Vi litar på att grannen betalar skatt och att skattemedlen används effektivt. Vi litar på att polisen fungerar rättvist och att de som bryter mot lagen får ett rättmätigt straff. Vi litar på att samhället fungerar helt enkelt. Denna tillit är ett starkt socialt kapital som bidrar till en fungerande demokrati. Ekonomiskt sett är produktiviteten hög i samhällen där människor ställer upp och gör saker för varandra. Tillit är emellertid inte något som vi fått via vårt rena dricksvatten utan det är ett resultat av att våra samhällen målmedvetet utvecklats till jämlika välfärdssamhällen.

Förutom att jämlikheten i Norden föder tillit ger den också upphov till frihet för alla. I våra nordiska länder ser samhället till att alla oberoende av bakgrund har möjlighet att nå sin fulla potential. Du behöver inte komma från en rik familj för att utbilda dig till doktor. Samhället skyddar dig om du blir sjuk, förlorar jobbet eller får barn. I Norden begränsas inte en flicka av sitt kön utan hon kan bli vad som helst, till exempel företagsledare eller president.

Jag värdesätter att våra nordiska länder är jämlika samhällen där medborgarna kan lita på varandra och är fria att bestämma om sina liv. I dagens samhällen finns det emellertid oroande tecken på att ojämlikheten ökar. Forskare varnar för att fattigdomen har börjat gå i arv och att unga marginaliseras. Hopplösheten vinner terräng. Samtidigt finns det krafter som försöker utnyttja situationen till att sprida rädsla och stämpla etniska och andra minoriteter.

Mitt svar till dem som frågar hur Finland skall utvecklas är att vi inte får ge avkall på jämlikheten. Det är det värdefullaste vi har i Norden.

Maarit Feldt-Ranta